Utebliven reaktion....

Med lögner , bakhåll och förtal i generna sedan bröstmjölken hart man lärt

sig att bli extremt lyhörd för desamma ovan nämnda.

 

Jag vet när folk ljuger för mig.
9 ½ ggr av 10 ser jag rätt igenom dig.
Jag kanske inte visar det eller påpekar det, men jag vet.

 

Vad jag inte riktigt förstår är varför dock?
Varför ljuger man för folk man påstår sig tycka om?

 

Varför lägger man inte korten på bordet från början istället
för att tro att man är smart och ”kommer undan” med det man mörkar?

 

Det enda som händer i dom lägena är att jag bygger förakt.
Förakt för att du tar mig för idiot.
För att du tror att du är smart och kan säga vad som för jag köper det med hull och hår ändå.

 

Men det gör jag inte...

 

Jag tiger, lider i det tysta , undrar varför, ger chanser till ärlighet
och lämnar alla dörrar öppna för förståelse.

 

Allt som oftast låter jag mig själv lida lite mer än vad egentligen borde
Men sedan tar det stopp.

 

Då distansierar jag mig... blir kall för det finns inget varmt mer att ge...

Händer sjukt mycket i min sfär för tillfället och ibland får man lov att tillfälligt prioritera bort för att prioritera rätt!
Ångrar inte en sekund hur jag lagt upp saker det senaste men det är inte annat än att det satt sina spår.
Som vanligt går det fort att bryta ner det som byggts upp och efter ca 4 veckors slöande och extremt fuskande med maten känner jag mig som flubber igen.
Igår nådde jag min kulmen, mådde sjukt dåligt över min fysik och bestämde att idag börjar vi om!
Oavsett väder och vind skulle en runda avverkas och så var det med det!
Efter att ha lämnat Ärt till pappa hämtade jag upp mitt sällskap och styrde sedan bilen mot Hjortgården i Alingsås.
Kändes ofantligt motigt bara att kliva ur bilen!
Med, vad som kändes som halvtomt glas i handen, släpade jag mig upp till orienteringstavlan och 6 km bestämdes.
Sprang typ 50 meter och ville dö!!!
Med kondition som en räka suger det mesta och jag drog ner till PW istället (med lite rädsla för att tråka ut min kompanjon)
Men... Borde känna mig själv bättre vid det här laget, efter en stunds PW som uppvärmning brann det till i hjärnan och benen sprang en bit.
Växelvis PW och växelvis löpning i olika tempoväxlingar MED ett leende på läpparna påminde mig om just varför det här är så jäkla kul!
Sjukt nöjd med mig själv när jag var klar!
Imponerande sällskap drog ytterligare 1.7 km men jag gav mig efter 6 för att bibehålla grymme-känslan!
Nu kommer den jobbiga biten: döda sockerberoendet!
Som med allt annat är jag en jävla junkie och byter som bekant ut ett beroende mot ett annat hela tiden!
Var SÅ nöjd med mina resultat innan och skall dit igen, så är det bara!
En tillfällig svacka i Candyland har jag tillåtit mig själv men nu är det bra!
Dag 1 avklarad, med viss abstinens, nu är det bara resten kvar! :)
I övrigt: Livet leker i det stora hela..tror jag... Måste bara stänga av hjärnan i vissa lägen... Inte övertänka... Inte analysera ihjäl mig och känna rädsla över saker som än inte finns...
Men det är väl lättare att måla upp bilden man är van vid för den vet man hur man skall hantera.
Å andra sidan så är hoppet som bekant det sista som lämnar människan och det kan ju bli bra!
Om jag har tur så till och med jättebra!
Håller tummarna på happy ending... Och då inte Thailand-style... ;)
Livrädd för nederlag men inte rädd nog för att inte våga hoppa.
Vinsten i det här fallet är alldeles för bra för att låta bli!

Kroppskontroll

Inne i en sjukt bra period träningsmässigt!
Fördelningen funkar, orken är grym och både den och styrkan ökar planenligt.
Det dyker upp muskler som jag inte ens vetat om fanns innan och jag kommer på mig själv med att i smyg beundra axlar/skuldror efter varje pass! :)
Är på gymet i stort sett varje dag och varvar intervaller.
Lyfter hemma och än så länge har jag vikt nog för att klara mig på det.
Intervallerna ökar och blir längre, intensitet ökar, steget lättare och jag kommer allt som oftast på mig själv att skratta åt svetten som dryper för den "goa" känslan infinner sig när jag halvdöd kilar vidare på bandet!
Bara bara positivt!
Benen är grymma, ryggen tar form, armarna på god väg dom med! :)
Har tusen och ett områden som SUGER, som inte alls vill jobba med mig i samma takt som jag jobbar med dom men hell, det ger sig!
Kropp mår bra nu! Hjärna med! Jag mår bra nu!
Och det är bra! :)

>
>
>

Inställning

Vissa bedrifter är jag helt klart mer nöjd över än andra här i livet...
Tänker tillbaka på vilken sjukligt bitter och arg människa jag varit en gång!
Vad mycket fel jag hittat!
Hos mig själv och hos andra.
Så skit livet varit, vilka idioter folk framstått som och vad allt verkligen var mörkt och eländigt.
Så mycket energi jag lagt på att tycka och tänka om andra, letat negativa saker istället för att framhäva det positiva!
Har senaste dagarna konstaterat att nej, jag är inte någon speciellt "vuxen vuxen".
Tycker om att bejaka min barnslighet och kommer så alltid att göra!
Men i det här fallet vill jag nog ändå påstå att jag lyckats skrapa ihop en vuxenpoäng i alla fall...
För man är ju inte sämre än att man kan ändra sig ju!
Inser att anledningen till att fredagskänsla nu mer infinner sig även på måndagar är för att jag väljer det!
Väljer att se glaset som halvfullt, värdesätter det positiva för vem har tid i livet att lägga på negativitet?!?
Visst, vissa dagar suger fortfarande det mesta!
Men grottar inte ner mig i det utan tar på mig dom glittriga skygglapparna och ser förbi det.
Ältar en snabbis och fyller sen på glaset igen!
Istället för svart, hat, dyster och pessimist så kör jag all in på det rosa! :)
Och har därmed kommit fram till att ALLA är jäkligt snygga apor!
Ibland tar det lite tid att skrapa fram den bara!
Det ÄR faktiskt en fråga om din egna inställning, vare sig man vill erkänna det för sig själv eller inte!
Skitdagar är alltid okej bara man inte låter dom ta överhanden.
Attraktionslagen... Någonting alla borde läsa om! <3