Allt är bara ett jättestort och stressigt virrvarr.
Ett ekorrhjul i vilket jag rusar på och aldrig kommer vidare.
Jag startade med undersökningen i Juli och väntade sen till 7/11 för att få svar.
7/11 började det om och imorgon , 06.00 har jag fått veta, blir det till att skriva in sig på operation.
Där börjar det om igen, med den info jag kommer få när jag vaknar igen.
Jag skulle så innerligt gärna bara vilja ta ett steg framåt nu!
Har spenderat förmiddagen på Gardis ihop med en av världens bästa. Wilda.
Där har jag suttit på bryggan, tittat på det vackra och som vanligt nu mera tömt tårkanalerna.
Allt medans Wilda gjort sitt yttersta för att trösta.
Väl hemma är det tomt... Jag orkar inte... Orkar inte bry mig...orkar inte företa mig...
All energi går åt till att klara av samtalet från Linus som jag väntar på...
Klara av att prata med honom utan att bryta ihop mitt i allt.
Hjärnan väljer att hänga upp sig på saker som är helt oväsentliga , eller just nu i alla fall omöjliga önskningar, men jag orkar inte ens vifta bort det...
Hjärnan får väl hålla på då... På order av hjärtat... Den vita springaren sladdar inte in på gårdsplanen... Försöker tala om det för hjärnan men den kör bara på!
Shit the same säger jag som om jag menade det.
Men det gör jag inte för då hade hjärna (och hjärta för den delen) bara lagt ner just den här verksamheten!
Men, dom får göra som dom vill.
Själv skall jag påbörja det som verkar vara en never ending process i att duscha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar