Det är en sån dag idag... Fast bara i korta stunder... När han gapar som en besatt för att han vill suga på nåt o det enda som funkar är mitt stackars mörbultade bröst, inte för att han e hungrig utan för att han har ett sjukt stort behov av att suga! Samtidigt som jag väser ordet "vänta" för 10.de gången som att han borde fatta vad det betyder tråklar jag fram det barnet suktar efter och känner hur irritationen växer lavinartat på insidan för att han inte gör som jag säger å bara VÄNTAR!
Han e ju faktiskt 6 veckor nu, nåt måste väl ha fastnat!
När han trots mina uppmaningar att vänta bara fortsätter att vråla, då vill jag kasta honom i väggen...eller ifrån balkongen, det kvittar vilket!
Och enligt en av de tusen "jag har blivit förälder böcker" jag läst så är det helt ok att de tankarna går igenom huvudet när man inte sovit vettigt på veckor, bara man håller sig ifrån att faktiskt utföra handlingen!
Så jag låter bli att kasta honom från balkongen och säger istället "vänta" en gång till, stoppar sen tutten i munnen på ungen och lovar mig själv att imorgon SKA jag sova när
han sover istället för att ta disken...
Är man utvilad är allt lite mer sockersött å lätt på nåt vis.
Jag kommer minst en gång till innan veckan är över tänka tanken att ställa lilla sonen i en korg på grannens trapp men inte göra det för jag kommer att diska istället för att sova... Men det är okej, det är kvinnligt o "urmoderigt" att göra så.
Dessutom är det ok att tänka fult, det står ju i boken!
Å satan i gatan va jag älskar det vrålande, sugfixerade lilla knyttet vid mitt bröst!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar