Ont i bröstet!

Det här är mina killar!
Jag saknar dom så mycket så det finns inte ord för att beskriva det!
9 dagar sedan jag lämnade dom och 15 hemska dagar kvar tills jag får hämta dom igen! :(

Pommes till det?

Ibland undrar jag vad jag håller på med...
Men så slår det mig, det största jag hittills lärt mig under cancer-resan;
Det finns ingen mening med att hålla tillbaka!
Saker man verkligen vill ha sagt eller gjort får inte lov att vänta till imorgon.
Tänk om imorgon aldrig kommer....
Hellre ta ett djupt andetag och våga än att hålla tillbaka och ångra resten av livet!

Det här har för övrigt varit ganska lärorikt för mig på många plan.
Sitter ju som bekant på Sahlgrenska och genomgår en radiojod-behandling...
Kom hit i tisdags (med hjälp av min käre bror Daniel) och skrev in mig klockan 10.00.
Blev mottagen av en go liten tanta vid namn Majsan som förklarade vad som komma skulle...
Jag boade in mig och sedan var det dags för provtagningar med nålar och manschetter...
Fick där bekräftat att min träning ger positiva resultat för insidan av kroppen för jag har, enligt Majsan, syreupptagning som en atlet, och det hör tydligen inte till vanligheten minsann! :)

Nåväl, strax innan 14.00 kom en annan sköterska in och förklarade för mig att nu var det snart dags att gå och svälja den radioaktiva kapseln och berättade för mig hur jag skulle gå tillväga.
Nu steg pulsen lite...
Det är minsann inte bara att svälja.
Nädå, den serveras i ett blyrör, långt som ett sugrör ungefär.
Att sitta på rätt sätt , vänd åt rätt håll och fortast möjligt svälja denna lilla äckliga var viktigt för så snart den lämnat sin kapsel börjar den att stråla.
Detta skapade ingen som helst stress för mig som till vardags måste dela en vanlig panodil i 30 bitar för att kunna svälja den!
Under omständigheterna gick det ganska bra och jag fick snart gå in på mitt rum igen.
Jag stängde min dörr....och utanför den stängdes den elektriskt drivna ståldörren!...
Panik utbröt! Tårarna sprutade och det slog mig återigen hur jävla orättvist det här är!
Resten av dagen spenderades i sängen...
Igår, onsdag, vaknade jag vid 08.00 och lurade på hur fan jag skulle få hela den dagen att gå?!?
Frukost serverades, jag körde ett träningspass , duschade och sedan var klockan 14!
Med hjälp av FaceTime med älskade Ärtan och grymt upplägg av tv-tider gick dagen hyfsat snabbt trots allt!
Idag, torsdag, fick jag besök av en av dom härligaste människorna jag träffat på länge;
Sjukhusfysikern Ulrika! Hon mätte min strålning, shitchattade lite och talade sen om att det är helt ok för mig att gå ut på en promenad!
Jag kastade på mig kläderna och jag lovar att jag smittade ner hela området med mitt leende som bara inte gick att hålla tillbaka!
Grådaskigt, småregnigt och disigt... Jag älskade det!
Där gick jag med mina lurar och bara tokflinade! :)
När jag kom tillbaka var det dags att fyllas med laxerande tabletter och medel och...tja... Låt oss säga att nu lär jag inte lämna rummet mer idag...
Imorgon kl 09.00 är det dags för röntgen och sen hoppas jag på att snabbt bli utskriven så jag kan åka hem!
Skall hålla mig på "behörigt avstånd" till vuxna till 28/2 och barn får jag inte vara nära förän 11/3.
Några timmar då och då går bra om ca 10 dagar men jag vet inte om det vore bra för Linus...
Antar att det är något jag och Micke får prata om lite längre fram...
Nåväl, hjärnan har haft god tid att tänka över de viktigare sakerna i mitt liv, beslut har tagits och erkännanden har gjorts...
Ganska välbehövligt det här kanske?...
Hur som, 13/3 blir nästa milstolpe för då ska jag tillbaka hit för att få svar på mina röntgenbilder.
Svaret skall då vara: NEJ, det fanns inget mer! JA, du är frisk nu!

Vill du ha pommes till det? ;)

Magras och nervvred

Det närmar sig och det är inte annat än att det känns av...
Vaknar varje morgon med en mage som är i totalt uppror och kli i hela kroppen.
Rastlös och ofokuserad...
Fick en ångestattack utöver det vanliga härom dagen och höll på att svimma i vardagsrummet.
Lika bra att det kommer nu iofs, innan Ärt kommer.
Ska hämta honom om 2 timmar och då blir allt bra en stund!
6 dagar av kärlek!
Kan inte låta bli att tänka på lördagen då han skall åka tillbaka till Micke..
När dom åkt vet jag inte när jag får se honom igen!
Men, det skjuter vi bort nu!
6 dagar skall vi fylla med kärlek sen skall jag gå min (förhoppningsvis) sista rond och sen är det klart!
Den sista och utan tvekan tuffaste ronden!
Men sen...sen har vi bestämt, är det klart!
Full fokus framåt!

Känner du dig träffad?

Börjar bli trött på mig själv nu men...
KAN inte styra hjärna och hjärta, så är det bara!