fredag, februari 27, 2009

Jag går emot mina egna principer i detta fall...

Jag äter kött.
Jag äter kött för att det är gott!

Men när det kommer till själva förarbetet till att se till att det goda köttet ligger på min tallrik ser jag gärna att någon annan gör jobbet åt mig i form av slakt och liknande...

Däremot har jag alltid varit jävligt anti nöjes jakt av olika de slag.
Jag har alltid varit den som låter högst när det gäller att propagera emot djurplågeri och liknande.
Jag kunde inte ens äta äggen ifrån min farbrors höns när jag var liten för jag hade ju band till dom där hönsen, kunde ju inte äta deras barn!!!
Jag kallades för Sälen när jag gick i högstadiet för att jag vildt protesterade emot dom känslolösa norrmännen som klubbade ihjäl mamma säl och lät kutarna (sälbebisarna) ligga och självdö i snön om dom inte klubbade ihjäl även dessa för pälsens skull!!!
Jag föraktar än idag männen jag såg på nyheterna när detta var ett scoop och alla plötsligt hade åsikter kors och tvärs om just säljakten.

However, så är jag villig att ta ett steg tillbaka när det gäller djuret nedan.
Nästa gång det sticker upp huvudet över vatten ytan så hoppas jag att en av de där männen jag föraktar är där och gör slag i saken!

Hell, ge mig en påk och jag gör det gladeligen själv!

lördag, februari 21, 2009

Snälla grannar tackar vi för!

När Micke gör så här:

Får vi äntligen chansen att introducera oss för nya grannen för denne kommer nerkutandes med draglina i högsta hugg och hjälper den något förnärmade Herr Lundin upp ur diket igen!
Tackar så mycket för denna vänlighet en fredagseftermiddag!!!

tisdag, februari 10, 2009

Fy faan för att vara svensk!!!

Jag hade lovat mig själv att framöver ska jag hålla mig till att skriva snälla inlägg om folk som berör mig positivt istället för att hänga upp mig på BlondinBella och company.

Om någon såg Diplomaterna på SVT igår så förstår ni att det är ju stört tok omöjligt att INTE reagera på det med någonting annat än total vrede!

Har ni sett dem ?

Våra "framfötter" som skall representera Sverige och som skall dra ut i rustningen för att "hjälpa" hem krigsdrabbade svenskar världen över och i övrigt representera Sverige vid besök ifrån utländska högdjur och liknande.

I går var det finbesök i avsnittet, Namibias President med ett nätt litet följe på en 20, 25 personer kom hit för att besöka ett ex antal storföretag för Sverige har "minsann ställt upp med bidrag till Namibia så nu är det dags att dom betalar tillbaka".

I stora drag skall Sverige visa upp sina storheter och Namibianerna skall förhoppningsvis känna sig pressade till att göra affärer med oss eftersom, vi har ju ställt upp för er tidigare.

Det börjar med en hejdundrandes middag i den, citat: "Vackraste av salar på Grand hotell".
Här dricks det sprit till julgrisen Klas Ljungbergs förtjusning.

Egentligen vill han ju iofs inte vara med här, det är ju så fint väder, hade hellre varit ledig.


Dagen efter är det dags för ett möte med dåvarande stadsministern Göran Persson, som faktiskt håller den svenska fanan högt genom att vara trevlig mot våra gäster.
Sen styrs konvojen vidare mot slottet där en date med kungen o co står på dagordningen.
Denne kan ju knappt en mening på engelska, vilket resulterar i ett något tyst möte...
Fram till dess att kronprinsessan kommer in och tar vid där Göran Persson slutade någon timme tidigare, med att faktiskt vara trevlig och social!

Sen börjar det!!!

Efter besöket på slottet pratas det om att det skall bjudas till fest på kvällen , där representanter från ex antal afrikanska länder skall medverka.
Det uppstår genast en diskussion mellan den namibianska protokollchefen och den svenske diplomaten Per Sjöberg.
Den namibianska kvinnan talar om , att om det inte ingår poliseskort ifrån festen tillbaka till hotellet på kvällen så tänker inte de medverka på festen.

Istället för att ta reda på VARFÖR detta krav ställs, så hoppar allas vår representant Per på kvinnan och tycker att vi har redan varit frikostiga nog med eskorter, hur kan ni ställa sådana krav?!?!
Efter mycket om och men kommer dom sig ialla fall iväg på festen och hemfärden blir utan eskort.

Dagen efter är det dags för en massa företagsbesök igen, något som börjar tära på alla inblandade, oavsett nationalitet.
Alla är trötta och gör ingen direkt hemlighet utav detta...

Mitt under ett möte hos ABB i Västerås avbryter den namibianska protokoll chefen och meddelar att dom måste genast avsluta och ge sig tillbaka till hotellet.
Detta pga att det börjar bli mörkt ute och enligt deras erfarenhet från hemlandet kan det vara mycket farligt att åka bil efter mörkrets infall.
Inte helt ovanligt att det existerar enorma skillnader i olika länder och deras kulturer.
Alla kan ju inte leva i Bullerby-känslan som vi gör här i Sverige.

Detta var så klart även anledningen till att de ville ha eskort hem från festen kvällen innan.
Det handlade inte om att synas och flasha, det handlade om deras säkerhet!

Istället för att acceptera detta och respektera våra gästers rädsla och erfarenheter så har våra diplomater mage att sitta och driva med Namibianerna!
De sitter i bussen på hemvägen och skrattar och slänger ur sig kommentarer som:
"Uhhh, vad hemskt det är att åka mellan Västerås och Stockholm när det är mörkt ute". Rövare och banditer i varje gatuhörn!"
Och sen skrattar dom så att jag nästan tycker mig se en knapp i den äckliga lilla Klas skjorta sprätter iväg då hans flotyrmunks liknande kropp i kombination med skvalpet av hans översittar skratt tänjer på tygets gränser.

När jag ser deras beteende vill jag plötsligt bara spontanspy rätt ut men sväljer den känslan
och fortsätter med en enorm känsla av illamående att följa denna fars som utspelar sig på min TV- skärm!
De otrevliga och mycket nedlåtande kommentarerna fortsätter att hagla ifrån våra representanter då det visar sig att hotellet inte kan bekräfta samtliga bokningar för de Namibianska gästerna eftersom ett av namnen inte stämmer på listan.
Diplomaterna får då ett telefonsamtal och ombedes att lösa detta.
När luren lagts på kommer kommentarer om att: " Det kan dom väl lösa själva? Dom har väl en egen ambasad eller?"
Sen slåss dom om pokalen i tävlingen: Vem-kan-skratta-mest-på-vårt-alldeles-egna-äckliga-översittarvis"
Det är målfoto i denna tävling...

Det Nabimianska besöket avslutas med att våra diplomater inte riktigt kan komma överens om vem som skall vinka av våra "vänner" på flygplatsen.
Det skall ju skjutas vildsvin och liknande så det är med stor besvikelse i rösten allas vår Klas tar på sig ansvaret.

Enligt min lekmannamässiga åsikt så borde medmensklighet ,lyhördhet och kunskap om respektive besökandes kultur ingå i de grundläggande kraven för att bli diplomat!

Det finns ingen möjlighet i världen att jag kan återskapa detta misserabla beteende här på min blogg, det måste ses med egna ögon.
Jag var bara tvungen att skriva av mig, annars hade jag nog tillslut slagit någon av mina kollegor på käften i brist på diplomater!

Se programmet på SVT1 Måndagar kl. 21.00.
Reprisen på just ovan nämnda program kommer idag, Onsdag 11/2 , kl. 21.30.

Puh!
Nu kanske jag kan återgå till att jobba igen!

På återseende.

/ Ellenore







söndag, februari 08, 2009

Så snälla , snälla, snälla svenska folket!

När armen hade domnat bort efter all målning igår satte vi oss och tittade på melodifestivalen. Ja, jag gör detta varje år, trots att jag fördömmer programmet efter varje gång öststats blocket röstat fram en vinnare bland varann och jag svurit att ALDRIG mer se skiten!


Efter att några låtar spelats började jag tappa hoppet:


Shirley Clamp sjöng falskt så det skar sig i tapeterna, hardcore tjejen i början kändes liiiite för mycket Lordi utan mask och Scotts hoppade på Ledin/Ekman tåget och trallade nåt som lät a´la Gessle.


När Emilia hade dratt av sin jazzinspirerade; You´re my world kände man ändå att man gungade med lite grann i alla fall, hoppet var alltså inte dött!


Alcazar körde sitt vanliga sound, stjärna i kanten dock, för bjuda påshow, det kan dom ju...


Hur som helst; näst sist kliver denna vackra nymf in på scenen och får mitt hjärta att tokbrista:

Caroline af Ugglas !

Låten hon sjunger har hon och maken Heinz suttit hemma på kammaren och petat ihop tillsammans och det har dom gjort förbannat bra!
Hon sjunge med sån vansinnig passion så det ilar i varenda krona jag har i käften!
Trots att texten får mig att fundera på att be farbror doktorn att skriva ut "lyckopiller" mår jag fantastiskt bra av att höra henne sjunga med sån inlevelse!

Under hela nästa låt, som också är den sista och framförs av Marie Sernholt, ligger jag och irriterar mig över det faktum att svenska folket ALDRIG kommer att rösta vidare af Ugglas för folk har inte vett på att uppskatta riktig musik!

När det är dags för lilla fröken att duellera emot Emilia passar Petra Mede, årets programledare på att fråga hur det nu känns.
Caroline svarar : Att hon är sååå nöjd med att ha kommit så här lång för ; Hallå??? Vart kom den udda fågeln ifrån???

Efter att duellen är avklarad står det klart, precis som jag trodde att Emilia går direkt till Globen, af Ugglas får nöja sig med andra chansen.

Jag är grymt besviken!

Sist, men som jag snart skulle bli varse, inte minst, kliver det in en liten fransos vid namn Bruno.
Han representerar visst den internationella juryn, nåt som är nytt för i år.
I denna jury finns det en representant i från varje deltagande land och deras uppgift är att utse en låt i varje deltävling som dom anser kan slå i Europa och därför skall gå vidare.

Jag tippar innan resultatet läses upp att detta kommer att bli Marie Sernholt.
Hennes låt var ju så där typisk Eurovision songcontest.

Åsså läser dom upp.....
Caroline af Ugglas på resultat kortet!!!

Mitt hjärta slog små volter av värme i kroppen på mig och jag inser att jag klappar händerna med ett "livet är så underbart"-fnitter som bubblar ut ur munnen på mig!

Tack, tack, tack Europa för att ni har vett till att uppskatta riktig musik , själ och inlevelse när svenska folket uppenbarligen inte klarar av det!