2 år

Idag har jag och Micke varit förlovade i 2 år!
Det firade vi med en tur till Frigga-huset där vi köpte oss en diskmaskin till varann i present.
Romantiken flödar! :)
Dessutom, imorse fick jag ju faktiskt blommor av hjärtat! Egenplockade och allt! :)
Ärtan har varit heeeelt underbar idag! Myst med sin mamma som aldrig förr! Som jag har längtat efter det här!
Vädret må suga men vad gör det när man är omringad av världens bästa karlar? ❤❤❤❤❤

Skickat från min iPhone

Blir glad!

Pepp

Fick detta från sambon nu när jag går körskolan.. Pepping Pepping!

Hum

Just denna sortens partaj hoppas jag att min son är sofistikerad nog att hoppa över... Amen!

Jahopp

Det regnar.
Nyttigt för precis allt levande som finns utanför husets väggar så jag tänker inte förbanna det.
Bara det gått över tills imorgon så...

Curling it will be!

Sån här kommer jag att vara när Ärtan börjar dagis!
Ingen skall vara dum mot min prins för då plockar mamma fram svärdet!

Det kanske

Vore nåt att köra med på Netto i Gråbo?...

Kom tebaaax!

Solen lyser med sin frånvaro.
Så motsägelsefullt som det kan bli men så är det i alla fall!
Behöver lite värme till våra förkylda klena kroppar i den här familjen!
Kan ju göra som hon på bilden och ta till substitut men det kurerar man sig inte med.

Förbannade barn!!

Igår föll många bitar på plats i pusslet. Jag hade en heldag med en av dom bästa människorna jag vet nämligen min svärmor. Hon jobbar på ett boended för missbrukare och har gått ungefär en driljon utbildningar i allt från hjärnans belönings system till hur man bearbetar och går vidare. På detta boendet bor en kvinna som får dom flesta jobbiga uppväxter att blekna och att hon överhuvudtaget lever idag och dessutom tagit tag i sig själv är ett mirakel! Hur som helst, vi pratade om denna kvinna igår och jag grät. Jag grät som ett barn. Inte över hennes situation utan för att Marina, min svärmor, satte ord på min situation och berättade vad jag måste göra genom att prata om vad denna kvinnan behöver göra för att bli klar med det förflutna. Den senaste tiden har det kommit minnesbilder som får mig att vilja gräva ner mig och inte komma upp mer. Inte minnen som jag förträngt innan men minnen som jag förskönat. Situationer som jag förminskat hemskheten i och okejat. Nu kommer dom , fast på riktigt, som dom faktiskt utspelade sig och jag måste ta itu med det. Nu är det inte den vuxna, på något vis förlåtande Ellenore som minns utan den lilla sårade Ellenore som gråter, får ont och inte förstår. Det är den lilla flickan Ellenore som måste få komma fram och få avslut. Som måste få vara arg och ledsen, inte förlåtande! Jag trodde att hon var borta men hon har bara legat där inne och pyrt i väntan på rätt tillfälle att åter få träda fram och kräva sin tid i rampljuset. Den vuxna Ellenore har tagit upp hela scenen men blir nu bortknuffad av den lilla tjejen som vill få gråta färdigt! Det lilla barnet stjäl tid av den vuxna Ellenore, tid som jag istället borde ha med mitt egna lilla pyre. Just därför är det så otroligt viktigt att den lilla tjejen får sin tid nu, så att hon faktiskt kan sjunka undan på riktigt och inte bara puttas in i sitt hörn av mitt vuxna jag. För i hörnet försvinner hon inte, där står hon bara och fortsätter må dåligt, fortsätter att gråta och fortsätter undra varför hon blir så illa behandlad. Så kom fram förbannade lilla barn, uppta så mycket tid du behöver så att du sen kan vila på riktigt. Kom fram och få frid så att den vuxna Ellenore på riktigt kan engagera sig till fullo i nuet istället för att bara låtsas att allt är över, bortglömt och förlåtet. För det är det inte.

Pillipill

Finmotoriken hos den lilla sonen är det inget fel på!

The final countdown

Om nio dagar sitter jag där.
Jag och en massa 18-åringar.
Tant Sundström skall sätta sig i skolbänken och intensiv plugga så jag får mig ett körkort nån gång!
Ser så klart fram emot friheten det kommer att innebära att kunna frakta min lilla familj i ett motorfordon!
Nerverna börjar så sakta krypa på, känns som om man ska tävla i nåt men denna gången är motståndaren (som så många andra gånger i min historia) bara jag själv.
Och nån gnetig kärring från vägverket jag skall köra upp med såklart men hon är bara en mindre bula i vägen.
Vecka 24-25 sitter jag i skolbänken medans Micke har semester med lillprinsen.
Skall förövrigt bli intressant och se om han fortfarande vill kalla det semester när de två veckorna är till enda....
Skriver teorin gör jag 4/7 och uppkörning några dagar senare.
Det datumet håller jag tills vidare för mig själv för att nerverna inte skall hoppa åt helvete fullständigt.
See you on the road!
Min svärfar har avslöjat att i hans lilla farbror kropp gömmer sig en fullblodig hårdrockare!
"Jag lyssnar alltid på Iron Maiden i bilen när jag är själv.
Den däringa biten, Run to the hills, den är kanon den!"
Han är underbar den mannen!