Nervööös!

Återbesök hos kirurgen väntar i slutet av veckan...
Nu håller vi alla tummar och tår för positiva besked.
Har inte tid att vara sjuk mer nu!
Har planer för helgen... Har planer för livet!

Lördag...

...och jag sitter här och skriver vilket innebär att jag överlevde fredag den 13.e även den här gången!
Anser inte mig själv vara direkt vidskeplig men det har hänt för mycket skit det datumet tidigare för att jag bara ska kunna slappna av totalt...
Krossat skallen mot ett element ett år... Blivit påkörd ett annat... Styvfarsa som fått epilepsianfall med kaotiskt utfall nåt år...
Dessutom var det ju lucia igår med och alla har väl sett den filmen nån gång va?...
Nåväl, 14.e idag och det gick ju som sagt bra...
Kanske är så att jag haft min beskärda del med otur för ett tag framåt?
Hoppas kan man ju alltid! :)
Har fortfarande inte fått alla mina provsvar och så länge man inte vet så kan man inte slappna av men som Lee, en bekant från hundvärlden skrev en dag, tror man att man är frisk så blir det så!
Ska villigt erkänna att jag lätt hånflinade åt kommentaren först men tänkte att jag får ge det en chans och det funkar nog fan!
Positiv inställning i kombination med mycket träning är bästa medicin!
Kan tjata ihjäl mig om det här med träningen men det är som jag sagt innan (och som nog dom flesta andra som tränar håller med om) bättre drog finns inte!
Rent krasst är det ju kroppen som regelrätt stärks och byggs upp men den mentala förändringen är minst viktig om inte viktigare!
Jag blir glad och mår bra av det!
Eftersom löpningen är det som jag brinner för har jag (med hjälp av kunniga människor) lagt upp ett schema för att kunna få ut det maximala ur det framöver...
Allt handlar om att bygga upp muskler inifrån för att få upp styrkan som krävs för att kroppen skall orka dom längre distanserna... Bål, rygg och rumpa är det fokus på för tillfället.
Klart som fan att man vill trimma till för det estetiska men det kommer senare...
Rent krasst är det väldigt korkat att muskla till en mage som fortfarande inte är i "rätt" form.
För allt det estetiska ligger ju i dom ytliga musklerna och större lår/armar/mage är inte riktigt vad vi är ute efter just nu va? Nä, snarare tvärt om! ;)
Kör för tillfället 5 styrkepass / vecka varvat med 3 PW.s (som blir liiite intervall för jag kan inte låta bli att ta några löpsteg då och då även om dom just nu är lätträknade) åsså 1 vilodag...
Även om man inte alltid är sjukt pepp inför nåt av passen så är det ändå vilodagen som är värst för min rastlösa kropp och själ men då är det tur att man har en massa målning att göra, golv att lägga och ved att bära! Det är ju inte träning, det är vardagssysslor... ;)
Vasaloppet skiter vi i denna gången. Kan inte ens stå på ett par skidor och slå ihjäl mig är INTE målet!
Däremot blev jag sjukt pepp på att haka på Linda Lövgrens lilla plan efter att ha pratat med henne härom dagen så hojta till när du anmäler dig till första! ;)
Nä, nu har jag pladdrat på tillräckligt för den här gången.
Dags att kasta i sig kaffet och bege sig... Idag väntar tatuering och sen skall jag hämta min älskade unge! Det skall firas jul i veckan! <3 p="">Ha en underbar dag allihop!

Klä'r!

Har inlett en het relation med min garderob!
Just nu är det jäkligt skoj att hänga där igen för ALLT funkar!
Vissa dagar krävs det inte mycket för att lyckan skall vara fulländad! :)

A walk down memorylane

Mycket musik idag (som vanligt).
I stort sett allt jag varit med om under mitt liv kan jag relatera olika låtar till då lurarna alltid har varit min "safe-zone".
Musiken har hjälpt mig att stänga ute , släppa in, må bra, må dåligt...rätt och slätt något jag behöver för att kunna leva!
Har varit allt mellan himmel och jord; Death metal, hårdrock, dansband, trance, klassiskt, pojkband, techno... You name it. Allt har nåt liksom...
Fastnade i P!nks platta Missundaztood idag.
En skiva jag lyssnade sjukt mycket på för ca 10 år sedan.
För ca 10 år sedan var en mycket destruktiv tid i mitt liv med mycket droger, ett sjukt förhållande och mycket fel folk i mitt umgänge.
Men idag valde hjärnan att fokusera på dom positiva delarna (ja , det fanns många roliga stunder med) och jag har skrattat mycket för mig själv!
Inte på nåt vis så att jag vill tillbaka till den jag var då eller det liv jag levde men en hel del skoj bjöds det faktiskt på, det går inte att komma ifrån! :)

Helgen

Så bra!
Älskar att hänga med härliga människor och det har jag gjort i helgen!
Julmarknad, klappa häst, barnkalas, rödvin, soffhäng, vuxenlekar, skratt, musik, träning och snö!
Helgen har innefattat bara positiva element och det gillas skarpt!
Har även lyckats med att under en och samma situation tvär-köra-över inte mindre än tre av mina egna principer!
Och jag gillade det! :)
Måste kliva utanför ramarna ibland med va?
Dessutom har jag gått intensivkurs i laxfiske , icke att förkasta! ;)
Men jag håller mig nog till min eka ändå... Alldeles för mycke meck med flugor och krafs.
Sånt får andra pyssla med... :)
Summerar helgen som jävligt soft, intressant och inte sämre än att den avsöndrar mersmak...
Nu skall jag försöka få min sjukt rastlösa kropp att somna.
Önskar mig själv lycka till. ;)

Stulet från Lillepluppa

1. Någonting som gjort dig riktigt förbannad och ledsen någon gång i ditt liv: Svarar inte på den med risk för att inte hinna svara på resten!

2. Har du någonsin sportat: Jajamen! Har NOLL bollkänska och tycker inte om att rida (hästar) men allt som har med slag, sparkar och muskler att göra är melodin!

Senaste året, även löpning!

3. Någon du ser upp till: Överlag människor som tar sin plats och vågar stå på sig!

4. Vad finns alltid i din handväska: Plånbok, tuggummi, hörlurar och cigg

5. Har du varit utomlands någon gång: Jupp! Bortsett från Norden (Danmark och Norge) så Spanien, Thailand, Grekland och dom sedvanliga spritturerna till Tyskland! :)

6. Vilken plats var finast: Helt klart Korfu! (Grekland)

9. Har du någonsin tagit eller provat droger: Mmmm...

10. Rökt: Ja

11.Snusat: Ja

12. Druckit: Det händer... ;)

13. Har du piercing eller tatuering: Jamen!

14. Hur ska en kille vara/se ut för att du ska falla pladask: HUMOR är A och O! Glimten i ögat, en räv bakom varje öra och social! Gör inget om han inte ser ut som Quasimodo heller...

15. Finaste komplimang du fått: Herregud vad vacker du är! Du lyser upp som solen!

(Kassörskan på Kappahl) :)

16. Har du sårat en kille riktigt ordentligt någon gång: Ja... Oundvikligt men därmed inte enkelt... :(

17. Har du blivit sårad av en kille riktigt ordentligt någon gång: Ja.. Det sitter etsat förevigt men en grym lärdom!

18.Har du någonsin fejkat en orgasm: Berättar man det i så fall? :)

19. Hur många sex-partners har du haft: Det borde rimligtvis inte spela nån roll... Eller?...

20. Klädstil: Jösses! Det pendlar ofantligt ihop med humöret!

21. Låt du hörde senast: Timber med Pitbull

22. Film du såg nys : Rose red 

23. Mat du åt: Tonfisk och ägg (standard)

24.Kram: Min psykolog Malin! :)

25. Puss: Ärtan...

26. Känslan: Euforisk! Jag är på väg åt rätt håll på SÅ många plan! :)

27. Bråk: Nära släkting... tyvärr...

28. Resa: Leksand med Nichole förra månaden 

29. Glädje: Linus!!

30. Längtan: Sommar 2014! Kommer bli grym!!!

31. Dröm: Får man inte dela för då slår dom inte in! ;)

32. Personen du träffade sist : Nadja och Martin och alla deras godingar! 💗

33. Person du pratade i telefon med: Nadja

34. Personen du fick sms av: Nadja... För fan! :)

35. Gången du var utomhus: När jag o Linus kom hem ( ca 3 timmar sen )

36. Gången hela din familj åt middag tillsammans: Har aldrig hänt och kommer aldrig hända!

Positivt som faen!

Fick brev på posten...
"Dina värden var helt normala vid ditt senaste provtagningstillfälle."
Haha! FUCK YOU so much cancer för nu köttar jag över dig!
Trots att senaste tiden varit en sjuk uppochnerbergochdalbanasomaldrigvilltaslut så suger jag åt mig positiv energi som en tvättsvamp och mår psykiskt bra igen!
Så länge jag får vara i min bubbla...
Har ju smygtränat lite dom senaste dagarna men har fått hejda mig då det frestar på på halsen en hel del av nån sjuk anledning.
Försökte springa men det funka inte så det får vänta lite...
Mage och rygg funkar inte heller då jag sträcker ut operationssåret för mycket och jag har ingen större lust att spricka!
Armar, ben och rumpa funkar fint så dom får sig ordentliga körare varje dag nu under tiden. :)
Får dock hejda mig lite och kasta in lite kondition nu.
Kommer se ut som en rysk kulstöterska med degig mage annars och det är inte riktigt målet. :)
Måste svarva som i somras!
Rom byggdes inte på en dag men raserades ganska snabbt...
Likadant är det med min fysik men det är bara på't igen.
Grunderna ligger där så det är bara att köra på!
Är det nåt jag och min beroendepersonlighet lärt oss det senaste året så är det att fysisk träning är den klart bästa drogen jag blivit beroende av hittills!!!
Det där med Vasaloppet ligger och gror i bakhuvudet men får suga på den karamellen en stund till...
Nu skall jag och mina värkande skinkhalvor ta ett glas vin i soffan och fira att cancern tynar bort, kvävs i sin linda och ALDRIG kommer tillbaka!

Storm

Vad är grejen?
Jag skulle ju springa!
Har längtat ihjäl mig efter att få röra på mig ordentligt igen.
Nä, då skall det tydligen vara storm ute.
Inte helt ok.
Fått smyga till det med två styrkepass istället och dom är såklart också välbehövliga men framför allt måste jag få tillbaka min kondition!
Det är en färskvara utan dess like och efter att inte ha fått röra mig alls på nästan 3 månader känner jag mig som världens slöaste människa.
Kroppen , som vant sig vid löpning/simning samt styrkepass varje dag, undrar ju vad fan det är som händer!
Och hjärnan ska vi inte prata om!
Den behöver rensas med hjälp av löparbrallor och skor!
Men men, nu vet jag ju att jag FÅR i alla fall.
Det är ju första steget på vägen antar jag.
Så snart det inte längre är risk för att blåsa bort, då!....
Antar att man får vara glad för det lilla... Som hantlar, vristtyngder och gummiband.
Dagen idag bjuder på 1 timmes psykolog och sedan uppfräschning av naglarna.
Dom ska få färg igen! :)
Var ju tvungen att mesa till dom inför operationen men nu kan jag gå banans igen! :)
Har förövrigt känningar av en klump i halsen...
Men jag ORKAR inte så vi blundar för den ett tag.
Är nog bara på väg att bli förkyld igen.,,

Abstinens

Har sjuk abstinens efter hud nu!
Närhet, mys, fysik, värme!
Läppar, händer, varm andedräkt i öra och kill i nacken.
Tänker på nåt annat en stund... Innan abstinensen kommer krypandes igen...
För skeda är väl inte att tänka på antar jag?...

Herre jösses!

Lördag igår. Bra jävla lördag!
Hade hemmamys med Linus hela dagen.
Tv, måla fönster och lekte grävmaskinist.
Vid 17-tiden åkte vi bort till Christel och käkade middag.
Därefter pussade jag Ärt hej så länge och Magnus körde mig till Nadja och Martin.
Drack grymt gott vin, lyssnade på musik och lekte "lära-känna-varann"-lekar. :)
Hade jättetrevligt och klockan kilade iväg så först vid 23 ramlade jag och Nadja ner på Kvarterskrogen.
Det var rätt dött på plats när vi trillade in så jag fick chansen att dansa in bakom baren och lära personalen blanda drinkar. (Vodka-Redbull var vad deras kunskaper sträckte sig till innan).
Efter hand ramlade det in en hel del skönt folk som förgyllde kvällen.
Det dansades, groggades och tjötades skit.
Nån timme hamnade jag inlåst på toa tjötades med trevlig prick i telefonen med. :)
När lamporna tändes och det blev dags att gå kom frågan om efterfest var av intresse och det var det! :)
Nadja var trött och kilade hem medans jag, glad i hågen, trallade med på ovan nämnda eftergalej.
Sällskapet bestod utav mig och 4 hysteriskt roliga herrar från bygden.
Det var längesedan jag skrattade så mycket som jag gjort i natt! :)
Somnade vid sju imorse och vaknade halv tio igen så dagen har varit ohälsosamt seg men lätt vad det var värt det! :)
Jag kan inte minnas när jag hade så jäkla trevligt sist!
Från tidig kväll till tidig morgon!
Skrattat har jag gjort så jag har träningsvärk i smilegroparna idag! :)
Så sjukt befriande att bara få vara, ha roligt och leva utan att tänka på sjukdom och annat som hjärnan vanligtvis naglar fast vid!
Mer spontanfester åt folket!

Fredag

Dövar paniken över skadad tand med vin i soffa.
Har ju blivit matad av Malin med att vikten av att leva i nuet är enormt viktigt så imorgon blir det dessutom utgång på nya marker med ny vän! :)
Skall bli riktigt skoj att komma ut och se lite folk faktiskt!
Lite trubadur-tjosan och annat skoj skall nog få en att tänka på annat en stund.
"Värdshuset"... Hur kan det bli fel liksom?!? :)
Nästa helg skall jag tydligen på date med!!!
I alla fall om du frågar andra.. Jag väljer nog snarare att kalla det för att lära känna nya människor... Och nya människor är alltid skoj!
Tänker definitivt inte sätta mig och tindra med ögonen över mat och tända ljus, det funkar icke!
Nä, här blir det julmarknad och ponnyridning! :)

Rasa

Eftersom jag inte orkar bry mig om dom stora sakerna så blir det småsakerna som får mig att bryta ihop istället.
Innan operationen var jag helt galen över att jag inte fick använda balsam för mitt hår var helt förstört!
Idag rockar jag till det med att bita sönder en tand... En framtand!
Hela världen har rasat!

Vidgar

Orkar inte bry mig!
Jag väntar på svar från nån som vet vad som händer... Ingenting kommer och jag orkar inte ens känna nånting för det!
Var hos Malin och lipade en timme igår.
En bra timme med mycket insikt, som oftast, timmarna hos Malin.
Konstaterade att prioriteringarna i livet har blivit totalt omkullkastade och det som man trodde var viktigt tidigare nu är som bortblåst!
Det är viktigt att kämpa för det man tycker är/känns rätt!
Man ska följa sin intuition och man skall slåss för det man vill och vill ha!
Mycket positivt kommer ur livskriser.
Man lär sig att leva när man tror att man ska dö.
Allt faller inte på plats på en gång och vissa saker får man vänta på länge.
Men man får inte glömma bort att leva under tiden.
Då är det lätt att man missar chanser i livet som inte ges igen...
Så, jag vet vad målet är... Och hjärta och själ är riktade åt samma håll i mångt och mycket... Men jag kastar av mig skygglapparna och låter det som annars riskerar att glida förbi i periferin , istället synas i sin hela form.
Kan ju inte missa i väntan på att pricka!...

Bra dag!

Idag har hittills varit en alldeles grym dag!
Vaknade utvilad och knappt ont alls!
Satte mig i bilen tillsammans med Nichole och vi åkte till Nadja.
Nadja är en tjej som bor inne i Grästorp och hon råkar vara en jävel på inredning!
Hon råkar även vara utstött ur samhället Grästorp pga en inte helt ok incident hennes sambo stog för i somras... Här åker man visst med på ett bananskal... Gör nån i din familj fel så vänder vi dig ryggen! Mysigt litet ställe det här...
Som av en händelse råkar denne Nadja även vara en jäkligt trevlig typ!
Alltså en keeper i min telefonlista!
Efter att ha fikat och ritat/bokat lite möbler med henne drog vi vidare till Elin och Mickan...
Två tjejer som delar Nicholes brinnande intresse: ridning!
Där tjötades lite häst, lite hund och lite allmänt...
Goa töser!
När mina tår höll på att förfrysa på deras gårdsplan vart det en vända till affären och sedan hem för goe-snack med älsklings-Ärtan!
Micke har stött på patrull så istället för att hämta Linus på söndag så får jag åka ner och hämta honom imorgon.
Skall bli så obeskrivligt skönt att få se/röra/pussa/krama på honom igen!
Är lite rädd för hur det skall gå men det får helt enkelt lösa sig!
Röda tråden för dagen har varit precis som bilden säger:
Man slänger ur sig kommatecken efter kommatecken för att förlänga det oundvikliga.
Men till slut kommer man fram till stunden då det är dags att sätta punkt!
Sätta punkt och starta upp nya, bättre och lyckligare skrivna kapitel!

Soulfood

Med hjälp av Nichole blev det en tur till Gardis i det vackra vädret idag.
Wilda och Blixten fick också följa med.
Dom såg ut att njuta precis lika mycket av platsen som jag gör.
Det är verkligen mat för min själ att strosa runt där på den folktomma stranden.
Försöker vara där ofta...
Vinden biter i kinderna men det är bara att pälsa på sig och passa på att njuta!
Befinner mig i nåt form av bubbla just nu vad gäller cancer-skiten.
Gör det som jag borde vara bäst på vid det här laget och väntar...
Det är dock något jag aldrig kommer att vänja mig vid.
Att lägga mitt liv och öde i någon annans händer och baaaara väääänta!
Längtan efter Linus tar nu ut sin rätt på mitt psyke och jag försöker komma på lösningar hela tiden men än så länge ingen som varit hållbar.
Till helgen skiter jag i vilket!
Om jag så skall behöva spendera hela nästa vecka krypandes på golvet så skall ungen hit!
Han utgör merparten av mitt hjärta och utan hjärta kan man inte leva!

Vågskål

Det är inte alltid lätt att agera vippbräda mellan nästan vuxen tjej och mamma.
Att få den yngre att den äldre faktiskt menar väl och vet ganska mycket trots allt...
Framför allt när man inte har någon egen erfarenhet utav omtänksam mamma.
Men då det brister är det väl bra att man kan fungera som sluss.
Låta den lilla få ventilera och (oftast) förstå att det kanske inte är så fel det mamma säger... Måste bara höra det från någon annan... :)
För man kommer faktiskt ihåg hur det var att vara 16 själv...
Idag genererade känslig relation i att jag fick åka och hämta sent middagssällskap...
Kravet var dock att hon var tvungen att kika på stjärnorna ihop med sin syssling-pyssling trots svinkyla!
Man får inte missa en stjärnklar himmel!

Mulle Meck

Var i Vara och köpte cykel för ett tag sen..
En del som behövdes göras men det är kul att skruva och pilla så jag såg det som ett projekt.
Idag vart det som bekant överslag på negativitetskontot så då passade det bra att skingra tankarna
med lite pill.
Kedjebyte, sadel och bromsar är utbytta.
5-56 ligger och gror över natten....
Imorgon skall det inhandlas pedaler och sprayfärg så åket får ny färg.
Sen är det bara att rulla!
Och det skall det göras med.
Blivit dags att laga mat... Slog mig att middag är bra... Bättre sent än aldrig får det bli idag.
Sen skall tekniska knölarna gnuggas så jag kan titta på film!

Fuck this shit

Försökt ringa Ärtan 10 ggr utan svar.
Det kryper i kroppen på mig för jag mår dåligt!
När jag mår dåligt tränar jag...
Det är bättre än alla piller i världen.
Jag mår bra och blir glad.
Detsamma gäller hjärnan och kroppen.
Men får jag träna? NÄ!
Får fan knappt röra på mig juh!
Jävla skit-sjukdom, du förstör fan ALLT!
Tjuvtränade lite i fredags...
Kan ju inte skada halsen av att träna arslet liksom.
Träningsvärk i hela bak och benpartiet av kroppen igår.. En jäkligt välkommen känsla!
En positiv mitt upp i dom andra negativa...
Skiter i att deppa mer nu.
Jag har en cykel att renovera!

Låg

Deppig... Saknar Ärtan så jag tror jag ska dö!
Ångrar saker idag.
Saker jag gjort men framför allt saker jag sagt.
Inte för att jag inte menat det för det har jag verkligen gjort och gör fortfarande.
Livet hade bara varit kanske liiite enklare om jag inte delat med mig utan hållit det för mig själv?...
Hade behövt besök på go-fika idag...

Seg

Är obeskrivligt trött idag.
Har också ganska ont men det är lite vardagsmat nu...
Lillepluppa bestämde sig för att komma hem och ville så gärna att vi skulle göra nåt tillsammans.
Efter lite tveksamhet konstaterades att en tripp till lokala pizzerian skulle funka.
Härligt att bara få hänga!
Skönt att lämna väggarna ett tag och bara få vara med denna underbara tjej.
Som vanligt mycket skratt och flum! Det mår jag bra av.
Men orkar inte så länge så det blev till att dra sig tillbaka till grottan ganska tidigt...
Nu vankas soffhäng...

Vildhjärta

Vad är det för fel på mig, varför vill jag ha dig i din famn?
Vad är det för fel på dig, du vill ju bara ha mig lite ibland?

Jag tror vi kommer ses, jag vet, vi kommer gå igenom det
Det där som vi hatar och vi bär

Jag kan inte förlora dig, för du har aldrig varit min
samt att vi ska bli två är omöjligt, förstå, en av oss är så kall

Lärdom, lärdom, lär om ...

Nu har jag kommit hem, nu har jag, jag har tyglat mig,
jag har känt dig så, jag vill aldrig mer, mera känna så

Men när mitt vilda hjärta slutat slå
då ska jag minnas den tiden när vi brann ihop,
du släckte min eld som du vann

Lärdom, lärdom, lär om

Jag är naken nu, är naken här för dig men du ser inte mig

När allting är över, när jag funnit sans ska jag sakna dig innerligt,
önska att du inte fanns men du hör av mig i natt, i natt

Du ska få mig att hoppas, du ska få mig att tro,
du ska krossa mitt hjärta, ta ifrån mig min sol,
leka med mina känslor, rasera min bro, visionen av oss i din hand

Brutalt

Sugen på att slinka ner i soffan och tvångsskeda!
Men låter bli och tröstäter glass istället...

Skickat från min iPhone

Mycket nålar idag...

Började dagen på Capio vårdcentral för provtagning.
Har kapitulerat lite för min rädsla för blodprover nu till och med....
Börjar bli van vid att någon halvirriterad sköterska muttrar lite efter x antal misslyckade försök att ta mitt blod.
Blev därför idag lite lycklig när sköterskan faktiskt lyckades vid första försöket!
Men säg den lycka som varar...
När jag var på väg ut kom dom rusandes och ropade tillbaka mig igen.
För lite blod hade tagits till det ena provet och det var bara att slå sig ner i stolen igen och så började harvandet...
Efter x antal försök lyckades dom ändå igen och som den lilla söta "tant-sköterskan" sa:
"Jag skall nog hinna lära känna dina kärl ganska väl Ellenore.
Vi kommer nog att ses en del framöver."
Sen berättade hon om en kille i Grästorp som för ca 5 år sedan fick samma typ av cancer som jag har... Han är friskförklarad nu. Det är bra!
Väl hemma tackade jag (som varje dag nu mera) för att den där pösiga "jag-har-fött-barn-magen" fortfarande finns kvar för den innebär att det inte gör så ont när Christel skjuter den dagliga sprutan.
Något jag förövrigt ALDRIG skulle klara av att göra på mig själv!
Jag hade svimmat varenda gång!

Grymt jobbat!

Mitt upp i allt annat; grymt gjort Leksand!
På bortaplan och allt!
Spöa Skellefteå med 2-1 (1-2)
Välkomna upp i toppen. Väl värda.
Frölunda-Leksand, det hade varit nåt det. :)
Familjefejderna hade varit oändliga!
Många matcher kvar men...

Bakslag

Jag tänker inte på något vis måla fan på väggen men...
Det som styr mitt vara eller icke vara isolerad på Sahlgrenska framöver är mina halter av kalk och kalcium. Det bokstavligen styr min framtid just nu.
Fick med mig tabletter hem om jag skulle få några känningar...
Har inte märkt av någonting alls och hade höga förväntningar på morgondagens provtagning.
Men, så imorse, domnade halva ansiktet bort och det blev aktuellt att kasta i sig en sån där ändå...
Röret med tabletterna står på bänken och blänger.
Jag vill inte ha dom! Vill slippa ta dom! För så länge jag slipper så innebär det att mina värden är bra!
Jag kan/ska leva med dom andra tabletterna resten av livet.
Jag kan tom lära mig att leva med sprutorna resten av livet om det skulle krävas!
Men snälla, låt mig inte hamna där hän att jag måste ta en ny "sån där"!
För "den där" innebär att det inte är bra!
Och jag vill så gärna att det skall bli bra!
Inga mer stickningar eller domningar nu, okej!?!

Life is a highway. I wanna ride it all night long!

Det har ryktats om snö inatt...
Den lyser med sin frånvaro nu i alla fall och tur är väl det för den där punkten med veden på listan löste sig aldrig riktigt.
Har inte varit vaken speciellt länge än men men mina mått mätt så verkar det som att dagen kan bli ganska bra...
Det innebär inga megaföretaganden på något vis så klart men jag har inte dödligt ont i alla fall och det är bra!
Lika klen som innan och rör mig som en sengångare men det får jag ta.
Funderade ett tag på att försöka få tag i nån farbror ved men risken är VÄLDIGT liten att jag skall orka stå och kasta ner x antal cbm i källarn nu så det får vänta ett tag till.
Dumt att ta sig vatten över huvudet...
Snart dags för dagens spruta. Hatar sprutor! Det blir dagens värsta!
Dagens bästa blir utan tvekan att jag ska få duscha!
Det är dom små sakerna som gör det just nu!
Är förövrigt sjukt uttråkad och längtar efter lite sällskap som INTE går på 4 ben och har svans!
Sugen på att dricka kaffe med en urlakad sjukling? Kom förbi vet ja! :)

Hemma

Två dagar av mitt liv är bortblåsta. Har inget minne av måndag och extremt få av tisdag...
Med miljarder av stripes över halsen har jag blivit hemskickad.
Har brutalt ont! Känns som om någon hoppat mig i bröstkorgen.
Är matt och sover ganska mycket... Sprutor skall tas varje dag... Tabletter ska ätas...
Operationen har gått som den ska och nya prover ska tas på fredag.
Måste sova nu...

Absolut

Inget mänskligt i att gå upp så här tidigt om det inte handlar om en flygresa!
Nervös nu... Så att jag skulle kunna kräkas faktiskt...

Grunden

På min högra (från ert håll sett vänstra) sida sitter själva orsaken till att jag nu tagit 2 lugnande för att kunna sova... Klockan ringer 04.00 och det lär inte bli mycket sömn utan piller...
Knölen är blödningen, som jag TRODDE var cancer, och alltså avgörandet till att dom faktiskt hittade cancern!
Det som varit ett orosmoment hela sommaren har plötsligt helt ignorerats till förmån för den äckliga lilla stumma fläcken!
Imorgon försvinner båda två men sjukdomen kommer på något vis att vara kvar.
Sjukt och för stort att ta in just nu...
04.00 är det dags för dusch nr 3 med desinfektion sen bär det iväg mot NÄL...

Upp och ner..

Kan inte se något ur dess rätta perspektiv just nu.
Allt är bara ett jättestort och stressigt virrvarr.
Ett ekorrhjul i vilket jag rusar på och aldrig kommer vidare.
Jag startade med undersökningen i Juli och väntade sen till 7/11 för att få svar.
7/11 började det om och imorgon , 06.00 har jag fått veta, blir det till att skriva in sig på operation.
Där börjar det om igen, med den info jag kommer få när jag vaknar igen.
Jag skulle så innerligt gärna bara vilja ta ett steg framåt nu!
Har spenderat förmiddagen på Gardis ihop med en av världens bästa. Wilda.
Där har jag suttit på bryggan, tittat på det vackra och som vanligt nu mera tömt tårkanalerna.
Allt medans Wilda gjort sitt yttersta för att trösta.
Väl hemma är det tomt... Jag orkar inte... Orkar inte bry mig...orkar inte företa mig...
All energi går åt till att klara av samtalet från Linus som jag väntar på...
Klara av att prata med honom utan att bryta ihop mitt i allt.
Hjärnan väljer att hänga upp sig på saker som är helt oväsentliga , eller just nu i alla fall omöjliga önskningar, men jag orkar inte ens vifta bort det...
Hjärnan får väl hålla på då... På order av hjärtat... Den vita springaren sladdar inte in på gårdsplanen... Försöker tala om det för hjärnan men den kör bara på!
Shit the same säger jag som om jag menade det.
Men det gör jag inte för då hade hjärna (och hjärta för den delen) bara lagt ner just den här verksamheten!
Men, dom får göra som dom vill.
Själv skall jag påbörja det som verkar vara en never ending process i att duscha!

Sol!

1 sak på listan att bocka av!
Efter en natt med galet lite sömn blir det till att packa in mig och Wilda i bilen och åka till Gardis!
Ska bara dricka 100 liter kaffe först...

Längtar ihjäl mig!

I vanliga fall är det nu dags att börja nedräkningen för att få hämta Ärtan igen!
Runt 12 i Nossebro, varannan söndag , kommer han och förgyller min dag!
Men inte imorgon... Och kanske inte nästa vecka heller!
Jag blir knäpp på att inte veta när jag får träffa honom igen!
Jag vill ha min lilla trotsiga 2-åring här!
Vill höra tjatet om vart han vill åka, vad han vill göra och vilka låtar han vill höra!
Pratade med honom i telefonen tidigare idag.
Han har ju som bekant ärvt sin mammas munläder så han babblade på om allt möjligt i ca 30 min innan han stannade upp och frågade: "Mamma. Vad håller DU på med"?
Jaa du lilla Ärtan... Vad håller jag på med egentligen?...

Önskelistan inför måndag

2 dagar kvar till operation.
Önskar mig mycket fram till dess.
Vissa saker fixar sig , andra är mer otroliga.
Men det är tjusningen med önskningar, dom kan vara hur tokiga eller otroliga som helst , önska kan man i alla fall göra.
Önskar att:

• Jag hinner få tag i någon som kan leverera massvis med ved så det är klart till jag får komma hem igen.
• Att mina bröder, Michael och Daniel, kommer upp innan söndag kväll.
• Att jag orkar / vågar ringa precis alla som jag vill hinna prata med. Är trots allt kanske de två sista dagarna jag har nån röst kvar...
• Att jag vaknar och allt bara är en kass dröm.
• Att det blir sol så jag kan få ta med mig Wilda till Gardis, sätta mig på bryggan och bara njuta av det vackra.
• Att kardborre sladdar förbi.
• Att Linus hade klarat av ett besök av mamma utan att det blir konstigt för honom att jag åker igen.

Det var nog det hela tror jag... I alla fall INNAN måndag.

Det kommer finnas en ny lista efter måndag med nya punkter att uppnå...

Värst i världen

Fick panik när jag såg att klockan närmade sig sju!
Kastade mig över telefonen för att hinna ringa innan han lägger sig.
I andra änden sprutade det snart sprudlande ord och berättelser om hur dagen varit för min älskade unge!
Han berättade om vilka djur han har hos pappa och vilka han har hos mig.
Berättade att han skulle fixa och dona lite med sin bil när han ätit klart och att han minsann hade Tubbe hemma hos pappa nu!
När han, i 100 knyck, hade berättat färdigt kom det ett "hej då mamma" och jag hann kasta ur mig "jag älskar dig mest i världen" innan han lämnade över luren till Micke.
Det enda Micke hörde i telefonen var en hysteriskt hulkande jag som förmedlade att vi hörs senare.
Lilla älskade Linus röst var den förlösande faktorn till att jag äntligen öppnar upp ALLA kanaler och bröt ihop på riktigt!
Efter några timmar var det dags för samtalet jag dragit mig för in i det sista...
Jag slog numret till min älskade lillebror...
Vi har gråtit och gråtit! Skrattat, varit tysta... Och gråtit!
Så fruktansvärt jobbigt att höra min "lilla" skyddsling så rädd!
Jag har aldrig riktigt betvivlat vårt speciella band i en skara på sex barn men idag fick jag det verkligen bekräftat!
Jag och Michael har alltid varit ett på något vis och jag VILL så gärna säga att allt blir bra och det är inget att oroa sig för.
Men det vore att ljuga för både mig och honom och det gör ont, så ont!
Med Nicholes sms tidigare under dagen och dessa två, mitt livs jobbigaste telefonsamtal, i ryggen har det här varit den hittills jobbigaste dagen känslomässigt!
Jag skall ju trösta, inte orsaka sorg och oro!

Nu sipprar det sakta fram

Och jag behöver en kram!
En stor, varm och lång jävla kram!!!!

Älskade lilla förståndiga du!

Var på tur till Annika i Salstad med min älskade lilla vapendragare idag...
Annika spelade en låt som hon sa var till mig... Tänker på mig när hon hör den...
Jag grät... På 2 sek satt Lillepluppa som ett klistermärke vid min sida och kramade om mig!
Jag frågade hur HON mår mitt upp i allt det som händer?
"Klart jag tycker det är jobbigt" blev svaret. Kort och konsist.
Några timmar senare sitter jag vid köksbordet och hon i en bil på väg till pojkvännen...
Från bilen skickas ett sms till min telefon som bokstavligen får det att skära i mitt hjärta och jag grät ohejdat!
Där förklarades hur vapendragaren faktiskt just nu känner.
Så mycket smärta som göms i den lilla kroppen!
Så mycket känslor som ingen skall behöva tackla egentligen...
Men hon väljer att vara med, varje steg, nästan som en skugga.
Sms.et, som jag inte tänker dela med mig av , innehöll så mycket ledsamhet och smärta.
Men också så mycket vishet och värme!
Blir återigen förundrad över hur mycket kärlek , förstånd och mod en liten brådmogen tös kan innehålla...
Bilden är tagen från vårt hotell i Dalarna...
Många fler sådana skall tas under livets gång gumman!
Skall bara fightas färdigt med skiten först!

Det finns inga andra alternativ

Jo, det gör det och jag inser det.
Men även om det skrämmer och gör ont så kan man inte bara lägga sig ner och ge upp utan att bjuda upp till match.
Det gäller det mesta i mitt liv just nu.
Och trots att hjärnan borde sålla och hålla sig till det viktigaste så kan den tydligen inte
låta bli att låta andra kardborrar etsa sig fast mitt upp i allt annat...
Antar att den tycker att det finns fler saker som är viktiga...
Det enda jag vet är att jag styr inte själv... Tyvärr...

Liberal my ass!

Diskussionerna har varit heta det sista...
Några ggr den senaste tiden har tanken slagit mig; "bara några bloss för att fly verkligheten en stund."
TANKEN har slagit mig.
Det innebär inte på något vis att jag tar steget.
Tankar som slagit mig i olika skeden under livet har varit: Han gjorde slut, jag måste dö!
Slutar inte barnet att skrika kastar jag ut honom genom fönstret!
Jag orkar inte. Lika bra att köra in i en bergvägg!... Osv...
Destruktiva tankar har alla i olika skeden i livet och är nåt av det mest naturliga som finns.
Men att tänka en tanke är inte det samma som att utföra en handling.
Jag skulle ALDRIG ta dom där blossen!
Min tid med droger ligger djupt begraven och kommer aldrig att grävas upp igen!
Jag föraktar allt som har med droger att göra och gör allt i min makt för att folk i min närhet skall hålla sig så långt ifrån som det bara går!
Det finns ingenting någon kan säga för att jag skall "köpa" att folk förminskar riskerna och farorna eller förskönar effekterna.
Erfarenheten är för stor och nära för att jag sväljer det.
Jag HATAR dom människor som ser till att det finns att tillgå!
Jag föraktar dig som skor dig på folks svagheter!
Med mitt sätt att prata och vara kanske jag framstår som liberal i frågan men ack så fel!
Jag önskar så att ALLA som står mig nära bara kunde låta bli.
Att jag kunde visa filmen om mitt liv och faktiskt kunde få dom att låta bli... Men det går inte...
Vuxna människor tar sina egna beslut och får stå sina egna kast... Jag kan bara ledsamt se på...
Eller plocka bort dig för att jag inte längre orkar se på...
En sak som värmer mitt hjärta massivt är att min lilla Lillepluppa är en klok tös!
Där är ett kort jag är säker på och jag är stolt över att kunna säga att jag vet att jag är förebild för tjejen! <3 p="">Stark nog att inte låta sig påverkas av negativa influenser trots att dom är många.

Tro mig, jag försöker!

Förlösande apspel

Bifogat sms kom från min så kallade mamma i lördags kväll.
Jag hade myst ner mig för att natta Linus när det plötsligt surrade i telefonen...
Tänkte att hon har kanske kommit åt skicka knappen innan hon skrivit färdigt..
Sen surrade det igen...och igen.. och igen..och igen och igen!
I sin förvirrade värld dimmig av droger, alkohol och egoism försöker hon skriva nåt som bara blir skit och jag kokar av ilska och sorg!
Om du ska beklaga att jag är sjuk så engagera dig för faan!
Jag klev upp och det bokstavligen kliade i kroppen.
Jag bara måste få slå av mig på något!
Christel sa till mig att gå, bara gå!
I beckmörker och smattrande regn gick jag instängd i min värld av musik och vrålade för fulla muggar!
Längs med den öde grusvägen sjöng jag, grät jag, dansade jag och skrek jag!
Tog i från knäna och vrålade till en fantasiperson som stog framför mig i det svarta:
"Du har gjort vad du kunnat för att förstöra mitt liv och har hittills lyckats ganska bra. Låt mig för helvete i alla fall ha cancer i fred!!!"
När jag kom tillbaka var jag blöt som en dränkt katt och totalt mentalt slut!
Det var så otroligt välbehövligt att få utlopp för allt som jag kvävt på vägen!
Så tack då Ulla, antar jag...
Och samtidigt varsågod.
För genom min sjukdom har du återigen fått något att använda till din narcissistiska fördel.
För i din värld är det ändå inte synd om din dotter för att hon är sjuk.
I din värld är det synd om DIG för att din dotter är sjuk!
Det är sjukt!
Men det är okej för synd om mig är det inte men lite förståelse hade varit på sin plats!

Förnekelse

Att planen flög in i tornen 11/9 kunde jag aldrig riktigt ta till mig.
Det blev på nåt vis för stort och hemskt för att jag skulle kunna fatta det.
Precis så är det nu med..
Jag KAN inte förmå mig att tänka längre än till på måndag och operation.
Det är en knöl i min kropp som skall tas bort och sedan är det bra!
Men så är det ju faktiskt inte.
Jag har en sjukdom som inte är borta på måndag och som måste behandlas.
Men jag förmår mig inte att tänka så.
Jag kan inte se bortom måndag!
Antar att min hjärna bara kan bearbeta en sak i taget nu.
För ca 3 timmar sedan hälldes en mental hink med iskallt vatten över huvudet på mig och jag dog på insidan!
Plötsligt insåg jag att jag har inte en aning om när jag kommer att få se min son igen!
Två veckor var jag inställd på men inser nu att det kan ta hur lång tid som helst!
Det vet jag kanske på måndag?...
Måndag är mitt nya halmstrå...

Skickat från min iPhone

Lite Dalarna

Sol!

Börjar dagen på Capio vårdcentral med en timmes snurriga tankar (och säkert lite tårar) hos Malin.
Sen skall det njutas utav solen som äntligen behagar kika fram lite!
Jag skall njuta av krispig luft och vackra färger!

Spontan tur till rötterna

Jag har ju faktiskt ett liv också! mitt upp i allt annat.
Min plan är inget annat än att fortfarande bli 120.
Vill inte vara en sån där gnällig en som ältar att "jag blir nog inte 40 ens..."
Det ligger inte för mig!
Men plötsligt har vissa saker blivit lite viktigare att hinna avverka ifrån to-do-listan...
Har alltid velat uppsöka mina släktingar och rötter i Dalarna.
Det är inte nåt exotiskt far-far-away och därför har man väl alltid tänkt lite "nästa sommar, nästa sommar"....
Konstigt är det för jag har aldrig (tack för att du tagit även det ifrån mig mamma) haft någon relation till min släkt där uppe och ändå har jag alltid känt en jättestarkt dragningskraft dit.
För ca 2 veckor sedan kände jag bara att nu är det dags!
Lägligt nog spelade Frölunda emot Leksand just den helgen så jag bestämde mig för att åka!
Jag och Nichole packade in oss i bilen på fredag förmiddag och drog uppåt.
Bestämde mig för att köra inlandsvägen och det ångrar jag inte en sekund!
Vackert så det förslår!
Nichole är nog det bästa roadtripp sällskapet man kan ha och vi hade så fantastiskt roligt på vägen upp!
Ju närmre vi kom desto mer praktfullt tornade skogarna upp runt om oss och desto fler blev sjöarna.
När vi passerade skylten som skvallrade om att vi entrade Dalarnas län gjorde det inre barnet volter och jag kände ett oförklarligt lugn och lycka!
Det kändes hemma...
Tryggt och tokigt vackert!
Vi kom fram till Leksand, checkade in på hotellet och drog oss sedan in till stan för lite mat på mysig grekisk restaurang.
Som grädde på moset trillade det in en hop med frölundaiter som vi tjatade med en stund.
Sen vart det hockey som Frölunda dessvärre förlorade.
En passus är att dom borde vunnit för dom spelade sååå mycket bättre än Leksand!
Tillbaka till hotellet och pratade lite med vår rumsgranne som också varit på hockeyn.
Han höll på Leksand och hade åkt upp några dagar från Trollhättan(?!?)
Efter en massa fnitter i sängen somnade en nöjd tös med ett lugn i själen...
Lördagen bjöd på ett besök med tillhörande shopping på Leksands knäckebröd (såklart!), lite kika på yxstugorna och världens godaste våfflor på ett underbart fik på en gård i Fredriksberg.
Dessutom hann vi hämta upp en liten krabat som fick följa med hem.
Hon heter Leksand... :)
Sen var det dags att styra neråt igen.
När vi passerade skylten som denna gång talade om att vi lämnade Dalarna grät jag...
Kan inte förklara känslan men den är stark.
Känslan av att höra hemma...
Eddie Wedder sjöng i högtalarna medans vi susade igenom skogarna och det kunde på nåt vis inte bli mer rätt än så.
Hemresan bjöd på hysteriskt mycket skratt och jag är SÅ glad att jag åkte!
Det blir retur inom en väldigt snar framtid, då längre upp.
Har ju bara skrapat på ytan än så länge och jag SKA ligga i min eka och titta på stjärnorna!
Så är det bara!
Nåt besök hos släkt blev det inte denna gång, kändes inte bra att bara ägna eventuella möten några timmar men som sagt, nytt tillfälle kommer snarast!

Kan korridorerna nu...

Längsta dagen sedan mannaminne!
Anmälan i receptionen 09.30... Vänta...
Sköterskan kommer och visar mitt rum för dagen... Vänta...
Sköterskan talar om hur jag skall tvätta mig innan operationen samt ställer några rutinfrågor.... Vänta...
Min kirurg (världens mest förtroendeingivande lilla farbror) kommer och ser snäll ut... Tyst...
"Varför säger du inget"? Frågar jag
"Jag väntar på att du ska säga något" säger han.
"Nej tack. Prata du"
Har du några frågor?"
"Det enda jag orkar bekymra mig över just nu är om jag kommer att bli stum"'
"Risk finns men det är inte intentionen"
"I övrigt undrar jag inget. Orkar inte tänka... Tar på mig flytvästen och flyter med bara... Låter er som kan göra ert"
"Då så. Då ses vi på måndag."
Klockan har hunnit bli 11.00.
"Nu får ni fritid fram till 13.00" (är vi i skolan eller)
"Men lämna inte området i fall ÖNH ringer"
Intar en räksallad i restaurangen och sedan väääääääntar vi igen.
Klockan blir 13.00 och jag blir lotsad till Öron Näsa Hals där vänster halva av ansiktet blir bedövat (SJUKT obehagligt, smakar skit och det känns som att jag inte kan andas).
En kamera förs ner i min hals via näsan och efter att ha fått utstöta massa lustiga " hihi haha hooooo" ljud får jag konstaterat att mina stämband ser heeeelt normala ut!
Tackar tackar.
Därefter vidare till operationsavdelningen där en av dom mest estetiskt tilltalande människorna jag sett i hela mitt liv tog emot.
"Hej, jag heter Paul. Vad oroar du dig mest över?"
"Att jag har cancer! Att jag skall bli stum. Och att jag inte skall vakna efter operationen."
"Själva sjukdomen i sig samt din röst, det svarar din kirurg för. Men du har fått, enligt mig, sjukhusets absolut bästa kirurg och det känns tryggt i min värld. Att du skall somna gott och att du skall vakna däremot, det svarar jag för och det behöver du inte oroa dig över det minsta!"
Paul går igenom narkosprocessen, säger lugnande saker och skojar lite.
Konstant ögonkontakt inger lugn, trygghet och ro...
Nu får vi gå hem!
På söndag skall jag ringa för att få reda på vilken tid jag skall opereras på måndag.
Lustigt att dom inte ens kan informera en om en tid utan tom det skall man behöva hålla reda på själv.
Men, men... Dom skall ju ändå rädda mig från cancer... Kan ju inte begära så mycket mer än så...
Skall försöka hinna med så mycket skoj som möjligt innan måndag.
Det har världens bästa psykolog Malin (som verkligen är en av dom som håller mig flytande igenom det här) sagt att jag MÅSTE göra!
Det är en bra rekommendation tycker jag! :)
Imorgon blir det en timme med just henne på förmiddagen och sedan köpa cykel.
Torsdag blir det hockey på Scandinavium med världens bästa Nichole (som mest hänger med för att spana efter snygga spelare).
Goa Chris har sett till att det ligger 2 biljetter i VIP.en och väntar på mig! :)
Helgen är inte planerad ännu men nåt måste jag ju fylla dagarna med!
Lite pill o trix hemma måste jag hinna med också så jag inte behöver tänka på det sen...

Dags för rond 2

Om ca 90 min skall jag träffa mitt operationsteam.
Visst låter det lite flashigt ändå?
Önskar mest i världen just nu att det handlade om ett bröstlyft, en fettsugning eller nåt annat ytligt.
Men, nej, vänta!
Visst var det någon som sa nåt förra veckan om cancer?...
Har befunnit mig i nån form av förnekelsestadie sen dess och har inte gråtit så lite nån gång under den här resan hittills som jag gjort dom senaste dagarna.
En massa andra människor som mått dåligt över det här och har tusen och en frågor.
Det är "bra"!
Då får jag chans att göra det jag är bäst på, nämligen rodda, "ta hand om" , trösta och lugna.
Slippa tänka på hur jag själv mår utan istället slukas upp av alla andras rädsla och förklara för dom vad som händer och sker.
Gå in i robot-mode och bara ratta på...
En liten detalj som får det hela att rasa är när frågor kommer som "är det elakartat?"
"Kommer du att dö nu?"
Då brister det!
 Vill ta på mig mitt största leende någonsin och svara att nej, det är det såklart inte!
Är du dum eller?
Jag ska väl inte dö heller!?!
Men faktum är att jo, det är elakartat.
Den bestämmer nu. Mitt vara eller icke vara.
Jag VET inte om jag skall dö!
Jag vet bara att det finns en massa kompetenta människor som skall göra allt dom kan för att det INTE skall bli så!
Sen får ödet (och cancern) bestämma...
Det enda jag vet är att det kommer bli helvetesjobbigt på vägen!
Och att jag uppskattar sjukt mycket när folk frågar hur jag mår.
För även om jag inte alltid svarar så tvingar det mig ändå att känna efter och inse vad som faktiskt händer!
Jag är kass på att visa det just nu , men ni är många som jag uppskattar och älskar, det hoppas jag att ni vet?!?
Och jag måste försöka få på mig lite kläder... Det vet jag med... Dags att åka snart och jag bara yr runt mest...
Time to wake up and smell the coffee.
Operation om 6 dagar... Men har jag riktigt fattat varför?
Accepterat har jag då definitivt inte gjort i alla fall!

Gör mig en endaste tjänst idag; ta hand om DIG!

Ödets nyck...

För ett tag sedan pratade jag med min hyresvärd om hur mycket slumpen spelar in när det gäller att upptäcka cancer i tid. (Detta var innan jag visste att jag själv faktiskt visste att jag själv drabbats).
En av mina grannar välte i somras med sin motorcykel och var tvungen att röntgas då han brutit ex antal revben.
Tur var väl det för under röntgen hittades en tumör på njuren.
Det var i såpass tidigt stadie så dom kunde plocka bort och behandla innan det hunnit sprida sig.
Men om han inte vält med mc.n, hur hade det gått då?
Cancer känns inte, gör inte ont och syns oftast inte heller.
Den bara är där och får växa och göra illa...
Precis så var det ju i mitt fall med.
Nån gång i början av sommaren började knölen växa på min hals och det första jag tänkte var cancer!
Men dom läkare jag fick träffa gav hela tiden lugnande besked vad gällde just cancer.
Andra diagnoser ställdes, men oroa dig inte , det är INTE cancer!
Vid ultraljudet konstaterades det samma: det var verkligen inte cancer!
Det var "bara" en stor cysta fylld med levrat blod som skulle tömmas, sen skulle det vara bra!
Jag bröt ihop och grät av lättnad!
När läkaren tömt cystan ville han dubbelkolla att han fått ut all vätska genom att göra ett nytt ultraljud.
Det var där och då min värld rasade.
När han gör ultraljud nr 2 och säger (jag skulle väl inte höra) "oj då, den såg jag inte tidigare!"
Då visste jag nånstans att det här är inte bra.
Lättnaden utbyttes återigen till total panik!
Jag tänkte att nån gång måste turen ta slut.
Läkaren förklarade att han hittat en så kallad stum fläck men att jag inte skulle oroa mig, den är nog
inte farlig.
Vad han sa struntade jag i, jag visste nånstans att det finns en begränsning för hur många knölar dom kan hitta innan det är kört!
När det bara några dagar haglade brev med olika info om datum visste jag!
Det har inte hänt nåt på hela sommaren och plötsligt får alla jäkligt brått!
Att i över 2 veckor behöva vänta på första besöket har varit ett rent helvete!
7/11 2013 är ett datum som för alltid kommer att sitta etsat i mitt inre!
Så vad fick jag då veta?
Det är snurrigt, antar att det är en av anledningarna till att jag återigen skall dit på tisdag för att få samma info igen.
Jag har cancer i sköldkörteln.
Tydligen en ganska ovanlig sort (såklart) som jag inte har en jäkla aning om vad den hette!
Under operationen kommer hela min sköldkörtel att opereras bort (förutsatt att mina stämband sköter sig som dom ska, annars kommer operationen att delas upp i två omgångar eftersom det tydligen kan
påverka min andning på nåt vänster)
Detta innebär att jag kommer att få medicinera resten av livet för att reglera ämnesomsättningen.
Risken är stor att min röst kommer att påverkas eftersom operationsområdet innehåller röstnerverna.
Är livrädd för att bli stum, att inte kunna tala om för Linus att jag älskar honom, att inte kunna sjunga, att inte kunna läsa sagor för Ärtan!
Men det är helt enkelt en risk vi nu måste ta...
Risk finns även för att mina bisköldkörtlar kommer att påverkas vilket inte var bra!
Innebar en massa skit som jag inte kommer ihåg just nu, får återkomma med det på tisdag antar jag...
Förutsatt att allt går bra och dom inte hittar nåt mer så kommer jag efteråt att behöva behandlas med radiojod 1 gång i veckan på Sahlgrenska.
Då kommer jag att få dricka radioaktivt ämne, hållas i karantän några dagar och får ej ha närkontakt med barn!
Fattar du eller?
Jag kommer inte att få ta i mitt barn!!!
Och detta då förutsatt att dom inte hittar mer cancerskit när dom är inne och gräver i min hals.
Men det gör dom inte , så det så!
Summasumarum så här långt; jag är livrädd men evinnerligt tacksam över att blödningen uppstod annars hade cancern inte hittats!

Jävla mongosjukdom

Och ja, jag vet, man ska bibehålla positiv inställning, tänka rätt och bla bla bla.
Men nu är det så här att jag funkar inte så!
JAG har cancer
JAG har panik
JAG är livrädd
Första tankarna har gått kring Linus och allt som har med honom att göra.
Skall jag inte få vara med honom under hans uppväxt?!?
Ska han behöva växa upp utan mamma?
Kommer han ens att komma ihåg mig???
Sen örfilade jag upp mig själv och talade om för min hjärna att det är befängt att utgå ifrån att jag ska dö!
Ska ju bli 120 år gammal!
Men faktum kvarstår; jag har cancer!
Jag skall om drygt en vecka genomgå en operation som innebär en jävla massa risker!
Och efter det få veta hur det ser ut... Om där finns mer eller om det "bara" är den nu aktuella tumören som finns...
Jag har under resans gång blandat in en massa människor i det här genom att bara svara på hur jag mår utan att ens tänka mig för...
Alla vill inte veta. Alla vill inte bli involverade. Alla kan inte hantera...
Mitt sätt att hantera saker har alltid varit att prata, diskutera och älta!
Så kommer även att bli nu...
Men jag kommer försöka hålla mig här på bloggen i den mån jag kan för att inte belasta folk som inte vill bli belastade...
Risk finns att jag inte kommer kunna sluta prata när jag väl börjat så känner du att du inte mäktar med att hantera hela grejen, fråga inte hur jag mår.
Detta säger jag i all välmening för jag kommer inte klara av att göra en "Svensson", svara bra och bara le... Jag kommer gråta, älta och snurra till det in i det värsta.
Cancer liksom... Det är jävla skit!
Hur fan hanterar man sånt här nu då???

Ett lugnande bakslag

Jag är extremt anti tabletter och måste vara näst intill döende för att ens överväga att ta en panodil!
Dom senaste dagarna har mina kvällar och nätter bestått av panik, ångestattacker och konstant sömnlöshet.
Inser att detta inte håller och har därför tvingats gå med på att äta lugnande och insomningstabletter...
Dom hjälper onekligen , det kan jag inte förneka men shit vilket nederlag det är i min värld!

Ett för mycket

Så händer plötsligt allt på en gång!
Igår låg det brev i lådan...
Ett om möte med en kirurg, ett om så kallat inskrivningsmöte och ett om bokad operationstid...
Skönt att nåt händer men tyvärr är det ett brev för mycket..
Mötet med kirurgen är överflödigt...
Om det inte är så att han vill berätta nåt innan...
Nåt som inte är bra...
Har ringt och försökt få tag i honom flera dagar utan resultat.
Istället ringde idag hans sköterska för att höra om jag hade några frågor?...
Jag frågade vad den nya cystan var för något?
Den dom hittade när dom hade punkterat den första!
Det ville hon inte svara på...
Jag sa att då vill jag prata med läkaren.
Hon svarade att han vill inte ta det på telefon utan jag får vänta till mötet.
Operationstider är inget som direkt haglar över folk men i mitt fall har dom bokat in en innan dom ens berättat för mig VAD DET ÄR JAG HAR!!!!
Det bådar inte gott i min värld!
Kan nån bara vara så jävla vänlig och säga nåt???
Vad som helst!!!!

Skickat från min iPhone

Grät av lättnad...

...och sedan av ny rädsla!
Kollade posten idag och där låg ytterligare ett kuvert (tappat räkningen på hur många jag fått) märkt med loggan ifrån Västra Götalandsregionen.
Min första spontana tanke: vad FAAAN är det nu då?!?
Fick ju ett senast i måndags vilket lät meddela att jag skulle få vänta YTTERLIGARE två till tre månader på nästa undersökning!
Öppnade med halvnojjiga fingrar dagens lektyr och se på fan!
Det tog tydligen skruv när remiss skickats från självaste överläkaren och nu , ÄNTLIGEN , har jag fått tid för ultraljud och biopsi!
17/10 klockan (minns ej) är det NÄL som gäller...igen...
Satte mig i bilen, stängde dörren och tårarna forsade!
Delmål ett uppnått!
Halmstrået som jag famlat efter blev plötsligt lite grövre och lite mera greppvänligt!
Jag har ett datum att nagla fast min trasiga hjärna vid!
Paniken blev dessvärre mer påtaglig än vad den varit tidigare.
Har fram tills idag kunnat hålla ihop under Linus vakna timmar hos mamma.
Har varit fast besluten om att han skall inte behöva oroas över att mamma tillfälligt trasat sönder mentalt.
Men idag höll det inte!
Han var med i bilen när paniken kom krypandes och jag inte längre kunde hålla emot!
Stannade till vid vägen, satte på hans låt (Dansa-Pausa) på repeat och lät honom dansa loss , glad och ovetandes om mammas tårar som forsade ner över mitt bortvända ansikte...
Snart får jag veta... Vad är det som äter upp mig inifrån?
Skall jag leva?
Skall jag dö?
Får jag dela Linus liv eller skall han växa upp utan mig?
Dom dagarna jag är stark , vilket ändå är ganska många , talar jag om för mig själv hur urbota korkade alla dom där tankarna egentligen är!
Men det är en del av det mentala som bara inte går att styra!
Jag har aldrig varit så här utelämnad till någonting tidigare och är just nu minst i världen i min egna värld!
Van vid att rodda, fixa och ta kontroll över alla situationer sitter jag nu i en båt utan åror och slåss mot mörka vågor och avgrundsdjupa vatten!
Kommer att se ljusare på det här så småningom, det vet jag, men jag har just nu ingen aning om hur jag skall komma dit och det skrämmer ihjäl mig!!!

Tyst min mun får du socker

Har vid ett tillfälle detta året varit brutalt ärlig!
När jag väl fick chansen att lätta mitt hjärta så gjorde jag det med råge!
När käften väl babblat färdigt fick jag råpanik och ångrade att jag sagt nåt alls!
Korkat att slåss mot väderkvarnar tänkte jag...
Responsen jag fick var att det var inte alls dumt att tala om det jag gjorde.
Och när jag tänker efter; nej, det var fan inte dumt!
Har alltid varit så jäkla rädd för att öppna och tala om vad jag faktiskt känner men vem vinner på att hålla igen?!?
Vissa saker känner man bara instinktiv att det är rätt och riktigt.
Detta var en sån sak... Ja, så är det!

Ljusglimtar

Det är snart dags för årets rosa bandet gala... Detta innebär sjukt mycket snack om cancer på TV.n!
Jag får panik och stänger av!
Väntar och väntar och väntar och blir tokig under tiden!
Mina ljusglimtar är mina Ärtan-veckor då jag får annat att tänka på tillsammans med min älskade unge!
Du får mig att tro på en bättre morgondag Ärtan!
Andra typer av ljus kommer då och då i form av sms från vad som kan vara en av dom bästa människorna jag träffat någonsin!
Mentalt kaos blandas med värme, kärlek , hopp, önskan och tro på nåt fint...
En ljus framtid med lugn och ro... Ekor och stjärnor... Långresor och rödvin...
Tre små apor hoppade i sängen... Men i detta fallet är det bara två apor som räknas...
Mentala kardborrar är inte att förakta bara dom är av rätt karaktär!

Lite skillnad

På en ekonomi och två...
Det är den siste september, lån och räkningar är betalda och jag är fattig som en kyrkråtta!
Som tur är har det alltid varit viktigt för mig att se till att det finns mat i skåpen så ingen ska behöva gå hungrig så storhandla var det första jag gjorde när lönen kom.
I övrigt får jag leva på kärlek och motion.
Skulle köpt mer möbler men är ändå lika bra att vänta med det tills golvet är lagt så...
Det går ingen nöd på mig inte! :)

Bitter

Japp, jag är bitter!
Bitter över att jag är hemma denna helgen och inte är i Stockholm.
Det var ju planen för dryga 3 månader sedan.
Vad som från början var ett halvt om halvt skämtsamt beslut under en trevlig kväll med vin i kvälls sol växte snabbt till en seriös utmaning!
Tränade som en idiot, peppades mer och mer ju närmre jag kom målet åsså bara sket sig allt med en bredsladd!
Som så mycket annat den senaste tiden dog planerna om att springa Lidingöloppet ihop med beskedet om att jag är nån form av sjuk!
Pga den konstant höga pulsen och hjärtrytmen blev det bom stopp och förbud på allt som hade med träning att göra.
Hade SÅ gärna varit där och motbevisat mig själv och många andra på söndag men men...
Har en liten mentor på jobbet som trilskas med att försöka få mig att köra en hel klassiker.
Får väl försöka mig på Vasaloppet istället då kanske?
Steg ett: få veta VAD jag är för sjuk!
Steg två: behandla snabbt som fan och bli frisk!
Steg tre: införskaffa skidor och lära mig att inte slå ihjäl mig på dom!
Steg fyra: det är ba'r å åk! :)

Det skall komma från Dalarna!

Där står en flicka och drömmer sig bort, hon samlar liv

Där står en pojke och drömmer tillbaks och han struntar i

Om han inte kan få det hon drömmer om, om igen

Jag ville känna bägge två men jag såg att det inte gick

Så jag valde bort pojken, förtjänade det jag fick

Och det jag förlorade jag tänker om, om igen

Men om jag plockar ner en liten bit

Och kallar den för kryptonit

Och ger den till en flicka som är stark

Då kan ingen nånsin hindra att

Jag gräver ner mig som en skatt

Och ger den till en flicka som är stark

Hela världen färgas grön och jag tittar på

Där står en flicka och drömmer tillbaks, hon färgas grå

Fast jag inte kan se det, allt målas om, om igen

Så jag ger mig ut bland gröna träd och plockar ner

Alla frukter jag kan se, behöver fler

Gör om det i morgon, jag gör det om, om igen

Men om jag plockar...

Hon är stark, hon är stark, hon är stark

Men hon är starkare än jag

Hon är starkare än jag

Hon är starkare än jag

Hon är starkare än jag – är svag...

Jag ska plocka ner en liten bit

Och kalla den för kryptonit

Och ge den till en flicka som är stark

För då kan ingen nånsin hindra att

Jag gräver ner mig som en skatt

Och ger den till en flicka som är...

Stark, hon är stark, hon är stark, stark, stark... hon är stark

Men om jag plockar...

Yummie for the tummie

Har du inte provat denna än?!?
Låt bli! Du kommer fastna!!

Kognetivt

Tradigt att man skall behöva åka in till centrala Göteborg för att sitta och gråta i 40 min inför en total främling som en jävla dåre... Men, men... Det får bära eller brista..

Skickat från min iPhone

Det förbannade forumet igen!

Fick idag frågan om jag plötsligt börjat plocka bort folk på FB utan vidare anledning...
Tyckte det lät förbannat märkligt då det inte finns nån anledning att plocka bort folk utan att säga nånting om det först.
Gick in och kollade min FB där mycket riktigt mängder av mina kontakter "försvunnit".
Det har tidigare varit problem med folk som utan vidare blivit "blockade" (jag vet knappt hur sånt där ens funkar) och denna gången har någon tydligen tyckt att det varit lustigt att hacka och radera.
Bra såklart att frågan togs upp (även om den inte togs direkt med mig) för jag hade nog inte reflekterat över det i första taget annars...
Har en del förfrågningar att skicka om... :)
Om du är en av dom som blivit bortplockad och inte får nån ny förfrågan, skicka gärna en till mig.
Risk finns ju att man missar någon som faktiskt vill finnas kvar... :)

Den där hobbyn...

Har , vad det verkar, lyckats dundra in i den berömda väggen...
Trettiotusen läkarsamtal senare är man på pappret slutkörd och därmed sjukskriven.
Hade ett samtal med en väninna igår som är i precis samma situation och som egentligen har lika svårt att acceptera "utbränd" som ett sjukdomstillstånd som jag tidigare haft..
Och när konstaterar man att man faktiskt nått hela vägen dit?
När man "bara" ligger sömnlös på nätterna?
När man "bara" gråter som en besatt och inte pallar att kliva ur sängen?
När man "bara" inser att man inte kan fokusera i ett samtal, svarar på tilltal men inte har en aning om vad man pratat om?
När man "bara" tappar syn och minne?
När man "bara" gråter ohämmat ca 10 ggr per dag?
När man "bara" känner sig helt hopplös och inte ser nån väg upp?
Men om man bakar ihop alla dom där då?
Har inom loppet av 3 månader separerat, flyttat 10 mil, blivit varannan-vecka-mamma, renoverat som en idiot, blivit sjuk, blivit frisk, blivit sjuk igen, hamnat i jävla dödsångest och som grädde på moset fått ett dödsbesked mitt i natten...
Där liksom kraschade jag totalt!
Vet inte riktigt hur man kommer härifrån...
Antar att farbror doktorn och nåt piller (hatar piller) kommer vara hjälp på vägen...
Hur som haver, det som hjälper mig allra mest igenom allt just nu, förutom Ärt och mina goa, är fysisk aktivitet.
Jag går typ 300 mil om dagen, mockar boxar, tränar hundar, målar och fejar i trädgård.
Allt för att hålla igång och slippa tänka.
Så fort jag tänker så rasar jag!
Tänkte att jag behöver skaffa mig en hobby som upptar min tid.
Lära mig nåt nytt och få plugga lite så huvudet får annat att fokusera på.
Håll i er nu då: tant skall lära sig att rida!
Red ju en hel massa när jag var yngre, blev ganska illa avkastad, mamma blev rädd och därmed var min ryttarkarriär över.
Har inget intresse av hästar, är rädd och tycker dom är ganska så jäkla obehagliga.
Men va häftigt det hade varit att klara av att hantera ett sånt jättedjur i full galopp över ängarna!
Och rädslor är väl till för att övervinnas eller?
Dessutom är det ju tokigt fysiskt!
Hästar och all kunskap i världen har jag ju precis inpå mig!
Nu skall här övas balansövningar så skjortan står syd syd-väst!
Ses på en äng nära dig inom kort!