4 veckors helvete

Jag kommer inte få träffa mitt barn på 4 veckor!
Det är dock inte det värsta.. Det värsta är anledningen till det.
Jag kommer att vara direkt FARLIG för honom!
Jag, som skall vara en av de två personerna som skall vara tryggast för honom i hela hela världen, kommer att utgöra ett hot för hans framtid om jag skulle träffa honom.
Det är så sjukt jävla mentalt knäckande så det går inte att beskriva med alla hemska ord i världen!!!

I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me. Release me!

Mina statusar och inlägg på Facebook är oftast glada, låga och gymnasiala.
Åsikterna om detta är, som om allt annat, många.
Bygga fysiska fasader har aldrig varit min grej.
Psykiska däremot... Det är min grej!
Nu mer än nånsin!
"Hur är det?"
"Johorå! Prima liv serrö!"
Jag minns inte när jag pratade med någon av mina vänner i telefon sist...
Det är något jag saknar men drar mig för.
För jag vill inte prata om hur jag mår... Och jag vill inte belasta dom med hur jag faktiskt mår!
Vill bara låtsas som om att allt är just prima liv!
I min bubbla är det det med.
För här och nu vet jag ingenting och då är det bra! Det är ju bara att utgå ifrån det...
Samtidigt går dagarna och vi närmar oss nästa steg på stigen i Törnrosdalen.
Prövning skall genomgås för att få besked...
Jag vill inte ha besked! Är rädd för besked! För tänk om det är fel besked?!?
Allvaret kommer krypande... Mörker smyger sig in i hjärna och själ... Som smog... Det sipprar...
Tänk om... Tänk om... Tänk om det faktiskt finns kvar... Har breddat sin boning, byggt ut sin borg och tagit över mer!
Tanken måste tänkas hela vägen ut för att förbereda men den är ju så grotesk!
Stänger av och blir glattig och gymnasial igen.
Men det innebär inte att det försvinner...
Jag saknar er! Längtar efter er! Men ni är "farliga" för ni rämnar min psykiska fasad på en halv sekund!
Kan inte låtsas när ni frågar och det skrämmer!
Förlåt! Förlåt för att jag tar tillfälligt avstånd... Förlåt för att jag verkar nonchalant och otacksam... Förlåt för att jag inte ringer på födelsedagar...
Jag älskar er och hoppas att ni förstår... Nånstans... Att ni är viktigast... Och därför också svårast... Kommer tillbaka så småningom... Starkare än någonsin och hoppas att ni fortfarande vill ha mig!