Som dom flesta människor i min omgivning vet så funderar jag en heeeel del!
Dom flesta, som känner mig väl, vet oxå att jag framstår som jäkligt burdus, men oftast inte kastar mig in i massa munhugg och liknande, är nog egentligen lite granna konflikträdd...
Absolut inte så att jag inte står på mig och tar diskussioner för mig och de mina när jag anser att detta är nödvändigt, men jag kan ofta hålla käften i situationer där jag vet att mina egna åsikter kommer att skapa sura miner och problem.
Detta fenomen uppstår oftast när det handlar om min familj (den jag har via blodsband) då det aldrig har varit riktigt accepterat att man har annorlunda åsikter än nån annan...
Detta uppfattas tydligen som att jag bara sitter och e sur, ett påstående som visar hur lite vissa av mina släktingar faktiskt känner mig, något som jag anser vara ganska skrämmande eftersom vi ändå träffas ganska ofta... eller, så är det så att det helt enkelt inte ansetts vara nödvändigt att lära känna mig "på riktigt".
Ett val som ALLA är berättigade att göra själva såklart.
En sak som jag fått ifrån min far, enligt alla som hann träffa honom innan han gick bort, är att jag har ett ofantligt behov av att skriva av mig!
Det kryper i kroppen på mig när jag inte har skrivit på ett tag.
Detta sker oftas i min svarta bok, men ibland händer det att bloggen får stå pall för mina känsloutbrott och så får det bli denna gång!
Något som förbryllar mig duktigt, är att många människor av dom här som påstått skall stå mig nära, på ett eller annat sätt tycks störa sig ofantligt mycket på det mesta jag företar mig.
Det jobb jag har, de åsiket jag har, de åsikter jag INTE har, mitt levnadssätt, mitt boende...
Listan kan göras lååååååååååång!!!
Att jag och Micke nyligen flyttade från centrala stan till ett megahus utanför gör visst att vi numera tillhör det "finare folket" och plötsligt är vi dessutom rika!!! Man tackar! (Men vart e pengarna då???)
Vi anser oss vara förmer än andra och ser ner på " vanliga dödliga".
Detta är en kommentar som gör mig mordbenägen och jävligt förundrad!!!
Vi hade förmånen att bo i en skitfräsch lägenhet MITT i stan.
DÄR bor det fina folket!!!
Av olika anledningar blev vi väldigt snabbt tvungna att hitta oss ett nytt boende.
Vi kom fram till att vi istället för att flytta till en ny lägenhet skulle fokusera på att skaffa oss ett hus eftersom det var vad vi båda ansåg att vi skulle sträva efter tillslut ändå.
Vi var på banken för att ansöka om lån för att köpa oss ett hus men fick blankt nej, dels för att jag har
betalningsanmärkning, dels för att vi
inte hade någon kontantinsatts...
Det "fina folkets vardag". Eller???
Då satte jag istället ut en annons på blocket för att hyra hus...
Efter många väääldigt tveksamma bud dök det upp ett drömläge för vår del och vi hamnade här ute i Lindome.
Inte nåt palats på nåt sätt, men det passar oss galant!
På Berzeliigatan betalade vi 6000:- i hyra plus ca 600:- i el per månad. =
39600/halvårHär betalar vi numera 6100:- i hyra plus ca 4000:-för el i månaden plus 900:- / halvår i sophämtning plus 700:- i kvartalet för vatten !!! =
62200/halvår!!!!Att hyran är så låg beror på att vi har världens bästa hyresvärdar som sänker vår hyra i takt med att räntan på deras lån går ner, något den har gjort ofantligt mycket det sista!
Jag har, sedan vi flyttade, fått 1000 kronor högre lön, Micke ligger kvar på det han hade innan.
Detta innebär alltså att vi har höjt våra boendekostnader med ca 4000 kronor i månaden.
Detta beror inte på att vi plötsligt har blivit millionärer utan att vi har omprioriterat hela vårt liv!!!
Istället för att springa på krogen varenda helg som vi gjorde i stan, så prioriterar vi att betala mer för att kunna äta frukost på altanen i solen och att kunna grilla med folk som faktiskt är genuint glada för vår skull och som trivs att vara hemma hos oss utan att kräkar i smyg över att vi har ett JÄTTEHUS!!!
Kan någon bara ta sig en sekund och försöka räkna ut vad vi skulle TJÄNA ekonomiskt på att bo här istället för där vi bodde innan...
För i min plånbok svämmar det fan inte över i alla fall, snarare tvärtom.
Däremot har jag tjänat enorma mängder i form av livskvalitét.
Nu kan jag kuta runt och plantera fröer tills jag har jord upp i armhålorna!
Jag kan ha mängder med vänner hemma och bara umgås!
Jag kan släppa ut mina katter och njuta av att se dom studsa runt som små dårar på gräsmattan istället för att sitta som två porslinskatter i fönstret mitt inne i stan.
Men jag är fortfarande inte rik, jag prioriterar!
Och jag anser mig absolut inte förmer än mina vänner som lever exakt likadan nu som dom gjorde för 4 månader sedan när vi flyttade hit.
Vad är det för mening med att bo så här om man inte kan dela det med dom man tycker om?
ÄLSKAR ju att ha våra vänner här!!!
Jag MÅR kanon bra av att bo här och bara pula runt!
Jag TRIVS numera fantastiskt bra med mitt jobb och är grymt stolt över att ha kommit "så långt" som jag har gjort utan minsta lilla utbildning.
Jag HAR ett stabilt och kärleksfullt förhållande med Micke som ÄR världens bästa kille!
Jag STÅR för att jag älskar min mamma trots alla hennes fel och brister!
Jag MÅR pissdåligt över att min styvpappa efter nästa nio år som ren snart kan plocka fram tårtan och fira sitt ettårsjubileum som amfetamin missbrukare igen.
Jag VILL inte umgås med folk enbart för att dom känner för det, det skall väl för satan vara ömsesidigt?
Jag TYCKER inte att jag är nån jävla översittare för att jag kommer med goda råd som känns i maggropen på folk.
Och ärligt talat, vill du inte ha mina råd, fråga inte då!!!
Jag TYCKER att jag är en bra vän till mina vänner! visst, jag har mina fel och brister precis som alla andra , men jag gör så gott jag kan...
Jag ÄR stolt över mina vänner, alla på olika sätt, pga det dom har åstakommit med sina liv, stort som smått.
Av någon anledning så är alla ovanstående saker sånt som folk stör sig på och anser vara stötande på ett eller annat sätt...
Jag kan för mitt liv faktiskt inte begripa varför dock!
Men , jag har kommit till den punkten i mitt liv då jag inte längre tänker uräkta mig och bromsa mitt liv för andras skull.
Jag är jävligt stolt över vart jag är IDAG....behöver inte se likadant ut om några år så det finns inga ursäkter för att inte ta vara på det så länge det varar.
Jag trivs med mig själv och jag har vänner och familj som jag älskar högt och skulle göra vad som helst för!
Sen finns det folk i alla klasser som man mår bättre utan, så är det bara.
Man står sig själv närmst i slutändan, så enkelt är det!!!
Men, till er som läst hela vägen ner till botten och inte tröttnat på halvvägs och som faktiskt FÖRSTÅR vad jag vill ha sagt med detta säger jag:
Tack för att ni finns, hade ALDRIG klarat mig utan folk som er!!!
/ Elle
