Jag hade myst ner mig för att natta Linus när det plötsligt surrade i telefonen...
Tänkte att hon har kanske kommit åt skicka knappen innan hon skrivit färdigt..
Sen surrade det igen...och igen.. och igen..och igen och igen!
I sin förvirrade värld dimmig av droger, alkohol och egoism försöker hon skriva nåt som bara blir skit och jag kokar av ilska och sorg!
Om du ska beklaga att jag är sjuk så engagera dig för faan!
Jag klev upp och det bokstavligen kliade i kroppen.
Jag bara måste få slå av mig på något!
Christel sa till mig att gå, bara gå!
I beckmörker och smattrande regn gick jag instängd i min värld av musik och vrålade för fulla muggar!
Längs med den öde grusvägen sjöng jag, grät jag, dansade jag och skrek jag!
Tog i från knäna och vrålade till en fantasiperson som stog framför mig i det svarta:
"Du har gjort vad du kunnat för att förstöra mitt liv och har hittills lyckats ganska bra. Låt mig för helvete i alla fall ha cancer i fred!!!"
När jag kom tillbaka var jag blöt som en dränkt katt och totalt mentalt slut!
Det var så otroligt välbehövligt att få utlopp för allt som jag kvävt på vägen!
Så tack då Ulla, antar jag...
Och samtidigt varsågod.
För genom min sjukdom har du återigen fått något att använda till din narcissistiska fördel.
För i din värld är det ändå inte synd om din dotter för att hon är sjuk.
I din värld är det synd om DIG för att din dotter är sjuk!
Det är sjukt!
Men det är okej för synd om mig är det inte men lite förståelse hade varit på sin plats!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar