..{}..

Familjen är en fristad i en hjärtlös värld.

2011

Konstaterar att 2011 kommer för alltid vara det oslagbart bästa året i mitt liv för det är året då jag fick bli mamma till världens bästa Ärta!
Familjen utökades även med Påsens små bebisar varav vi behöll två.
Micke påbörjade sin praktik på Jaktia som ledde till anställning i form av webb-ansvarig!
Bra jobbat grisen!
En underbar liten kvinna lämnade oss allt för tidigt och kommer vara evigt saknad!
Vila i frid Jane! <3
Detsamma gäller för Tubbes bästa vän, goa Quattro!
Folk har kommit och folk har gått både inom skaran vänner och inom familjen.
Sådana man trodde alltid skulle vara där har glidit undan medans sådana man aldrig trodde skulle ta plats har trätt fram otroligt!
Världens bästa svärmor fyllde 50 och detta firades såklart med pompa och ståt! :)
I världen hände mycket, uppror har lett till regimfall och skiften och det är inte för inte som demonstranten blev utsedd till 2011.as människa men det som kommer sitta kvar klarast är vansinnes dådet utfört av en sjuk man i Norge!
Blickar fram emot ett 2012 fullt av bara ledighet med Ärtan och nya äventyr men mina nära!
Linda och Peter skall bli föräldrar precis i början av året och det ser jag fram emot massvis! :)
Att få dela erfarenheten, känslorna och tankarna.
Ärtan skall få en liten kusin i april också! Mysigt!
Jag skall träna för att så småningom komma igång att tävla igen och jag skall lägga full fokus på att JAG och VI mår bra!
Så, ät gott imorgon och må väl resten av året, de timmar som är kvar! :)
Och kom ihåg vi tolvslaget;
lova inget du inte kan hålla!
GRÅTT NYTT HÅR!!!

Idiot!

Har alltid haft lätt för mig i skolan och gåtor och logiskt tänkande var en barnlek!
Ni vet, när dom andra var i sin Äppel eller Päppel bok så var jag inne på Kråkan.
Jag briljerade under fredagens roliga timmen med kluriga gåtor och svaren på dessa.
Det kan man inte tro nu!
På annandagen var vi hemma hos min syster med familj och Emil, hennes äldsta son, presenterade en gåta för oss i stil med vargen-fåret-kålhuvudet.
4 gubbar, ex antal min på sig över bron, 1 ficklampa...bla bla bla!
Det brinner i hjärnan på mig bara jag tänker på det!
Och förmodligen är det inte ens klurigt utan så där toklogiskt!
Precis det som var mitt ess i rockärmen i småskolan har nu blivit ett mega gissel!
VEM lobotomerade mig NÄR och VAR?!?
Nä , blir helt matt av att bli upprörd över detta.
Nu: God Natt
Imorgon: Klura!

Häng

Ärtan har hängt med en av sina favvotjejer, Linda, idag!
Det räcker att hon visar sin nuna så skrattar han så han kiknar!
Idag blev hon dock välkomnad av en utstucken underläpp.
Men det släppte och snart var dom bundisar igen! :)
Vi väntar nu med spänning på att Linda ska klämma ur sig Olivia så vi får lära känna den lille filuren!

Volta Rolfy

Min trogna tjänare och vapendragare!
Ibland står han i ett skåp, vilket är totalt meningslöst eftersom jag behöver hans tjänster dagligen, men oftast står han och pryder hallen, som här.
Redo att suga upp pälsbollarna som dagligen samlas i hörnen i mitt hem.
Jag älskar mina djur och skulle inte byta dom mot nåt!
Men ibland, bara ibland, önskar jag att dom var naken-varianter!

Göttans!

På julen får man ta från det undre lagret även ur Paradis!

Tjatter!

Någon har dragit ut proppen ur barnet!
Den lille som tidigare haft väldigt mycket att säga men gjort det med stängd mun har nu öppnat upp och tjattrar värre än mamma efter några glas vin!
"Mmmm" har blivit "ehe" "bubb bubb bubb" och "awwa".
Strålande, fullkomligt strålande!
Frukosten har intagits och nu väntar vi på besök av Linda som är så gravid så att hon skulle kunna föda i bilen på väg hit om det vill sig illa! :)
BF 4e januari... Spännande!!!
Ha en go dag!

Ner på knä!

Min son står på alla fyra och sover i ena hörnet av sin spjälsäng!
Kan tyvärr inte fota för det är mörkt men det är en syn för gudarna vill jag lova! :)
Han är inne i en intensiv "skall-klara-krypa" period och det har satt sina spår för nu har han alltså somnat mitt i ett av sina larv-kryp! :)
Älskade unge!

Skickat från min iPhone

Påsk snart va?

Fast där emellan kommer fastan.
Julen är i alla fall över.
Fin men kort.
Vid närmare eftertanke lika lång som alltid, den inföll bara "fel" i år vilket innebär noll ledighet..
För Micke, jag är ju mammaledig ett år till! :)
Jul ja, Ärtans första, firades hos farmor och farfar med lite tillhörande släkt och andra utbölingar.
Tomten var inga problem,
lilleman tjattrade så gott med honom var gång han hämtade sina paket så! :)
Roligast tyckte han dock dom "större" pojkarna var. ( 3 och 5 år)
Han stirrade stint på när dom yrde runt och lekte och hejade på bäst han kunde.
Många fina klappar stuvades sent på kvällen in i bilen tillsammans med trött familj.
Fick många fina paket av älskade Grisen men bästa julklappen måste nog ändå varit sms från Svärmor på juldagen.
Varm i hjärta och själ!!! <3
Nu väntar nyår på hemmaplan tillsammans med Farbror Magnus och Hanna sen påbörjar vi ytterligare ett år med båda fötterna på jorden!

Toker, Prosit o Trötter...

Det har minsann gått och blivit julafton!
Jag sitter och matar lilleman i sängen och svär i det tysta.
Pappan är förvisad till soffan för den senaste vecka har han snarkat nåt helt galet och nu håller det inte mer!
Jag håller inte som mamma på dagarna!
Så, soffan fick det bli...
Så ringer jag till honom o väcker om det blir alldeles för högljutt därifrån.
Fördel är ju då förstås om pappa vaknar av telefonen!...
God Jul på er!

Skickat från min iPhone

Dan före dopparedan och samvetet är dåligt...

Det kom paket i lådan idag.
Hon sa att hon skulle skicka paket den 19.de och som ett litet barn har jag kikat lådan varje dag och blivit besviken lika ofta.
Idag sa jag på väg ner till lådan till mig själv att "hon har inte skickat nåt, det säger hon bara, för att sedan kunna säga att det måste vara de där jävla posten som slarvat bort det".
Med förbestämt resultat öppnar jag lådan och däri ligger två nerstuvade paket från mormor till Ärtan!
Sjukt dåligt samvete överöste mig så nu blir det till att gråta en skvätt över det faktum att hon kommer fira sin jul i ensamhet.
Ett par tårar går åt till att tycka synd om mig själv som sörjer det faktum att jag inte har bullbaks-mamman kvar att fira med!
Sen får förnuftet ta över igen och jag får påminna mig om varför det faktiskt är som det är!
Det blir bra det...

Dan före

Dan före dan före doppade dan!
Underbara ungen ska fira sin första jul!
Få hänga med farmor å farfar, prassla med papper och leka med vovvarna!
Finstassen är inhandlad i form av skjorta o slips! :)
Jag älskar detta lilla knytte så det gör ont i kroppen!!!
Vi har haft en heldag idag, bara jag och han.
Lång lång lång promenad med vovvon och massa lek och mys.
Hade jag kunnat hade jag gett dig hela världen i dina paket älskade Ärtan!
Men nu blir det leksaker istället.
Leksaker, pussar och kärlek!

Stulen

Detta roar mig! :)

Veckans...

Det finns en person som fått mig att tänka om.
Detta genom att påstå en sak som alla borde göra till en självklarhet!
Allt som oftast säger man ju att den man har kär, tex sina barn, kommer först, är nummer ETT!
Att man gör allt för att dom skall må och ha det bra.
Men, som personen sagt, där gäller det att tänka om, tänka ego och placera sig själv i första rum, både psykiskt och fysiskt.
För om man inte mår bra själv hur ska du då kunna finnas där för någon annan i det långa loppet?
Om inte JAG mår bra kan JAG ju inte göra mitt yttersta för att Ärtan ska må bra.
Tänkvärt och klokt, sagt av klok bok! :)
Känner du dig träffad?...

Teletubbies

På bilden är min son tillsammans med sin favvo-teletubbie Linda.
Linda är min allra äldsta vän, vi har känt varann sen vi va ca 6 månader gamla.
Det är länge det! :)
Vi har hängt med henne idag.
Henne och E.
(vet inte om E tycker det är ok att bli namngiven i bloggen, därför får hon heta E)
Vi har varit hemma hos E och hennes två görgoa ungar!
Vi skulle ta en snabbfika...
Slutade med att vi var där hela dagen.
Sjukt befriande, härlig känsla att få hänga med andra som har små, snoriga goa ongar!
Som inte börjar skruva på sig när bebisen börjar skrika och som tycker att det mest naturliga samtalsämnet i världen är bajs, blöjor och hur man glidtacklar elaka små barn! :)
Teletubbisen har inga egna barn, vill inte ha egna barn men får gladeligen passa mitt näääär hon vill för hon är en naturvegåvning med mini människor!
Bara dom inte kräks på henne! :)

2011 e.k eller f.k ???

Se & Hör har outat Kajsa Bergqvist som homo utan att hon själv bekräftat det.
Hon skall enligt utsago bo ihop med sin flickvän och det var därför hon lämnade Måns.
Drevet går på skvallerforumet Flashback och kommentarer som "alla idrottsutövande kvinnor är lesbianer" följs av "det syns väl på henne" osv.
Jag bara undrar:
Hur fan orkar folk?!?!,
Lever vi 2011 FÖRE eller efter Kristus?????

Prio

Prioritering nummer 1 kikar fram under kanten i vagnen!
Ingen och inget i världen är viktigare eller kommer före honom!
Allt ställs om, ingenting blir någonsin som det var innan och vardagen är inte vad den en gång var.
Men om jag så skall behöva försaka ALLT jag haft och gjort innan så gör det mig ingenting!
Du är mitt allt och jag älskar dig!
Du kommer alltid att komma först, bara så du vet! :)
Älskar dig lilla Ärtan!

(visst är han tjusig?) :)

Reflektioner

Som alltid när något händer reflekterar jag över det i efterhand.
Hoppas inte att jag trampar någon på tårna i och med detta inlägg, men det är min blogg och därmed mitt forum att dela tankar , känslor och reflektioner...
Så, vad som slagit mig när jag tänker över föregående situation är:
Är det så enkelt att det är själva titeln som upprör?
Att det faktiskt plötsligt blir uppenbart att minst en person i varje inlägg faktiskt ska känna sig träffad?
Att andra människor eventuellt tänker att "det måste ju vara han eller hon".
För krasst så är det ju så att folk i sina bloggar hänger ut sina tankar och känslor om folk hela dagarna.
Men titeln på inläggen är "jag är less", "fy fan för fega" och liknande.
Någon kommer fortfarande att känna sig träffad, men det står inte ordagrant att så skall vara..
Tanken, som jag i ett tidigare inlägg förklarat, med "Känner du dig träffad" är att man kanske stannar upp och får sig en tankeställare.
Även om jag har någon specifik person i åtanke så kan ju ett tiotal personer känna sig träffade.. Därför nämns aldrig namn eller kön.
Detta händer mig personligen ganska ofta när jag läser mina vänners bloggar.
Där står något som indirekt gör att det ibland brinner till lite i kinderna.
"Är det mig dom raderna handlar om?"
Jag vet inte, men det får mig att tänka till.
Enda skillnaden egentligen på det och mina inlägg är att det redan från titeln står klart att någon skall känna sig träffad och i och med det blir det automatiskt mer laddat.
Och uppenbarligen träffar det ibland där det inte var tänkt men då ligger det ju i betraktarens ögon.
Däremot vill jag än en gång poängtera att det aldrig varit min mening att såra en av mina kära och för detta är jag uppriktigt ledsen!

Förlåt

Med direkt hänvisning till föregående inlägg vill jag be om ursäkt.
En av mina närmsta vänner kände sig utpekad, tog illa vid sig och tog upp detta... Med mig!
Det var inte meningen att du skulle bli sårad och för detta ber jag uppriktigt om ursäkt.
Som ringar på vattnet ploppar det upp indirekta kommentarer här och var där jag skall känna mig träffad och oxå gör så.
Om detta är mer rättfärdigat än mitt "känner du dig träffad" är jag inte kvinna att svara för och har i ärlighetens namn inte lust att engagera nån större hjärnverksamhet i för det har ingenting med detta inlägget att göra!
Jag vill bara be DIG om ursäkt och hoppas att den godtas,
samt tacka för att du faktiskt reagerade och tog det direkt med mig.
Vad folk i allmänhet tycker och tänker, öppet eller bakom kryptiska textrader, det får stå för dom....men det är lite stenkastning i glashus, är det inte?...
Ytterligare reflektioner kommer i senare inlägg.

Veckans...

Det finns en person som alltid har varit en självklar figur i min "innersta krets".
En person som betytt enormt mycket för mig och som jag räknade med skulle ta lika stor del i Linus liv.
En av dom som skulle räknas in i hans ihopplockade familj.
Men så blev inte fallet.
Istället är vi plötsligt nästan som främlingar för varann.
Vi pratar aldrig med varann och skulle vi mot all förmodan ses så känns det lite tryckt och obekvämt.
Denne, som jag alltid har kunnat prata med om allting och delat mitt innersta inre med känns plötsligt som en bekant till en bekant... Tråkigt, underligt men sant.
Känner du dig träffad?

Stackars knyttet

Inte all koksaltslösning i världen får mig att känna mig tillräcklig när mitt älskade lilla allt är sjuk!
Jag vaggar, tröstar, sjunger och myser varvat med att peta pipetter med koksaltslösning i näsan på honom.
Han kikar på mig med sina glansiga, trötta ögon innan han vänder den ena röda kinden till för att somna en liten stund till.
Snart börjar det rossla och nysas ifrån sängen och det är dags att trösta igen.
Febern har gått ner som tur är.
Stackars lilla ärtegrynet!

Jag SKA ut! :)

Står i garaget och kikar ut på kaoset.
Sminkad, piffad o lukta gottet är på.
På är oxå den illorangea regnrocken som skall skydda mig mot stormen där ute!
Lillemannen sover gott under regnskyddet i vagnen lyckligt ovetande om att jag skall släpa ut honom i skitvädret så snart bussen kommer.
För idag är det julbord med jobbet.
Och framför allt skall jag, tack vare att Linda vann biljetter på Mix Megapol och bjöd med mig, få spendera en timme eller två tillsammans med tjejerna!
Jag skall ha hela 5 timmar i sällskap av annat folk än Ärtan!
Undrar om jag klarar det?
Skall i alla fall göra ett helhjärtat försök! :)
Under tiden får Ärtan ha kvalitétstid med bästa pappa Micke! :)

Ont i själen

Bland alla dessa barnlöshets-bloggar jag läst har jag sprungit på en som skrivs av en tjej som jag, inte känner, men har haft i min indirekta närhet tidigare i livet.
Hon och hennes sambo är mitt upp i ett av många försök att bli gravida.
De tidigare försöken har tyvärr inte fullföljts och jag hoppas innerligt att lyckan nu skall le åt dom så att dom får uppleva det absolut bästa livet har att erbjuda!
Skänker er många positiva tankat och hoppas, hoppas, hoppas!!!

Säg vad ni vill

Men gräsmattan gör sig allt väldigt bra i vit skrud där i bakgrunden!

Just så!

Rabiat!

Det var jag i lördags!
Inte, enligt mig, helt obefogat men vissa saker känns i efterhand inte lika genomtänkta som just där o då!
Det gick så långt så att till slut tvingade jag Micke att släppa av mig, unge och hund på en busshållplats mitt i ingenstans för jag kunde inte behärska mig och lilleman mitt i en fajt är inte vad jag vill ha!
Beslutet att promenera tusen mil hem kändes kanonbra!
Jag fick koka över, prata med mig själv och få kylt av mig!
Sen kom regnet... Åsså ringde av en händelse svärmor...
Tur var väl det där samtalet.
Det resulterade i att jag ringde Micke som kom och hämta oss och vi åkte hem till svärföräldrarna på middag! :)
På vägen till Tokatorp fick vi pratat med varann och väl framme va allt bra igen.
Summan av kardemumman:
Det blir inte alltid som man tänkt sig, men vi skall mata ankorna ändå! :)

Björnen sover

Eller nej, den är död!
Den står i entrén på Mickes jobb o han tyckte det var väldigt kul att få en bild på mig ihop med den.
En sak till han tycker är kul (maniskt måste göra) är att hålla sin telefon i handen hela nätterna för att kunna kolla vad klockan är när han vaknar.
Om man har knapplås på så är ju det helt okej!
Har man däremot INTE knapplås på så kan det resultera i massa knasigheter!
Till exempel kan man råka MMS.a en töntigt bild föreställande sin sambo med en död björn till nån som heter Andreas ca 25 ggr under loppet av 4 timmar...
Tror inte att denne Andreas sov lika gott som Micke just den natten...

Känner du dig träffad?

Premiär!!!! :)
Det finns en person som gjort intryck på mig.
En person som jag önskar att jag vore mer som.
Jag skall inte påstå att jag känner personen men träffar denne med jämna mellanrum då vi spenderar tid på samma forum.
Och det jag lärt känna tycker jag mycket om!
Personen påminner mig en hel del om mig själv:
Stark i sina åsikter, säger vad denne tycker och tänker och har en inte helt enkel bakgrund.
Men, och detta är vad jag gissar, personen i fråga står på sig när det handlar om dens eget bästa, byter jobb, säger ifrån, sätter sig själv främst!
Har skinn på näsan på rätt vis helt enkelt!
Jag imponeras över att personen ifråga tar plats på det vis denne gör!
Detta kanske för att prinsar och prinsessor inte alltid behandlas lika....
Känner du dig träffad?... ;)

: Förlåt, tack och jag älskar dig!

Förlåt min älskling för att jag från ingenstans förvandlades till en rabiat dramadrottning!
Det blir visst så när man samlat på sig massa smått en längre tid...
Tack för att du står ut med egenheterna emellanåt.. :)
Jag älskar dig! 
Du + jag = ankorna! :)

Trevlig 2.a advent

Mysigt med ljus!

Förlåt, tack och jag älskar dig!

Regn ute, regn inne...

Jösses vad vädret färgar av sig på humöret!
Regn å blåst samt minus på sovkontot skapar osämja och dåliga vibbar.
Trött, vem fan är inte trött?!?
Men ska jag bara lägga mig ner å skita i allt då?
Hur går det då tro?
Tur att den lilla herrn i baksätet sjunger och håller stämningen i alla fall flytande.
Nä, några hyacinter på det här så är allt förhoppningsvis lite ljusare igen...

Ett tungt farväl!

Känner du dig träffad?

Ett nytt litet inslag som kommer att dyka upp här i bloggen kommer att vara: Veckans känner du dig träffad? :)
Jag kommer att skriva om en person som på något sätt upptagit min tankeverksamhet, positivt eller negativt, också får var o en helt enkelt känna efter om dom känner sig träffade! :)
Jag kommer aldrig skriva ut namn eller kön på personen så man kan tro sig veta vem det är men man kan ALDRIG veta säkert! :)
Å nej, jag kommer inte tala om vem jag menar för någon vid sidan av heller... :)
Återkommer innan veckan är slut med premiären! :)

Testing...

Går d så går d...

Skickat från min iPhone

Din sorg förringar inte min vardag

Note to self: Blogga oftare och lära mig lägga upp bilder med telefonen! Man kan tycka att det borde finnas tid till att blogga järnet när man är föräldraledig, ungen sover väl massor?! Två fel av två möjliga! Han sover, ja, ibland. Men lååångt ifrån så mycket som jag trodde att ett litet barn sover. Han är pigg min lilla älskling! :) Och när han sover skall mamma "bara"...diska, vika tvätt, kasta boll med hunden, baka, förbereda middag... Å så... Men nu, nu viger jag en stund till skrivandet. Huvudet kokar ju över annars! :) Jag sitter i mellan åt och spanar in andra bloggar och abzen händelse har det senaste veckan varit en blogg tillhörande en kvinna vars högsta önskan är att få barn men verkar inte kunna. Det var fram tills det att jag fick ärtan min allra största fasa, att jag inte skulle kunna få barn! Mitt liv hade aldrig blivit helt utan barn och jag förstår verkligen sorgen och tomheten! Däremot slås jag av undertonen av förakt som finns gentemot många småbarnsföräldrar och deras vardag och här hajar jag till. Kommentarer som "jävla idioter som klagar på bajsblöjor och att behöva hänga tusentals tvättade plagg var dag eftersom spyorna avlöser varann! Värdesätter fan inte det största ni har, jag skulle sälja minsjäl för dom där blöjorna o spyorna!" Detta gör mig heligt förbannad! Det skall trippas på tå, vägas ord på guldvåg och tänka på allt man gör för att inte såra den stackare som är ofrivilligt barnlös men det är helt okej för henne att kasta ur sig vad som helst och det skall blindt accepterad för det är synd om henne?!? Nä, fan heller!!! Jag ÄLSKAR min unge mer än livet självt men det förringar inte det faktum att jag kräks bitvis åt att hänga dom där små kläderna, vill ställa honom i en korg på grannens trapp när gnället fortfarande håller i sig efter 12 timmar! Men det är min vardag MED barn! Jag är evigt tacksam och ödmjuk inför det faktum att jag inte behöver genomlida det du gör, men jag vägrar be om ursäkt för mina vardagliga klagosånger för den sakens skull!

Snedvridet...

Det blir det, för jag önskar givetvis att folk jag tycker om inte skall behöva gå igenom tråkigheter eller må dåligt.
Men ändå är det väldigt skönt att träffa på folk som kan relatera till det trassliga man har på insidan...
Skönt att få bolla, bekräfta å bekräftas...

Försök inte leka fredsmäklare i det förlorade landet.

Mitt standard uttryck är: missförstå mig rätt.
Detta för att jag ofta uttrycker mig klumpigt o kanske sårar utan mening.
Jag är nämligen ganska sällan ute efter att såra någon och när jag väl är det brukar jag vara ganska tydlig så det inte undgår vederbörande...
Den sista tiden har det varit en del snack om mammas dotter Maria från olika håll i ordalag som får mig att tro att vissa människor är så dumma att dom tror på en försoning mig och henne imellan och därmed kan arrangera ett surprise möte där vi gråtande skall falla in i en kram med ljuv musik i bakgrunden.
Gör inte det tack!
Mitt liv är nämligen ingen amerikansk B rulle och därför skulle handlingen bli något annorlunda i verkligheten!
Jag skyr marken hon går på och jag vill ALDRIG mer ha med henne att göra!
Hon har i mina ögon förbrukat all rätt att ha något socialt umgänge alls!
Så, jag betackar mig ifrån alla eventuella försök att medla oss emellan.
Hon har trots allt önskat livet ur mitt barn (bl.a) och där dog hon i mina ögon.
Det går inte att misstolka va?...

Balsam för själen.

Det är vad dagar som idag är! Långpromenad med Tubbe i förmiddags. Lillgrabben i selen på magen, krispigheten i luften som påminner om att hösten är på gång.
Kossorna som kikar nyfiket när vi kommer gående och Tubbe som far runt som ett jehu i skogen å letar efter bambi!
Härligt är det! Ingen stress, inga måsten, ingen oro...
Bara jag, två av mina favorit killar o härliga omgivningar!
På förkvällen gjorde vi samma sak men denna gången längs med vägen för att möta upp Micke som kom hem från jobbet.
Konstaterar att det är nåt speciellt med känslan som uppfyller mig där jag går bland svajande sädesfält i vackert väder och än en gång får jag bekräftat att det är
På landet jag trivs allra bäst!

Kasta barnet i väggen dag!

Det är en sån dag idag... Fast bara i korta stunder... När han gapar som en besatt för att han vill suga på nåt o det enda som funkar är mitt stackars mörbultade bröst, inte för att han e hungrig utan för att han har ett sjukt stort behov av att suga! Samtidigt som jag väser ordet "vänta" för 10.de gången som att han borde fatta vad det betyder tråklar jag fram det barnet suktar efter och känner hur irritationen växer lavinartat på insidan för att han inte gör som jag säger å bara VÄNTAR!
Han e ju faktiskt 6 veckor nu, nåt måste väl ha fastnat!
När han trots mina uppmaningar att vänta bara fortsätter att vråla, då vill jag kasta honom i väggen...eller ifrån balkongen, det kvittar vilket!
Och enligt en av de tusen "jag har blivit förälder böcker" jag läst så är det helt ok att de tankarna går igenom huvudet när man inte sovit vettigt på veckor, bara man håller sig ifrån att faktiskt utföra handlingen!
Så jag låter bli att kasta honom från balkongen och säger istället "vänta" en gång till, stoppar sen tutten i munnen på ungen och lovar mig själv att imorgon SKA jag sova när
han sover istället för att ta disken...
Är man utvilad är allt lite mer sockersött å lätt på nåt vis.
Jag kommer minst en gång till innan veckan är över tänka tanken att ställa lilla sonen i en korg på grannens trapp men inte göra det för jag kommer att diska istället för att sova... Men det är okej, det är kvinnligt o "urmoderigt" att göra så.
Dessutom är det ok att tänka fult, det står ju i boken!
Å satan i gatan va jag älskar det vrålande, sugfixerade lilla knyttet vid mitt bröst!!!

Inre frid...

Jag känner att jag börjar närma mig det...
Mitt liv består för närvarande av intervaller av sömn, matningar o blöjbyten... Däremellan försöker jag hinna me tvätt, disk, hund å katter... Stressigt o osammanhängande är det... Men mitt i detta infinner sig frid...
Jag har på allvar tagit tag i de demoner jag hade kvar hängande över axeln, tagit de diskussioner jag känt varit nödvändiga och sopat undan de personer som bara tillförde negativ energi!
Nu känner jag att jag verkligen står på ruta ett med allt vad det innebär!
Bollen ligger inte längre på min planhalva, jag har gjort mitt, nu är det upp till er andra å spela! :-)
Precis just nu är mitt liv perfekt å jag tänker njuta av det!
Sticker d i nåns ögon tänker jag inte be om ursäkt för det! Lev ditt liv, jag lever mitt!
Vi hade förövrigt en toppen dag med mormor igår! :-)

Stoppa grus i skorna..

..är kanske vad jag får göra så jag inte svävar iväg för långt....
Försöker hålla mig realistisk och inte glömma bort att det inte alls vore konstigt om det går åt skogen denna gången med.
Men samtidigt kan jag inte hålla på att tänka låga tankar om henne och detta vad som faktiskt verkar vara ett helhjärtat försök!
Mamma kommer o hälsar på lille prinsen imorgon!
Bussen o sen promenad tar hon för att få hälsa på.
Hon ringer varje dag och kollar status och i och med det lämnar hon också status utan att vara medveten om det själv och so far so jätte good!!
Därför kan jag inte låta bli att sväva iväg i lyckoruset lite grann... Bara en 5 centimeter över marken eller så,
Så att fallet inte blir för högt OM ett sådant skulle komma... Peppar peppar... Imorgon skall vi i alla fall mysa med mormor!!! :-)

Man ser inte skogen för alla trän...

...Oavsett vad det lilla trädet säger, skriver eller gör så kommer ingen reaktion eller kommentar.. Vad konstig situationen kommer att bli sen... Kanske e läge att vara tydlig i sitt underfundiga..

Då återstår det att se...

Med hänvisning till föregående inlägg som ursprungligen publicerades i början av Juli...
Jag gick över tiden..
Lilleman skulle kommit 6/7 men bestämde sig för att ligga kvar ett tag till.
7/7 hade vi tid på MVC och efter det skulle jag möta en vän.
Det mötet blev inställt och det såg jag som en chans att ta tjuren vid hornen.
Jag ringde mamma och vi bestämde träff för
frukost i Olskroken.
Jag fick en chock när hon klev av spårvagnen!
På 6 månader har hon åldrats ca 20 år.
Min mamma, som igår fyllde 62, ser plötsligt ut som en åttio åring!
Under vår frukost upplevde mitt psyke en hel kavalkad av känslor: olust, ledsamhet, glädje, hopp, förtvivlan och en väääldans massa annat!
Jag fick sagt det jag ville och lite till och detta fick mamma till en början att känna sig inmålad i ett hörn men jag riktigt såg det ögonblick hon släppte guarden och lät det jag sa istället sjunka in...
Jag lämnade mötet fylld av ängslan och hopp...konstig kombination...
För en vecka sen var mormor och hälsade på sin lille dotterson för första gången!
Jösses va hon var nervös..och skamsen...och stolt!
När hon väl fick chansen sög hon åt sig ungen som ett lakmus papper och vägrade släppa ens när han sjöng i högsta falsett!
Det gjorde ont i mig att se detta möte för jag orkar inte hoppas en gång till.. Men det enda jag gör är att hoppas.
Hon har ringt varje dag sen dess för att höra efter hur den lille prinsen mår.
Kanske, kanske var han den tankeställaren hon behövde...
Vi får se...

Jahopp...

#Detta inlägget har tidigare blivit publicerats, för att sedan raderas... Men väljer att lägga ut det igen, det är ju en del av hela historien trots allt...#
Som tidigare framgått har jag en hel del issues med och kring min familj... Det är ju sånt som upptagit en del tankeverksamhet under åren men allt som oftast så har man stoppat tillbaka det i den emetionella väskan efter en stund åsså har det inte varit mer med det... Är det nånting som kommer ifatt en när man är gravid så är det ens förflutna har jag märkt... Först dyker det upp småsaker då och då, saker som man aldrig riktigt analyserat tidigare... Det här händer mer ofta ju längre man kommit i graviditeten och till slut har varenda slag och svordom gåtts igenom, vridits och vänts på och det går inte att stänga av!!! Det ligger där och kokar som ett öppet sår i sommarvärmen som vägrar läka! Allt måste analyseras, varenda händelse! Varför var det så? Varför gjorde hon så? Vad behöver jag göra för att det här skall försvinna??? För det måste det ju göra innan mitt barn kommer. Jag har inte tid att ödsla på den här skiten mer nu! 29 år räcker! Allt jag vet e hur vi absolut inte skall ha det i vår egna, nya lilla familj!
Tänker att om nu mamma inte kunde vara mamma så kan hon kanske istället vara mormor?
Vet att hon sett fram emot dagen då jsg skulle få barn... Minns alla mina stunder hos min mormor med varm choklad och loppanspel... Det vill jag så desperat att vårt barn också skall få minnas. Fina stunder med mormor... Istället tvingas jag brutalt att slita av mig de mentala skygglapparna jag haft på mig under hela mitt liv och inse att mitt barns mormor totalt tappat greppet!
Det är precis som att hon hållit huvudet någorlunda ovan ytan så länge nån av oss bott hemma och sen bara släppte hon allt!
Det gör obeskrivligt ont i hela mig att acceptera detta och jag vet inte alls hur jag skall hantera situationen.
Det enda som blev väldigt viktigt för mig var att jag MÅSTE, innan bebisen kommer, göra klart för henne vad som kommer att gälla framöver.
Att jag inget hellre vill än att mitt barn skall få ha en relation till sin mormor precis som den jag hade till min.
Men att det då också är allt eller inget som gäller! Ryck upp dig igen så att du alltid kan vara mormor, inte bara ibland. För min del har det gått an, jag har aldrig haft nåt att jämföra med, men mitt barn skall aldrig behöva känna oro för att nåt e fel, den vuxna som skall utstråla trygghet beter sig annorlunda och gör mig rädd... Tänker inte ljuga för din skull att mormor e sjuk så därför kan du bara träffa henne ibland... Nä du, allt eller inget gäller. Lägg ner skiten eller försaka ytterligare en relation till ett barnbarn. Det är valmöjligheterna!
Jag var såååå redo att ta det här snacket med henne idag!
Ringde lillebror först för lite mental pepp. Han talade om att mamma har pga en galen incident ingen telefon längre!!!
Tokarg och besviken blir jag! Nu bubblar ju allt på insidan istället!
Skall man behöva bokstavligen slite upp bröstkorgen på sig själv för å visa vad som händer med ett litet dotters-hjärta som gång på gång blir sviket av den som skulle skapat trygghet i stormen?!?

Veckovill...

...ja, det är vad jag blir nu när Micke har nytt
schema på jobbet.
Det är tisdag idag och han är ledig.
Ledig Micke innebär
vanligtvis lördag eller söndag för mig så d
blir lite snurrigt men skit i det!
Det kommer bli en kanonbra tisdag i alla fall!
Klockan är 10 å vi sitter i bilen...
Micke har spenderat morgonen med att dansa runt i vardagsrummet med lilleman på axeln, sjungandes "Himlen är
oskyldigt blå" som om det vore det
mest naturliga i världen, han som HATAR Ted Gärestad!
Efter frukost packade vi som sagt in oss (och ett mindre bohag, för d behöver man med
Bebis) i bilen för nu e det dags
för fröken Sundström att
lämna tryggheten innanför hemmets
väggar å leva lite igen!
Man kan nämligen det, äve med småbarn.
Så, nu bär det av till GMBK för lite Tubbe tid å d e lycka!!!
Maten e ju med så d e bar å åk! :-)

Haaaalleluja!!!

Vi har sovit idag, jag å lilleman!
Först sov vi på soffan mellan 10 o 11.15 och efter middagen la vi oss i sängen och sov ca 2 timmar!
Bortskämd!!! :-)
Dessutom, hör å häpna, har jag lyckats få honom ta nappen ett par ggr idag!
Ja, jag vet, napp är egentligen satans påfund och jag kommer bittert att ångra mig att jag någonsin introducerat den för pojken den dagen han skall vänjas av men allvarligt!
Så sjukt skönt det är när han går från falsett till knäpptyst när den lilla gummiplutten försvinner in i avgrundshålet pojken besitter som mun!
Det lär ba värt huvudvärken som komma skall när nappen skall lämnas till tomten.
Det är ju flera år kvar till dess, den dagen, den sorgen!

Amnings psykos...

Om det finns nåt som heter så, så var jag fast i en sån.
Det enda jag pratat om sen vi kom hem är va usel dom fick mig att känna mig på BB för att jag inte kunde amma som som sig bör och jag har maniskt sett fram emot de ggr lilleman skall vägas, för att få bekräftat om jag kan förse honom med mat eller ej.
På BVC tidigare idag för vårt första möte med vår barnmorska Stina.
Trevlig, medelålders kvinna med rosor på kinderna.
Hon fråga hur d går hemma, jag svara som alltid: det går bra, men vi ammar maniskt. Dela för min panik över att han ev. skall gå ner 5 gram, dels för att ungen för närvarande vill hänga i tutten 24 timmar om dygnet och
blir rabiat när jag försöker plocka bort honom 5 min för att gå å kissa.
Då säger Stina: Nu förser du honom med det han vill ha,
närhelst han vill ha det, för att du kan.
Men, om han hade haft en bror på säg 3 år som gnällde över att han behövde bajs nu, måste på toa, då hade den lille fått skrika ett tag helt enkelt, eller hur?
Han går upp som han ska, alltså får han det han behöver.
Låt honom somna med lite skrik, vagga till sömns i stället för att alltid amma!
Tack Gud för folk som Stina, som inte lindar in amning i bomull utan låter den ta lite skit.
I bilen på vägen hem började lilleman skrika!
Samtidigt spelas i det ögonblicket Bob Marleys
"three little birds" på radion.
Igår hade vi i panik parkerat i närmsta krök för att panik amma det hungriga barnet.
Nu tittade Micke istället på mig i backspegeln, log å höjde radion och där satt vi och sjöng: singin dont worry, about à thing, couse every little thing, is gonna be allright..!
När vi kom hem hade lilleman för länge sen somnat om i sin stol! :-)
By the way , Villa Villerkulla blir d inget med... För mycket att göra med huset för att man skulle palla det med liten bebis tyvärr...

Villa Villerkulla

Godmorgon!
Här sitter jag å morgonmyser med min lille pojk i soffan.
Pappan åkte till jobbet för en stund sen efter att ha kört Fader Abraham å pussats lite!
Hög mysfaktor på den här morgonen trots fortsatt kraftig brist på sömn.
Har vi tur kommer Lexa å hälsar på Tubbe så han får springa av sig under förmiddagen och kl 15 skall vi till BVC å höra om hur många KILON lillemannen har lagt på sig under senaste veckan.
För med tanke på att han har suttit fast i mitt bröst likt ett sånt där sugdjur som man sätter på rutan i bilen under hela veckan så MÅSTE det resultera i flera kilon!
Som grädde på moset skall vi kl 18.00 åka å titta på mitt drömhus!!!
Jag hoppas på tur, karma och ödets nyck för hur underbart hade det inte varit att kunna erbjuda sin son att växa upp i Villa Villerkulla!?!
Håll tummar och tår gott folk!

Ibland behöver man bara tänka liiite längre än näsan räcker...

...Som idag tex...
Kl 9 imorse var vi på familjeenheten i Lerum för att skriva på papper om faderskapet.
Jag hade, dagen till ära, på mig mina allra finaste påsar under ögonen pga att änglabarnet valde att toppa en vaken heldag med att även joddla hela natten, men det har inget med saken att göra.. :-)
Som sagt, familjeenheten.
Dit måste man, både mamman å pappan, för att skriva på papper som bekräftar att pappan är pappan.
Detta görs ihop med en tant samt 2 vittnen och BARA om föräldrarna ej är gifta!
Fram tills idag har jag sett det som absurt, att man tar för givet att han är pappa bara för att man är gift men e man "bara" sambo kan det vara vem som helst!
Så befängt!
Och så befängt av mig å tro att man skulle gå igenom en sån här process bara för att godkänna att Micke är pappa!
Det enda det så klart handlar om är barnets rättigheter!
Inte Mickes rätt att kalla sig pappa, utan lillemans rätt till arv och liknande.
Rättigheter som barnet automatiskt har om föräldrarna är gifta och som vi idag försåg vår älskade son med genom 2 kråkor på ett papper!

Min nya vardag

Eftersom han var KONSTANT vaken igår tänkte jag att idag, vår första ensamma dag då pappa börjat jobba igen, skulle bestå av mycket sömn å vila...
Halv nio gick vi upp å ammade... Kl 12 tryckte jag ner ungen i vagnen och tog en promenad som mer liknade ett hetskt gatlopp på ca 10 min innan jag insåg att det enda vettiga att göra är att gå hem å köra tutten i mun på det skrikande barnet!
Vid halv fyra satt pojken, 16 dagar gammal, i sin sitter på golvet å tittade på Gossip girl.
Mamman smög, likt en skygg hund, ut i köket å kastade i sig en tallrik flingor som får representera dagens frukost och lunch om än något sent...
Nån gång måste han väl somna antar jag...
Mysigt med bebis, men tok-sug-perioden kommer jag nog inte sakna när den väl är över!

Då var det igång...

...dåliga samvetet vs. Sundström 1-0.
Stålmorsan som fixar allt med ett leende på läpparna har idag stått och vrålat av ren utmattning efter att ungen efter 7 timmars KONSTANT ammande fortfarande vägrade släppa bröstet å somna en stund!
Somna , så att jag kunde vika tvätt!
Skrek i köket, gick tillbaka in i rummet, la ungen vid bröstet å när han kikade upp på mig med sina bambi ögon, då drog det dåliga samvetet till mig i bakhuvudet likt ett mentalt baseballträ!
Jag prioriterar alltså att vika tvätt framför att mata min unge?!? Idiot! Tvätten försvinner inte, jag lovar!
Ammade mitt älskade barn från 11 till 20... Han sov 3 timmar å nu äter han igen... Å vill han göra det till gryningen så e d helt ok, tvätten lär hänga kvar imorgon med!

Jösses!

Det finns absolut inget värre än dubbelmoral och inlindat!
If it looks like a duck, walks like a duck and talks like a duck, it probably is a duck!!!

Mediahoror upphöjt i PI !!!... Åsså vi...

Det har bombats i Oslo idag. Såvitt jsg vet så är det 10 pers som dött å massa skadade. Detta hände i e av regeringsbyggnadena mitt i centrala Oslo i eftermiddags!
Ca 2 timmar senare kommer en man som utger sig för att vara polis till ett läger anordnat utav typ norska SU.
Mannen tar upp e pistol och börjar hej vildt att skjuta runt omkring sig.
Folk rusar åt alla håll i panik!
Många döda, vet inget antal ännu.
En grupp islamistiska anhängare till Al Qaida tar omedelbart på sig båda händelserna.
Likt Törnrosa efter 100 år vaknar plötsligt vartenda socialt media så som Facebook å Twitter till liv och plötsligt skall återigen varenda invandrare brännas på bål, rullas i tjära å fjädrar å skickas hem!
Nyhetskanalerna gräver snabbt fransen info dom har gällande gruppen och ger dom bästa sändningstid PRECIS som dom vill!!
Det visar sig vara en norrman som ligger bakom båda attentaten.
En norsk höger exremist...
Det gick dom ut med för ca 2 timmar sen på samma kanaler som gick ut med att d va den islamistiska gruppen.
Men det struntar folk i för dom är för upptagna med att se potentiella mördare i varenda burkaklädd kvinna eller skäggbeprydd man.
Åsså får den mediakåta islamistiska gruppen precis det dom vill: Massor med gratis tid i TV å skrämselpropaganda utmanglad på bästa TV- tid!
Å vi dumma jävlar sväljer det med hull å hår!
All kärlek till de skadade och till de anhöriga till de som fått sätta livet till i Oslo idag!...

Mamma med hybris

Dum, dummare, Ellenore.
Än så länge, peppar peppar, kan jag inte direkt klaga på lilltrollets sov vanor om vi bortser från snedsteget han gjorde då han var vaken hela natten.
Bortsett från den gången så är han vaken 5-6 timmar på förmiddagen eller kvällen, resten av tiden sover han om han inte vaknar till för att äta..
Han bjuder alltså på en hel del chanser att vila under dagen då mamman skulle kunna sova en stund.
Men nä då, eftersom jag tror att jag är nån jävla stålkvinna som klarar allt ( man ska iofs ha höga tankar om sig själv) så skall jag göra en massa annat medans han sover.
Va social o mysa me Micke, diska, socialiser med småkatterna som numera bara är 2 och bor i garaget, tvätta, hänga tvätt,vika tvätt, hinna med Tubbe osv..
Allt ovan tar Micke , kanske inte med jublande glädje men ändå, på sig att göra så att jag kan passa på att sova men nej då.
Då får jag dåligt samvete å skall hjälpa till.
Detta resulterar i totalt ca 2x3 timmars sömn per natt med ca 1 timmas avbrott däremellan för nattamat för lillmonstret.
Å sen undrar jag varför jag fräser på Micke oavsett vad han säger efter 16.00 på eftermiddagen och ögonen går i kors som på den värsta fylltant... Språket mitt kan nog liknas vid tidigare nämnda tant med.
Nä, skärpning för satan!!!
Ta tillfället i akt och gå dina ronder med John Blund kvinna!!!

Optimist, ja visst!

Fram till nån gång mitt på dagen den 11 juli 2011 hade jag helt klart för mig vad jag å min lilla familj skulle göra sista veckan i juli.
Vi skulle hoppa in i svärföräldrarnas husvagn å åka på hundläger med GMBK i Kosta.
Jag såg verkligen inget konstigt med den planen över huvud taget!
Pojken skulle ju födas runt den 6.e, 20 dagar räcker väl att få kötta på sig innan man åker på sin första husvagns semester?
Det här var innan jag blev inkörd i den fantastiska världen som mamma.
Innan mitt liv plötsligt styrdes av larmet på min telefon som ringer var tredje timme, dygnet runt, för att lotten att utfodra sina barn i början faller på oss kvinnor!
Det är jättemysigt att amma, men inte 24-7 å garanterat inte i en husvagn bland massa hundgalet folk som skall träna hela tiden.
Kul å sitta å titta på liksom...
"Jaha ja, gå å träna ni, själv sitter jag här å trycker tutte i mun på ungen å hinner knappt stoppa undan den innan d e dags igen".
Nä, det roar jag mig hellre med hemma.
Skickade ett mail till ordförande på GMBK å sa att vi tyvärr får hoppa över i år...
Han svarade att jag nog varit den enda som trott på deltagande själv... Alla andra hade bara sett det som en bonus om vi faktiskt lyckats hänga med! :-)
Tur att andra inser ens begränsningar när man inte gör det själv!
Synd bara, för ordförandes fru hade lovat att lära mig massa fula ord på franska över en pava rödtjut under lägret... Får komma ihåg å ta igen det nästa år... :-)

Klorofyll häråt!

03.44 sitter vi här i sängen. Trött mamma, nu nöjd unge.
Tog bara ca 15 min att synka och därmed få in och framförallt få FAST tutte i mun!
Jag älskar att kika på lilleman när han äter för då e han så nöjd som en 11 dagars bebis kan vara!
Undrar va han tänker på, när ögonen går som flipperkulor där under locken?!
Jag hoppas att han tänker på va mycket kul vi skall ha ihop, jag å han, så snart han kan göra nåt annat än äta,bajsa,sova å skrika!
Hoppas han ser fram emot att hoppa i vattenpölar bland gula å röda löv!
Det gör jag, jag älskar hösten när den e fin å d ska den va i år har jag bestämt! :-)
Men, fram tills dess att vi kan hoppa pölar ihop ska jag bara kika på mitt underbara barn och njuta av varenda amning, blöjbyte,sovstund å gallskrik!
För jag får aldrig tillbaka dom...
Snart släpper han mitt bröst för han somnat och det innebär slutet på en amning, som vi aldrig får tillbaka...
Njut av varann medans ni kan hör ni!...
Framför allt på hösten... ;-)

Multitaskande mamma 2011

Här sitter jag och bloggar på mobilen samtidigt som bebis ammas och hemmagjorda svarta vinbärs saften står och rinner av i köket.
Nästan så jag kräks på mig själv, så käck e jag idag!
Igår satt jag och chattade med en kollega som oxå e mamma ledig och jag talade om ( läs skröt ) om vilket snällt barn jag fått som bara äter och sover utan skrik däremellan.
Inatt har jag och den lilla ängeln sovit Max 2 timmar, resten av tiden har han ätit.
Halv elva idag satte jag mig i soffan och ammade och bortsett från en snabbis ut i garaget för att mata katterna å ytterligare en snabbis nu på kvällen för att koka vinbären så har jag suttit här, som en upprät ko HELA dagen!
Ungen e 9 dagar gammal å VÄGRAR sova!!!
Dom skall väl sova typ hela tiden nu eller? V
Visst, det skall ätas mycket men nån form av sömn måste väl ändå ingå i beskrivningen???
Imorgon kommer tanten från BVC hit för första besöket...
Hoppas hon är påklädd bästa tålamodet när hon landar för
jag kommer SPY förstagångs-föräldra-frågor över henne!!!
Nu laddar jag för en natt till med gamnacke, överkomsumerande barn och skit på TV.n!

Dålig kvinna

Ju mer jag tänker på det, dessto mer förbannad blir jag!
Vår vistelse på BB efter förlossningen är nåt av det mest surrealistiska jag varit med om någonsin!
4 timmar efter det att bebisen kommit (4 timmar i totalt
töcken för både mig å Micke) kom en tjej från BB o stuvar ner mig å bebis i en rullstol samtidigt som hon uppmanar pappan att pronto krafsa ihop våra saker, ta med alla 70 väskor och hänga på när hon rulla iväg mig mot hissarna.
Ner med hissen 2 våningar , " ni ska bo i rum 9, gå dit" blir Micke tillsagd.
Vi blir instuvade i rum 9 där det är 100 grader varmt. "kan ni byta blöja"? "kom ska jag visa"
3 sekunder senare har barnet ren blöja på sig.'
"hängde ni med"?
"Lägg er å sov nu, bebisen nära er, hud mot hud"
Där står jag, nyförlöst och nydrogad med en bebis på armen som väl bör äta nåt med eller?
Stackars Micke är alldeles förvirrad efter all tumult och blir mest behandlad som det dom ser honom som på BB, en karlslok som upptar en sängplats på deras avdelning.
Tre dagar av dåligt samvete för att man inte har bröstvårtor formade som ostbågar följer... Jaha, problem med amningen ja... Mhm...
Vafan, det satt inte i ryggraden som jag trott innan!
Det är inte bara att stoppa tutte i unges mun.
Men hjälp mig då, istället för att ålägga mig med dåligt samvete!
Mitt barn e hungrig för helvete!!!
Doktorn undersöker på tisdagen för vi vill åka hem.
Pojken har gått ner 300g...Mer än 10% å måste stödmatas.
Mer dåligt samvete. I ren panik trycker jag in vårtan i mun på barnet trots att det inte är rätt sätt om man vill skona sin kropp!
Jag skiter i min kropp!!! Det får kännas som o
nån försöker elda av mina bröstvårtor, bara mitt barn får mat!!!
Onsdag åker vi hem, vill inte va kvar på avdelning ångest längre!
Väl hemma hoppar vi upp i sängen jag å lille bebis å mjölken flödar likt syndafloden!
Fy för BB!

I was made for loving you!

2011-07-10 kl. 18.55 blev jag mamma till en fantastisk liten pojk på 48 cm och 3075 gram! Mycket omtumlande och det mest fantastiska jag varit med om någonsin! Skall vid bättre tillfälle berätta mer om detta...
Det jag i detta inlägget vill lyfta fram är vad som hände med min o Mickes relation sekunden vår son tittade ut.
Det var som om nån fyllde rummet vi var i med lim, Elle & Micke lim.
Jag har aldrig tvivlat på mina känslor för Micke, men jag trodde aldrig att jag skulle känna så här pga ett barn.,,
Jag är så överfull av kärlek, på ett avgrundsdjupt vis, för honom!
Känner mig överfylld av tacksamhet, ömhet och vördnad för pappan till mitt barn!
Tittar på dom när dom ligger i soffan och myser och tårarna bara sprutar från mig!!! Han har gett mig den finaste presenten i världen i form av vår son och jag trodde att jag visste hur det kändes att älska en annan människa innan men det är INGENTING emot vad jag känner för Micke nu!
Jag älskar dig utöver alla gränser, världens bästa pappa!!!

Gröt... Men inte till frukost...

Klockan 02.15 i morse klippte dom sönder ballongen och blåste av så att vi skulle få sova lite...
Skulle bara ha ett CTG först...
03.20 la jag mig i sängen o deckare som en klubbad säl!
Har vaknat 1000 gånger under morgonen och tittat på stackars Micke där han legat i sin Sacko-säck med fötterna i en fotölj och sovit i inte helt för kroppen naturlig pos...
Stackarn, d e inte lätt att bli pappa heller... :-)
Halv åtta knacka Lisa, min favvo barnmorska på dörren för å göra dagens första koll... Trött? En gnutta, men nu kör vi!
Hon placerar sin kropp i en inte heller helt bekväm position i min säng och kollar...
1 cm... Vi får testa sätta igång på annat vis... Detta lär ta ex antal timmar till.
3 min senare kommer läkaren in och vill med känna... Hmmm, öppen 3 cm, skit i att sätta gel, där e ju bebisens huvud.
Sätt en skruv på bebisen och sätt dropp för att dra igång verkarna!
Slapp en massa timmars väntande till å nu e det snart igång på riktigt!!!
Gröt i huvudet, inte till frukost, men nu e vi på G!!! :-)

Det svänger snabbt i bandy...

Har i dag lärt mig att jag är hyfsat bra på att lyssna på min kropp...
Varenda kväll/natt har vår bebis varit galet aktiv å hållt mig vaken några timmar.
Det hände aldrig igår, vilket medfört att jag legat hela natten å puttat å knuffat på magen för att få respons där inne ifrån, men tji fick jag.
Så efter lite gröt i morse ringde vi till förlossningen som tyckte vi skulle åka till Östra å göra en koll...
Vi kom dit å gjorde en CTG (lyssnade på hjärtat).
Detta såg bra ut å sköterskan ville skicka hem oss men bara, för säkerhets skull, göra ett ultraljud först.
Där visade det sig att min kropp inte producerar fostervatten och vi fick åka till förlossningen på Mölndal, pronto!
Här har vi nu varit i 7 timmar... När vi kom hit kom läkarn, som förövrigt heter Snorre, och körde lite ogenerat upp en ballong i min livmoder... Den fyllde dom med vatten för att vidga å på det sättet dra igång allting.
Det händer en hel del med min kropp nu som för förlossningen framåt,
men inget på naturlig väg...
Tog ett tag innan hjärnan fick smälta å lugna sig men nu e d ändå rätt ok att sitta här, med en ballong i Gretchen, å vänta på att ballongen ska göra sitt å simsalabim så kommer vi att vara föräldrar!
Det var inget jag räknade med över mannagrynsgröten i morse...

Bäste fredan!

Tar det lugnt på förmiddagen å bara njuter av livet... Emelie kommer tjavandes längs med grusvägen, medhavd resväska och hela köret! Har promenerat med den 3 km för att hälsa på lilla mig!
Tjötar bort ett par timmar på balkongen, jättemysigt verkligen!
Micke ringer och kollar läget... Klargör att det ösregnar i Mölndal å när d regnar ska man se på film så Harry Potter och dödsrelikerna del 1 skall inhandlas på vägen hem...
Emelie tar efter ca 3 timmar sin väska, i regnet och knatar tillbaka 3 km till bussen för att så småningom hinna med tåget som skall ta henne till landet igen..
Hur många känner man som skulle göra om det liksom!?!
Pizza beställs av bäste sambon på hemvägen...
Film, pizza åsså kanske toppa det med en påbörjad förlossning under kvällen?..
Det hade varit ett toppen slut på en toppen fredag!
Trevlig helg! :-)

Vikten...

...av att kunna acceptera att saker förändras är enorm.
Det kommer dröja innan vi alla kommer befinna oss på någorlunda samma plan i livet igen och ibland blir man rädd att man kanske kommer glida isär när man är så van vid att alla är på i alla fall någorlunda samma plan och att göra ALLT tillsammans är e självklarhet...
Men, oavsett vart vi befinner oss så har vi en stadig grund att stå på och kommer alltid finnas för varann!
Ibland tar det bara lite tid att lära sig hantera både sina egna och andras förändringar i livet...
Älskar er!

Pineapple...

Googlade på vad som kan dra igång en förlossning...
Har till följd av detta precis matat i mig 1 st färsk annanas... Själv...
Resulterar det inte i bebis så kan jag nog i alla fall se fram emot en rejäl halsbränna + ränneskita!..
Fortsättning följer...

Dubbelmoral?

Sitter i Olskroken och väntar... Väntar på att ha ett av mitt livs viktigaste samtal. Sittandes på hållplatsen ser jag en mängd av de gamla gardet helylle alkisar som man e uppvuxen med, de snälla gubbarna på bänken, dom som "bara" dricker och som aldrig stökade... Dom ser fortfarande lika snälla ut och mitt hjärta blir varmt när jag tänker tillbaka... Det här samtalet jag skall ha snart kan vara det mesta dubbelmoral jag nånsin gjort...

Liar,liar your pant's on fire!

Klockan halv ett i natt var jag övertygad om att jag och Micke nån gång under natten skulle få åka till BB å bli föräldrar... Satt i soffan och log lite panikartat för mig själv var gång jag kände en värk och väntade ivrigt på nästa!... Runt halv två slutade dom och jag la mig istället för att sova, tokigt besviken!!!
Som straff fick bebisen hjälpa mig att skura badrummet idag...

Shopping...

Jag älskar det!!! Framför allt när det är rea och jag får "fynda"!!!
Ett litet krux är bara att jag inte riktigt inser att 15 cm klackar som jag sprungit runt i hela livet inte riktigt funkar på landet och gravid kropp är inte kul å köpa kläder till... :-(
Måste omstrukturera här, för shoppa måste jag ju ändå få göra!!! :-)

När man e liten lär man sig snabbt...

Idag vart d till å åka in till stora staden för MVC besök... Allt ser ut och låter bra, den är fortsatt fixerad och nu väntar vi bara på nedsläpp. Jäkligt surrealistiskt är det!
Efter MVC begav jag mig till mina gamla kvarter (redbergsplatsen) för sushi lunch me Linda å Virran. Mycket trevligt dock är det lite stress framkallande att befinna sig i det området eftersom jag lätt skulle kunna springa på mamma eller Maria där och det känns allt annat än aktuellt just nu!
Trevligt att komma iväg, alltid trevligt att komma hem.
Och hemma blir man välkomnad av 3 underskönt härliga kattungar som kommer studsande igenom huset för att få lite kli! :-)
Dom har under dagen varit driftiga och plötsligt lärt sig att komma upp bakom TV.n, klättra upp i spjälsängen samt att klättra igenom gallret som står i trappen och låter mig ha dörren öppen utan att dom kan ( läs kunde) rymma.
Så, nu blir det till å svettas ihjäl under dagarna samtidigt som man plockar katter bakom TV apparater och ur bebis sängar... Härligt med djur!!! :-)

Oprah...

Bebis, kom ut så jag får ordning på hormonerna och inte har tid att kolla på Oprah mer!
Har precis sett ett avsnitt där hon har en väldigt öppenhjärtlig intervju med Michael Jacksons mamma och hans barn...
Jag grinar så klart och tanken slår mig: va e d för en menlös optimist som myntat uttrycket: " tiden läker alla sår " ?!?
Vederbörande måste vara en lycklig dåre utan självupplevda förluster!

Inga prickar här inte!

I min lilla värld skulle jag hänga tvätt på min käcka torkvinda så där sommrigt å Leila-bakar aktigt.
Ni vet, iklädd prickigt förkläde med en svag bris som blåser igenom mitt hår och därmed även igenom tvätten...
Saknar dock prickigt förkläde och linorna i ställningen expanderade och blev en meter längre än vad myset tillät... Nä, jag går in å duschar bort ett lager hormoner och humörsvängningar istället....

Klimakteriet, here I come...

Ligger på soffan och flåsar som en lejon hona i smällande värme... Ringde Micke förut och bad honom köpa med sig en tvättvinda hem efter jobbet. En sån där stor en som man kör ner i gräsmattan vet ni... Fick sista vikt domen hos MVC i torsdags... 27 härliga pannor plus... Ser dock fortfarande på mig själv som en puma.. En högdräktig men ändock puma.. :-)
Vore en lögn å påstå att jag inte alls bryr mig, men en tröst e ju att man ammar bort de 10 första kilona på typ 3 dar... Sen e d ju bara resten kvar... :-) Kollar på Ellen show å Dr McDreamy e med. Han och hans fru har typ 1000050 olika djur hemma för dom anser att det är viktigt att deras barn lär sig umgås med djur för det lär dom empati. Helt min melodi!!! Bl.a. har dom 4 miniåsnor... Undra om Micke märker om jsg smyger in en sån i trädgården?... Dom e ju så små...

Oron kryper sig på..

Här har man knatat runt å varit på tjocken i nästan 10 månader och varit lugn som en filbunke. "Det ordnar sig, folk har gjort det här i alla tider, ja e ingen sån som skriker"
Och allt d där har jag ju såklart menat ... Tills nu... Nojjar konstant över att man på nåt vis skall snubbla på målsnöret... VARFÖR skulle jag och VARFÖR kan inte min kvaddade hjärna bara nån endaste gång låta bli att sväva iväg?!?
Ser bara fram emot att ha kommit förbi förlossningen så vi kan få börja mysa, pussa å lukta på vår lilla bebis! 10 dagar e vi hemma tillsammans, sen e d jag å bebis, om lur own... D ska man väl lösa eller? D e ju bara en liten bebis....

9 dagar kvar nu...

Jösses vad tiden går fort!!! ( å vad dålig jag är på att blogga) Om 9 dagar är det tänkt att vi skall bli föräldrar. Hua! Skrämmande, ofattbart, underbart häftigt! Tradigt att man inte kan öppna en lucka och plocka ut den bara, men men... Ren sprit luktar inte eller hur var det? :-)

Min favoritplats

Jag har ingen favorit, jag har många ställen som jag tycker om att vara på:

På havet.
OM man återföds efter detta liv kräver jag att få bli vattendjur!
Jag har inga höga krav som haj, delfin eller så...
Det räcker att jag får vara en liten krill om det skulle va så, bara jag får leva i vatten!

I skogen med hunden.
Tänker alltid bäst bland granar, berg och vatten...

På GMBK med Tubbe och hjärtat.
Träffar alltid trevligt folk att tjöta med och jag ÄLSKAR att se Tubbe när han är där.
Han toktrivs på planerna och i skogen runt omkring! :o)

På Mickes bröstkorg framför TV.n.
Känner mig alltid maximalt trygg när han håller om mig!
Gärna med katterna och hunden närainpå med.

Sunnerön.
Min fristad!
Vi hade sommarställe där när jag var liten...
Det är en ö i Mjörn utanför Gråbo...
Här var det allt som oftast lugnt och skönt och ingen kunde "trilla dit" eftersom det är Sällskapet Länkarna som har arrenderat ön, det finns inga butiker eller bilar och enda sättet att komm dit är med båt!
Obeskrivligt för de flesta, men de som spenderat sin barndoms sommrar där förstår precis vad jag menar!...

Jag trivs för det mesta, bara jag har goa människor runt omkring mig...

Rädslor

Finns många saker jag är rädd för men jag har en rädsla som slår alla andra med hästlängder:
Rädslan över att vara otillräcklig.
Att inte vara där när någonting händer!
Nu har det blivit något bättre men för bara nåt halvår sedan hade jag panik var gång Micke hade släppt mig vid jobbet och den kvarstog tills dess att han ringde och talade om att han kommit hem.
Ibland glömde han att ringa och svarade inte heller när jag ringde till honom.
Då växte det så till slut kunde jag inte fokusera på mitt jobb utan var tvungen att ringa till grannen och kolla om bilen stog på uppfarten.
Detta gäller även om jag skall resa bort.
Jag gråter alltid när jag skall åka någonstans, för TÄNK om någonting händer med någon medans jag är borta!!!
TÄNK om jag kunde stoppat att det hände , bara jag varit hemma?!?
Detta gäller även paniken med att höra att Micke är ok efter att ha kört hem.
TÄNK om han kör av vägen eller krockar och skadar sig allvarligt eller i värsta fall dör?!?!?!?
TÄNK om jag kunde gjort nåt för att påverka att det inte hände, bara jag varit med???
Jäkla jobbig känsla att dras med kan jag säga, men jobbar på det och som sagt har det blivit MYCKET bättre!
Är bl.a rädd för spindlar med....
:o)

Det här är jag bra på

Åh, min starka sida, att framhäva mig själv...
Nåväl , här sitter jag ju, bara jag, så det är väl bara att skriva antar jag.
Jag är bra på... Inredning.
Jag ser ett rum, målar upp för mitt inre hur det egentligen skall se ut och sen bara gör jag!
Så många gånger Micke har varit skeptisk mot mina idéer men sen har fått medge hur jäkla bra det faktiskt blivit när jag väl drivit igenom det och fått det gjort! :o)
Jag är bra på att lyssna...Jag förstår mig på männisokr, har oftast goda råd att komma med och dömmer ingen i förhand... Kanske kan uppfattas som lite väl rakt på sak ibland men oftast finns det ingen mening med att linad in saker i bomull!
Jag är bra på att laga mat. Jag älskar att laga mat och därför blir det allt som oftast bra! Med eller utan recept, det är kärleken i maten som räknas!
Jag är bra på matte. Har alltid haft väldigt lätt för siffror...
Jag är bra på att konversera. Jag älskar att prata med folk och tycker det är roligt att få acklimatisera sig efter sällskapet.
Jag är bra på att förstå. Jag ser allt som oftast båda sidorna på myntet...
Jag är bra på att sjunga. Men bara när jag låter mig själv ta i och det gör jag inte offentligt så nån karriär där lär det inte bli. :o)
Kommer du på nåt mer får du gärna dela med dig med en kommentar... :o)

Det här får mig att gråta

Jag är ganska blödig av mig i största allmänhet så i vanliga fall hade jag kunnat skriva en lång lista nedan.
Men, jag skall utgå ifrån nuet och får därför medge att jag det som får mig att gråta är...ALLT!
Hormoner i omlopp pga graviditeten har gjort mig till VÄRSTA MESEN!
Jag gråter av snälla gester, elaka gester, fina låtar, dåligt väder.
Trötthet, söta djur, skadade djur, elaka djur och räddade djur.
Sårade människor , sårande människor, prisutdelningar, kycklingar, snälla kommentarer på Facebook.
Snö, Tubbe, framgång för mina vänner, motgång för mina vänner, Micke, mamma, lillebror, för små kläder, missad träning med hunden, Frasse och Påsen...
Listan kan göras precis hur lång som helst!
Men, det som märks väldigt tydligt nu är att saker som vanligtvis "bara" gör mig rörd , nu istället får mig att stortjuta!
Likt Lille skutt sätter jag på kranen och tårarna bara forsar! :o)
Undra om detta håller i sig även efter graviditeten?...

Mitt hem!

Mi casa es su casa!
Mitt hem är min borg!
2 klyschor som slår alla andra , men det finns inget bättre sätt att beskriva hur jag känner för mitt hem.

Jag har haft 28 år på mig att härleda saker och ting till någon sorts grund... 98 % av mitt beteende idag bottnar i min berg och dal bane uppväxt, så även detta.

Jag har under mina 28 (ja, ja , snart 29 ) år flyttat exakt 14 gånger.
Av dessa 14 är 13 gånger i vuxen ålder, alltså inte med föräldrarna utan själv på olika vis.

Jag kan bo i en 1.a med kokvrå eller ett hus på 200 kvadrat, oavsett vilket så MÅSTE mitt hem vara precis så som jag vill ha det!
Detta beror (visst, visserligen lite grann på att jag vet att jag har koll på inredning och anser att vad jag tycker alltid är bäst) men framför allt så beror det på att jag har haft som vana att bakom min dörr är det lugnt, min skyddade verkstad mot all annan skit som händer utanför!

Mitt hem som jag bor i nu är VÅRT gemensamma hem, mitt och Mickes.
Ett litet gult hus på 70 kvadrat på landet, bland kossor, granar och hästskit och med tillhörande 1500 kvadrat tomt!
Jag ÄLSKAR vårt lilla gula hus!
När vi köpte det för ca 2 månader sedan så bestog det av: Hall, kök, badrum, sovrum samt vardagsrum / matrum.
Dom vi köpte av är 88 år gamla båda två så nån hetare inredning fanns inte men jösses vilket pedantskött hus det är i övrigt!
Det tackar vi ödmjukast för.
Och Micke renoverar som en tok, bra blir det med!
Hall(arna) har blivit vita och fräscha.
I köket har jag fått min vit/rosa randiga tapet, nytt vitt kakel och gamla fina handtag på luckorna..Ett riktigt Leila-kök! :o)
Vardagsrummet målade vi sandfärgat och sovrummet grått...
Ganska snart insåg vi ju dock att vi får tänka om när det gäller matrum/vardagsrum, vi behöver ju faktiskt ett sovrum till till den lille bebisen!
Så nu e Micke i full gång med att bygga en vägg som skiljer matrum från vardags och där ska vi ha vårt sovrum!
sen blir allt vitt till en början... Så får vi se om vi vill ändra färmässigt senare.
Som ett litet sidoprojekt till väggen byter Micke även golv i sovrummet.
Många järn i elden är det, men oj va det blir bra när han e klar!
Vår borg är upphottad till tänderna och det är bara att komma förbi, närhelst ni vill,
jag ÄLSKAR att ha folk på besök!!!
Välkomna! :o)

Det här upprör mig

Det finns INGENTING som upprör mig så mycket som att se när någon som är svagare blir utnyttjade!
Det kan handla om alla möjliga samhälls-skikt och varelser, spelar inen roll när , var eller hur , ser jag det blir jag tokig!!!
Barn som är elaka mot varann.
Jag satt och såg på "Big brother" för barn där ex. antal barn i UK skulle spendera ex. antal dagar ensamma, utan vuxna what so ever.
Snacka om flugornas herre anno 2011!
Folk som utnyttjar barn.
Kollade på uppdrag granskning i måndags och trodde jag skulle falla isär innifrån och ut!
Det handlade om pedofili.
Jag orkar inte dra hela historien igen för jag blir bara arg, se länken om ni vill veta mer.
Folk som inte kan ta hand om sina djur upprör nåt vansinnigt!
Kan man inte ta hand om dom skall maninte ha dom!
Kan man inte uppfostra dom utan att skrämma till sig respekt skall man inte ha dom!
Folk som över huvud taget gör sig lustiga på andras bekostnad i den mån det gäller folk som inte kan hugga tillbaka eller försvara sig vill jag bara strypa!
Jag kan ta att folk gör sig lustiga på min bekostnad tex, jag kan ju försvara mig.
Men när det kommer till folk som pysslar med lyteskomik på ett eller annat sätt, då blir jag galen och KAN inte vara tyst, oavsett vem / vad det gäller!
Orättvisor i samhällsklyftor upprör mig.
Alla borde vara berättigade till tak över huvudet, INGEN skall sova i Tingstadstunneln!
Nu känner jag att jag börjar gå igång här så det är nog läge att sluta... :o)
Men, det finns massa mer att tillägga i det här ämnet!

Dag 21: Mina dåliga sidor

Borde man kanske fråga någon annan om istället, för att få 100% ärlighet.
Men, det jag kan komma på så här på rak arm är väl:
*Jag är EXTREMT långsint!
Jag har lång stubin och tar en hel del, men när du väl har skitit i det blå skåpet, då är det i princip kört! Då står du på min shit-list forever and ever!
*Jag är tjatig som få!
Ibland hör jag hur min hjärna säger till mig att nu e det dags att stänga igen brö´luckan å va tyst!
Inte alltid jag lyssnar på hjärnan tyvärr...
Och detta är i nyktert tillstånd.
Dricker jag rödvin, då utvecklar min kropp gälar, jag behöver inte längre stanna upp för att hämta luft utan BARA pratar OAVBRUTET!
Finns säkert dom som gjort små tappra försök att avbryta men inser snabbt att det är en utopi!
Det finns säker en massa mer saker som folk anser vara mina dåliga sidor... Det finns ju ett kommentarsfält för sånt... :o)

Mina förebilder

Jag kan tyvärr inte peka ut någon förebild.
Detta för att jag anser att för att kunna tituleras förebild skall ALLT hos personen vara oklanderligt och någon sån känner inte jag.
Umgås inte med några helgon (vad jag vet).
Däremot har jag en hel drös med folk runt omkring mig som inspirerar mig till att bli lite bättre, snällare, smartare, tålmodigare, klokare osv.
Detta kan vara folk i min närmsta krets, på klubben, på Tv eller vart som egentligen.
Tar man sig bara tid att sålla mellan all skit som surrar runt en hela dagarna så hittar man allt som oftast små tänkvärda guldkorn....
Tackar ödmjukast för dessa små korn som folk kastar runt omkring sig dagligen utan att ens tänka sig för!

Dag 19: Saker jag ångrar...

Nu skall fröken Sundström bränna av klyschornas klyscha:
Jag ångrar ingenting jag gjort för hade det varit ogjort hade jag inte varit den jag är!
Oh så Bregottigt men oh så sant!
Det är ju alla mina livserfarenheter som format mig till den jag är idag (på både gott och ont)
Däremot så har ju allt vad jag hitintills gjort även skapat ringar på vattnet och dom är det många som jag önskar att jag sluppit.
Jag ångrar att jag under några års tid valde att knarka och därmed i perioder försakade vänner, familj och framtidsutsikter.
Däremot kan jag inte säga att jag ångrar knarkandet i sig för pga av det har jag lärt mig att inte vara så in i helvete snabb med att döma andra människor utifrån deras levnadssituation.
Dessutom har jag lärt mig att det går att sopa upp efter sig, det gäller bara att kämpa!
Jag ångrar att jag inte lyssnade när folk sa att han inte va nå bra å ha och därmed kastade bort alldeles för många år på min destruktiva relation med Pierre.
Men, hade jag inte upplevt det så kanske jag också hade varit en av dom som sitter och säger att: "Hon väljer själv, det är ju bara att lämna om han slår. Hon får skylla sig själv!"
Tack mamma, som inte tröttnade på att tjata på mig...
Jag kommer ända in i graven ångra den gången då jag jagade min älskade lillebror igenom lägenheten med ett Baseboll-trä för att han berättat för mamma om att jag träffat Mats...
Rädslan som lös i ögonen på honom när jag till sist tog mig in i rummet har etsat sig fast på näthinnan och kommer att sitta där föralltid! (Gjorde aldrig nåt med träet skall tilläggas)
Jag ångrar att jag sparkade in mamma i väggen i trapphuset den gången när hon plötsligt fick för sig att leka modersgestalt och bestämde att jag skulle stanna hemma av ingen som helst vettig anledning.
Jag tyckte väl kanske att om du inte satt gränser på 14 år så behöver du inte nu!
Jag ångrar alla de gånger som jag höll mig borta ex antal dagar/nätter efter det att vi bråkat utan att höra av mig hem.
Ju äldre man blir dessto mer förståelse får man tydligen...
Jag ångrar också att jag tackade nej av ren feghet när erbjudandet om jobb i Australien dök upp.
Vågade helt enkelt inte åka ensam...
Och tur är väl kanske det när jag tänker efter, för om jag hade hoppat på det tåget, ja då hade jag garanterat inte varit den jag är idag i alla fall!
Man är ju en produkt av sina erfarenheter och upplevelser, så är det ju.
Tror inte man skall hålla på och ångrar allt för mycket, lägg istället energin på att göra det bästa av allt man gjort och varit med om... Slutprodukten brukar bli ganska bra då!

Dag 18: pinsamt minne

Vet inte om jag lider av någon form av minnesnedsättande sjukdom eller liknande för jag VET att det finns mängder med sånna där gamla minnen som sköljer över en som en kall, röd våg av skam ibland men just nu är det blankt...
Jag funderar en stund och återkommer...
För närvarande kommer jag bara på ett.
När jag var 17 år var jag med min brors dåvarande flickvän och min mammas dotter Maria på The Dubliner.
Jag beställde in en shot Tequila och detta uppmärksammades av en betydligt äldre herre som tyckte det var "fascinerande att en sån liten tös kunde häva sprit som en karl" och detta resulterade i ett hejdundrande shot-race mig och herr´n emellan.
Kommer inte ihåg vem som vann... Däremot kommer jag ihåg vart att jag vaknade när Maria gick och gapade efter mig när lamporna tänts upp och det var dags för hemgång.
Jag vaknade inne på toalettgolvet...
Efter detta minns jag att jag låg och KRÖP PÅ ALLA FYRA på golvet inne i nordstan medans de andra två köpte mat på McD.
Jag minns även att taxichauffören körde hem i inte helt laglig fart då jag hängde ut med huvudet genom rutan och mådde sådär-bra...
Detta är väl inte ett av mina stoltaste ögonblick i mitt liv och det irriterar mig att jag minns det som om det vore igår....Det borde man inte göra efter all den spriten!

Dag 17: Barndomsminnen

Det här är något som berört mig mycket starkt de senaste dagarna...
Jag har trots allt många många lyckliga minnen ifrån min barndom.
I de flesta av dessa minnen ingår antingen min älskade kusin Kenneth som jag spenderat i stort sett hela min barndom ihop med.
Oavsett om det var i skogarna i Dalsland eller på gatorna i Strömmensberg, vi var som ler och långhalm och vi gjorde ALLT ihop...
Utöver kusinen så fanns det två små flicker som också gjort enorma avtryck i mitt barnaminne!
Detta är systrarna Emma och Maria.
Vi bodde i samma hus och vi lekte varje dag!
Vi älskade att vara ute och leka i kojorna i skogen, åkte pulka i branta backen, lekte med dockhusen och spelade in våra radioprogram på kassett.
Hade vi vetat då,vad vi vet nu gällande vad som hände runt omkring oss, så hade vi sparkat rakt bakut!
Vi hade det väldigt likadant i våra familjeförhållanden och det ser man så tydligt nu när man tittar tillbaka.
Men, i vår lilla värld hade vi det toppen allt som oftast när vi var med varann!
Tackar idag högre makter för barnslig naivitet!
Hur som haver, på grund av olika omständigheter var Emma och Maria tvungna att flytta till sin morbror ev. farbror, kommer ej ihåg vilket, denna bodde i alla fall i Skepplanda.
Dom var och hälsade på sin mamma ibland men då blev saker mest konstigt minns jag...
Dom ville inte komma ut och dom ville inte leka...
En gång efter det att dom flyttat, säkert tåv år senare, kom dom ut och hälsade på hos mig på landet minns jag.
Efter det har jag inte sett dom alls!
Jag har ibland gjort tafatta försök att hitta dom via gemensamma vänner och liknande, men aldrig lyckats.
Någonting har dock hela tiden legat och pockat i mig och jag har därför inte kunnat släppa dom.
Så för ca 1 vecka sedan slog det mig; jag har inte lyckats hitta dom på Facebook men deras mamma då?
Jag sökte på hennes namn och där var hon!
Jag skickade ett meddelande till henne där jag förklarade vem jag var och frågade vad vad hon trodde dom skulle tycka om jag tog upp kontakten med dom igen.
Hon svarade att dom skulle bli jätteglada, sök på det här efternamnet så dyker dom upp.
Jag sökte men jösses vad många Emmor och Marior det fanns med samma efternamn!
Jag gick igenom alla bilder men kände inte igen någon och tänkte att det här kommer inte att gå...
Så, i onsdags vid halv fem tiden på eftermiddagen ser jag att jag fått ett nytt meddelande ifrån deras mamma!
Jag vet inte om hon kollat och sett att jag ännu inte var vän med dom, men hon skrev i alla fall att sök på deras killar, dom heter så här och så här.
Det gjorde jag och efter ca 1 timme hade jag hittat dom båda och ytterligare några timmar senare hade dom båda lagt till mig som vän!
Klockan var en del då jag såg detta men tänkte att imorgon måste jag skriva och tacka Carina, deras mamma.
När jag slår på datorn på jobbet dagen efter går jag in på FB för att skicka tacket.
Då ser jag på Marias status: Vill tala om att mamma gick bort igår... !
HELT surrealistiskt!
Jag fick ju ett meddelande för ett halvt dygn sedan och nu det här!!!
Fanns helt klart någon mening med hennes meddelande känner jag spontant!
Jag är jättelycklig över att ha hittat tjejerna igen, men hur inleder man ett meddelande nu?...

Första kyssen

Det kan ha varit någon innan men det här är den första jag kommer ihåg.
Och skulle jag mot all förmodan glömma, så kommer det en liten reminder med jämna mellanrum:
Jag var 13 år.
Vi hade varit på fest hos någon av killana i Kålltorp som vi umgicks med en hel del då
och det hade blivit dags att åka hem.
Alla andra hade försvunnit åt sina håll och Thomas, aka Honkas, var vänlig nog att följa mig till vagnen som jag skulle ta hem.
Vi stod på hållplatsen vid Östra Sjukhuset och rätt var det var så stod vi där och kysstes.
Vad jag minns så var det ganska trevligt, dock var jag mest upptagen med att ej kräkas på honom i ren nervositet ( i kombo med Björne Brygg).
Efter någon månad kom det , som ett brev på posten...
Det lilla munsåret som sedan dess, alltså i 15 år, har förärat mig med ett besök i princip VARENDA månad!
Och, det blev ganska snart tydligt vilka andra i gänget som också hånglat med Honkas! :o)
Eller hur Lövgren?
Haha!

Dag 15: Mina drömmar

När jag var liten skulle jag bli frilansande naturfotograf, ha typ 100 hundar, katter, hästar och andra söta djur, en delfin i min jättepool som fanns i min jätteträdgård tillhörande mitt jätteslott.
Jag skulle givetvis vara ekonomiskt oberoende vid 15.
Min kropp skulle på något mirakulöst sätt ha svarvat till sig till urbilden av kvinnlig perfektion och brösten skulle ha vuxit lika mycket som midjan hade minskat, allt detta under tiden som jag livnärt mig uteslutande på mat ifrån pizzerian och McDonalds.
Ju äldre jag blivit dessto mer omsvarvade har drömmarna blivit...
Jag blev aldrig fotograf...inte för att livet är slut, men jag tror inte att jag kommer att skola om mig... Men, jag har ett jobb som betalar mina lån var månad och detta gör att vi kunde köpa oss ett litet drömhus i alla fall!
Blev alltså inget slott men vem behöver ett?...
Blev heller inga 100 djur av olika art och ras.
Men väl 1 st hund och 2 st katt och dessa personligheter lever upp till mer än 10000000 andra djur!
Drömmar har man såklart fortfarande, det har man väl alltid?
Men nu ser dom mer ut så att jag önskar att jag kunde få jobba på något sätt med hundar innan det blir för sent. Dagis, kennel , pensionat... NÅT som har med hundar att göra bara!
Jag drömmer om att vårt barn kommer att vara helt och friskt när det väl är dags att kika ut i stora vida världen.
Jag drömmer om en övervåning...
Jag drömmer även om att få ett drakägg i födelsedags present någon gång!
Jag drömmer om en stor vinst som gör mig ekonomiskt oberoende så att jag kan göra PRECIS vad jag vill!
Måste alla drömmar vara realistiska bara för att man blir äldre?
Då dör väl tjusningen med att drömma?....

Dag 14: Dåliga vanor och laster

... Nåväl, även solen har sina fläckar.
Ta bara det här med karraktär... Det har aldrig riktigt varit min grej. Jag tänker "du får inte ta någon"...jag tar tre.
Jag är lat...skjuter tråkigheter som att städa eller diska på framtiden och fyller tiden med hund, mat eller soffa i stället...
Mänskligt när jag tänker efter...
Dåliga vanor... har ju slutat röka sen ett tag tillbaka... Går upp när klockan ringer och är snäll mot min nästa...
Jag är nog så nära perfektion man kan komma!

Dag 13: En vanlig dag hemma hos mig

Vi utgår ifrån att det är en lördag ev. söndag annars blir det tråkigt, jag är ju på jobbet annars...
Jag går upp vid åtta... Släpper ut hunden som går med benen i kors och går sedan in och dricker kaffe och käkar frukost.
Tar förmodligen tag i nån disk eller liknande innan Micke kommer upp.
Vi tar en gemensam promenad med jycken och sedan tjatar jag hål i huvudet på Micke så att jag får åka till IKEA eller nåt annat sköj.
Helst av allt har jag mjukisarna på under hela preocessen hittills...
Vi åker hem, båda lika lyriska över de nyinköpta ljusen, och jag lagar mat... Ofta nåt speciellt eftersom det är helg.
Efter detta parkerar vi oss i soffan med nåt onyttigt och stannar där resten av kvällen, fortfarande iförd mjukisarna! :o)

Dag 12: 10 saker du inte visste om mig...

Klar nackdel med att vara en öppen person är att det blir jäkligt svårt att peta ihop ett blogginlägg med denna överskriften... Men , jag gör ett försök:

*1. När jag var liten var Carola min hus-Gud!

*2. Jag är sjukligt mörkrädd!

*3. Jag kan inte vissla.

*4. Jag är långsinnt så in i helvete! (så håll dig på god fot) :o)

*5. Jag sjunger bra. Vill du ha bevis på detta får du gömma dig i min dusch eller supa ner mig och sätta mig framför ett Singstar för det är enda 2 gångerna jag sjunger!

*6. Jag har fobi för att ha folk bakom ryggen.

*7. Jag är beroende av Cola Light

*8. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år

*9. Jag äter ALLT....utom lever! Blärk!!!

*10. Jag har haft en period i mitt liv då jag drogade en hel del...

Helt sanslöst tråkig info , jag vet! :o)

Mina syskon

Min mamma har fött ( mig veterligen ) 6 st barn.
I enkelhetens namn skulle jag då alltså kunna skriva att jag på mammas sida har 5 syskon och hade detta inlägg skrivits för nåt år sedan så hade jag också gjort så.
Dessvärre är det så att parter av denna barnaskara under den närmsta tiden förbrukat sin rätt att kallas syskon.
Jag har , under alla mina år på denna planeten , försökt att få alla att hålla sams och värdesätta det faktum att vi är en stor skara barn och därmed även försöka upprätthålla en relation till varann... Tyvärr är det inte många andra av dom som resonerar så och efter 28 år har jag insett att jag slåss med väderkvarnar och lagt ner min kamp... Blod ÄR till min stora förvåning inte tjockare än vatten...
Det må vara parter i denna barnaskara som vill påstå att jag bara försöker försköna mig själv och att ovanstående ej stämmer. Detta får stå för dom, dom vet att så inte är fallet egentligen...
Vi börjar i toppen och jobbar oss neråt...
29 / 11 1968 föddes min äldsta bror, Conny.
Vi har egentligen ingen direkt relation till varann, vilket är jättetråkigt för Conny är en kanon kille som dessutom har 2 kanon barn som jag har träffat alldeles för lite!
Jag och Conny springer på varann nån gång per år eller rings av nån anledning, uppdaterar varann och sedan rinner relationen ut i sanden igen till nästa gång...
Jag skickade ett sms till honom för nåt år sedan där jag förklarade att jag faktiskt saknar honom och sörjer det faktum att vi inte har nån vettig relation.
Han trodde förmodligen att jag var full och har aldrig svarat på det...
6 / 5 1972 föddes Maria...
Vi har alltid försökt upprätthålla en vettig relation då vi e dom enda tjejerna i skaran...
Men, eftersom Maria är en trasig och patetisk ursäkt till människa som anser att det är ok att vid snart 40 års ålder knarka, leva som en 15-åring och skylla sina idiotiska påhitt på sin trasiga barndom, så har jag nu valt att radera henne ur mitt liv en gång för alla!
Jag brukar inte tycka att det är okej att hänga ut folk åt höger och vänster om det inte handlar om något positivt... Men, i och med sina meddelanden som Maria skickade till mig sist jag hörde av henne, där hon gjorde klart för mig att hon hoppas att min graviditet skall gå åt helvete och påståenden om att Micke inte skulle vara pappa , så har hon förbrukat all form av förståelse och respekt ifrån min sida!
Jag funderade en stund på att ringa hennes arbetsgivare och ifrågasätta deras tycke om att ha en alkoholiserad narkoman som anställd, men jag har , till skillnad från henne , spärrar, därför stannade det vid just en tanke.
Dessutom tröstar det mig när jag tänker på att jag behöver inte göra något för att ge igen,
att behöva leva hennes patetiska ursäkt till liv är straff nog!
2 / 5 1973 föddes så Per
Den Per jag känner är en kul, charmig och jättesnäll kille!
Han har även en jättego dotter vid namn Isabella.
Tyvärr har jag ingen direkt relation till någon av dom då Per valt att bryta största delen av sin relation till sin familj av personliga skäl och av rädsla att alla är likadana...
Han ringer ca 1 gång per år, uppdaterar sig om vad som hänt, säger att vi skall ses / höras och sedan blir det inte mer med det...
10 / 7 1974 föddes Daniel
Daniel har sedan barnsben varit en liten strulputte och när jag var liten tyckte jag gruvligt illa om honom för han upptog enligt mig alldeles för mycket av mammas tid som hon kunde lagt på mig istället!
Det har man ju fått förståelse för nu på "äldre dar" men usch va jobbigt det var då!
Daniel har de senaste åren påbörjat en resa för att ändra på sitt liv och när han väl lärt sig att lägga band på sina känslor och lärt sig kunna ta kritik så kommer vi att ha en kanonbra relation...
Jag sitter bara och väntar på att du ska ringa....
17 / 3 1988 föddes min ÄLSKADE lillebror Michael!!!
Jösses va jag gick och vänta på att han skulle komma ut!!
Och jösses vad glad jag var när han valde att äntligen göra det!
Jag är 6 år äldre än Michael, vi har vuxit upp tillsammans och gått igenom mycket ihop.
Detta har format den fantastiska relation vi har idag!
Den är byggd utav ömsesidig respekt och är totalt skottsäker!
Jag älskar verkligen honom grymt mycket!!!
18 / 10 1967 föddes dessutom en tjej vid namn Annika.
Där var dock inte min mamma inblandad, men inte dess mindre min pappa. :o)
Vi hade en hyfsad relation så länge pappa levde, men när han dom när jag var 6 år dog även relationen...
Tills en dag strax innan jag fyllde 18 då jag skulle på boupptäckningn och det skulle även Annika.
Sedan dess har vi haft kontakt med varann, mer eller mindre hela tiden.
Annika är en snäll, pratig och EXTREMT driftig person! :o)

Så, där har ni dom... "Ungarna" som mina föräldrar på nåt hörn varit med och skapat! :o)

Utöver ovan skara har jag ju även mina "systrar".
Gud vad glad jag är över att ha er!!!

Dag 10: Mina favoritbloggar

Jag läser egentligen inte bloggar...
jag tittar iofs dagligen in för att se om Linda skrivit nåt...http://linda-fountainblue.blogspot.com/
Jag brukar oxå kasta ett öga hos Virran http://tuggmaskinerna.blogspot.com/
Ett par andra bloggar som får sig näst intill ett dagligt besök är http://blogg.aftonbladet.se/sannalundell Gillar hur hon uttrycker sig. Gillar hennes öppenhet...
http://fukkifukki.blogspot.com/ den här kärringen borde lära sig att blogga mer kontinuerligt (säger jag som slaviskt knappar VARJE dag) för när hon gör det, så gör hon det bra!
http://elofblog.blogspot.com/ Han har ett underfundigt sätt att uttrycka sig den lille norrlänningen.
Nä, som sagt , jag läser egentligen inte bloggar...

Dag 9: Min tro

I belive , I belive in fairytales....
Min tro... jag tror inte på nånting...eller egentligen en massa...
Jag vill ju inte gärna tro på att jorden och allt som finns på den skapades av något så banalt som en "Big bang".
Det känns liksom bara fel på nåt sätt...
Jag tror ju iof inte på Gud heller (fast jag vågar inte till 100% ifrågasätta honom/henne eller förkasta honom/henne)
Det som ligger mig närmst om hjärtat i detta ämne (förutom drakar, älvor och demoner) blir nog, när jag tänkt efter ett tag Buddhism.
Jag vill gärna att karma är och jag vill gärna leva i tron om att man på något sätt åteföds... Kanske inte tvunget som kackerlacka om du varit bad ass i tidigare liv men typ...
Och om jag då måste utesluta drakar, demoner och hobbitar (vilket jag nog tyvärr måste) så blir det Buddha jag får satsa mina pengar på...i lite kombo med gud och Brahma och Shiva och....
Hur som haver; Karma IS a bitch och den biter tillbaka när du minst anar!