För ett tag sedan pratade jag med min hyresvärd om hur mycket slumpen spelar in när det gäller att upptäcka cancer i tid. (Detta var innan jag visste att jag själv faktiskt visste att jag själv drabbats).
En av mina grannar välte i somras med sin motorcykel och var tvungen att röntgas då han brutit ex antal revben.
Tur var väl det för under röntgen hittades en tumör på njuren.
Det var i såpass tidigt stadie så dom kunde plocka bort och behandla innan det hunnit sprida sig.
Men om han inte vält med mc.n, hur hade det gått då?
Cancer känns inte, gör inte ont och syns oftast inte heller.
Den bara är där och får växa och göra illa...
Precis så var det ju i mitt fall med.
Nån gång i början av sommaren började knölen växa på min hals och det första jag tänkte var cancer!
Men dom läkare jag fick träffa gav hela tiden lugnande besked vad gällde just cancer.
Andra diagnoser ställdes, men oroa dig inte , det är INTE cancer!
Vid ultraljudet konstaterades det samma: det var verkligen inte cancer!
Det var "bara" en stor cysta fylld med levrat blod som skulle tömmas, sen skulle det vara bra!
Jag bröt ihop och grät av lättnad!
När läkaren tömt cystan ville han dubbelkolla att han fått ut all vätska genom att göra ett nytt ultraljud.
Det var där och då min värld rasade.
När han gör ultraljud nr 2 och säger (jag skulle väl inte höra) "oj då, den såg jag inte tidigare!"
Då visste jag nånstans att det här är inte bra.
Lättnaden utbyttes återigen till total panik!
Jag tänkte att nån gång måste turen ta slut.
Läkaren förklarade att han hittat en så kallad stum fläck men att jag inte skulle oroa mig, den är nog
inte farlig.
Vad han sa struntade jag i, jag visste nånstans att det finns en begränsning för hur många knölar dom kan hitta innan det är kört!
När det bara några dagar haglade brev med olika info om datum visste jag!
Det har inte hänt nåt på hela sommaren och plötsligt får alla jäkligt brått!
Att i över 2 veckor behöva vänta på första besöket har varit ett rent helvete!
7/11 2013 är ett datum som för alltid kommer att sitta etsat i mitt inre!
Så vad fick jag då veta?
Det är snurrigt, antar att det är en av anledningarna till att jag återigen skall dit på tisdag för att få samma info igen.
Jag har cancer i sköldkörteln.
Tydligen en ganska ovanlig sort (såklart) som jag inte har en jäkla aning om vad den hette!
Under operationen kommer hela min sköldkörtel att opereras bort (förutsatt att mina stämband sköter sig som dom ska, annars kommer operationen att delas upp i två omgångar eftersom det tydligen kan
påverka min andning på nåt vänster)
Detta innebär att jag kommer att få medicinera resten av livet för att reglera ämnesomsättningen.
Risken är stor att min röst kommer att påverkas eftersom operationsområdet innehåller röstnerverna.
Är livrädd för att bli stum, att inte kunna tala om för Linus att jag älskar honom, att inte kunna sjunga, att inte kunna läsa sagor för Ärtan!
Men det är helt enkelt en risk vi nu måste ta...
Risk finns även för att mina bisköldkörtlar kommer att påverkas vilket inte var bra!
Innebar en massa skit som jag inte kommer ihåg just nu, får återkomma med det på tisdag antar jag...
Förutsatt att allt går bra och dom inte hittar nåt mer så kommer jag efteråt att behöva behandlas med radiojod 1 gång i veckan på Sahlgrenska.
Då kommer jag att få dricka radioaktivt ämne, hållas i karantän några dagar och får ej ha närkontakt med barn!
Fattar du eller?
Jag kommer inte att få ta i mitt barn!!!
Och detta då förutsatt att dom inte hittar mer cancerskit när dom är inne och gräver i min hals.
Men det gör dom inte , så det så!
Summasumarum så här långt; jag är livrädd men evinnerligt tacksam över att blödningen uppstod annars hade cancern inte hittats!
