Sitter i bilen som styrs emot Gällstad och Lager 157.
Är fylld av tacksamhet över det lilla faktum att älskade lilla Ärtan ÄNTLIGEN låtit mamma o pappa sova en hel jäkla natt!
Han somnade trött som bara den 19.00 igår kväll o vaknade till vid 07.00 imorse!
Pga detta kommer jag idag att kunna vara en snäll mamma precis som min älskade son förtjänar!
Inget fräs när han vill ha mat NU, pust för att han inte vill vila när mamma tycker och gnäll för att han krälar åt (enligt mamman) fel håll utan bara pussar, mys, kramar och skratt!
Dessutom är pappan ledig idag vilket innebär att vi kan dela myset tillsammans! :)
Sömn, en sån underskattad kamrat!
Tro nu inte för en sekund att jag är så naiv så jag tror att detta kommer att vara rutin framöver.
Nej, klokare än så har jag blivit under mina 7 månader som mamma.
Men jag under samma period oxå lärt mig att ta till vara på dom här tillfällena.
Hamstra sömnminuter i "vara-glad-mamma-påsen"!
Och att bara få se en glimt av min sedan länge bortsprungna vän John Blund, om än på håll, är värt mer än det mesta!
