Utebliven reaktion....

Med lögner , bakhåll och förtal i generna sedan bröstmjölken hart man lärt

sig att bli extremt lyhörd för desamma ovan nämnda.

 

Jag vet när folk ljuger för mig.
9 ½ ggr av 10 ser jag rätt igenom dig.
Jag kanske inte visar det eller påpekar det, men jag vet.

 

Vad jag inte riktigt förstår är varför dock?
Varför ljuger man för folk man påstår sig tycka om?

 

Varför lägger man inte korten på bordet från början istället
för att tro att man är smart och ”kommer undan” med det man mörkar?

 

Det enda som händer i dom lägena är att jag bygger förakt.
Förakt för att du tar mig för idiot.
För att du tror att du är smart och kan säga vad som för jag köper det med hull och hår ändå.

 

Men det gör jag inte...

 

Jag tiger, lider i det tysta , undrar varför, ger chanser till ärlighet
och lämnar alla dörrar öppna för förståelse.

 

Allt som oftast låter jag mig själv lida lite mer än vad egentligen borde
Men sedan tar det stopp.

 

Då distansierar jag mig... blir kall för det finns inget varmt mer att ge...