Har kapitulerat lite för min rädsla för blodprover nu till och med....
Börjar bli van vid att någon halvirriterad sköterska muttrar lite efter x antal misslyckade försök att ta mitt blod.
Blev därför idag lite lycklig när sköterskan faktiskt lyckades vid första försöket!
Men säg den lycka som varar...
När jag var på väg ut kom dom rusandes och ropade tillbaka mig igen.
För lite blod hade tagits till det ena provet och det var bara att slå sig ner i stolen igen och så började harvandet...
Efter x antal försök lyckades dom ändå igen och som den lilla söta "tant-sköterskan" sa:
"Jag skall nog hinna lära känna dina kärl ganska väl Ellenore.
Vi kommer nog att ses en del framöver."
Sen berättade hon om en kille i Grästorp som för ca 5 år sedan fick samma typ av cancer som jag har... Han är friskförklarad nu. Det är bra!
Väl hemma tackade jag (som varje dag nu mera) för att den där pösiga "jag-har-fött-barn-magen" fortfarande finns kvar för den innebär att det inte gör så ont när Christel skjuter den dagliga sprutan.
Något jag förövrigt ALDRIG skulle klara av att göra på mig själv!
Jag hade svimmat varenda gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar