Bekräfta mig!

Som vanligt har min hjärna blivit triggad!
Jag älskar det faktum att det är ett såpass aktivt organ i min kropp för det får mig att reflektera över så mycket.
Inte bara säga ja, tack, bock och amen utan faktiskt fundera över vad jag tycker...
I veckan har, vid två tillfällen, ämnet bekräftelse dykt upp.
Vid ett tillfälle mer allvarligt (inte blodigt på nåt vis) , vid andra tillfället (hoppas jag i alla fall :) , mer skämtsamt då det handlade om att jag vid tillfälle fick visa leg på systemet och sedan slängde ut det på FB.
När det pratas om bekräftelse är det i princip alltid med något nedlåtande ton;
"Ja men han/hon söker ju bara bekräftelse..."
Men...
Gör vi inte alla det?
Dagligdags?...
Triggas inte människan av att få positiv feedback?
Gudarna skall veta att jag gör det i alla fall!
Jag hänger, till viss del, ut min träning på FB tex..
Och visst gör jag det för att få bekräftelse om att jag faktiskt gör något bra?
Annars kunde jag ju bara sprungit och hållit käft sen!
Varför tävla i saker och ting om det inte handlar om nån form av bekräftelse?
"Jag gör det för mig själv" säger du.
Jo, det såklart, det gör jag och gemene man också.
Hade ju varit lite korkat att springa för nån annans skull kan man tycka...
Men om det absolut inte handlar om någon form av bekräftelse så varför tex springa lopp som exempelvis Gbg-varvet eller Lidingö?
Spring dina mil ensam i skogen och var nöjd med det då.
I en relation... Vill du inte bli bekräftad? Varje dag? Få höra att du är älskad , bra , fin....
Jag ÄLSKAR att bekräfta dom jag tycker om med positivitet för jag ÄLSKAR själv att bli bekräftad av dom jag tycker om!
Min själ livnär sig på positiv bekräftelse likväl som den tynar bort av negativ...
Finns väl ingen människa som behöver få bekräftat att "jag tycker du är kass", "din kropp ser ut si eller så", "fattar du ingenting", "klart du inte skulle fixa det", "det kunde du gjort bättre" m.m...
Lika mycket som positiv bekräftelse stärker en medmänniska lika mycket bryter den negativa ner densamme...
Utan bekräftelse i någon form kan ingen människa överleva... Den bara ser olika ut för olika människor.
Så jo tack, bekräfta mig gärna!

Vad är en bal på slottet?...

Alldeles, alldeles underbar!!!
Hänger med Dolly i vardagsrummet...
Övar skalor och sjunger upp.
Ja, Dolly Parton alltså.
Grym kvinna som suger när det kommer till pepp-talk!
Hon sätter ju bara ord på alla mina snurriga tankar med sina texter!
"I will always love you" följs upp av "if loving you is wrong I dont wanna be right" och andra klyschor...
Men så, mitt upp i allt, drar hon till med "Think about love" och jag kommer på mig själv med det där töntiga flinet över ansiktet igen! :)

http://www.youtube.com/watch?v=8rZVLxTV0ys&sns=em

För det SPELAR ingen roll vad jag gör, det är bara att inse faktum; pusselbiten är den den är, kardborren släpper inte och det är bara att gilla läget!

Hoppet är som bekant det sista som lämnar människan och jag orkar inte gräma mig och försöka styra nåt som ändå inte går att stänga av!
Det är antingen det här, som är värt att vänta en evighet på, eller Crazy cat lady som gäller.
Och visst , jag gillar katter , men inte i närheten så mycket som pusselbit!

Nu har jag inte tid mer... Ska sjungs ballad ihop med Kenny Rogers! :)

Fart, fläkt & förnärmade farbröder

Förlåt mig farbrorn.
Förlåt för att jag är tjej, blond och kör fortare än dig.
För visst är det väl mitt kön som gör att du bara MÅSTE gasa upp och köra om för att sedan bromsa ner till dina 100 igen?
Vad är meningen liksom?
Enkel väg till jobbet har jag 10 mil.
Simpel matematik talar om att jag alltså pendlar 20 mil/dag.
I princip hela sträckan är det finfin motorväg vilket såklart underlättar färden.
Jag älskar fart!
Att jag dessutom hatar att gå upp tidigt på morgonen och gärna snoozar några gånger gör att jag behöver trycka extra på gasen för att komma i tid.
Hem har man ju alltid bråttom (i alla fall nästan alla) så då är det oundvikligt att det går undan...
Sedvanligt är att jag håller mig runt 140/150 hela vägen (bortsett från kamerorna) och allt som oftast sluter det upp nån annan körglad person som man kan lattja lite med på vägen utan att för den saken skull försätta mig själv eller andra i fara!
Men så har vi farbrorn!
Hade det bara varit nån gång hade jag inte brytt mig men börjar se nån form av mönster i det nu.
Farbrorn ligger, som sig bör, i högerfilen och håller 100 ( bra och laglydigt gjort utav farbrorn).
I omkörningsfilen kommer jag och diesel-Doris och blåser om i mina 140-150.
Det triggar farbrorn som vingligt gasar i kapp med stadigt "kvart-i-tre-grepp" om ratten och bara MÅSTE köra om... För att sedan mösa sig in framför mig och bromsa ner till sina 100 igen!
Varför?!?
Varför måste du förstöra mitt flow?!
Är det verkligen så potens-sänkande att man blir omkörd av en kvinna så man, med livet som insats, måste göra ett statement genom att köra om???
Flertalet andra bilar kör om farbrorn med men så länge det är herrar bakom ratten gör farbrorn ingen ansats till att tjur-rusa ikapp och visa pondus inte!
Finns alldeles för många farbröder på E45.an...


Skickat från min iPad