Kan korridorerna nu...

Längsta dagen sedan mannaminne!
Anmälan i receptionen 09.30... Vänta...
Sköterskan kommer och visar mitt rum för dagen... Vänta...
Sköterskan talar om hur jag skall tvätta mig innan operationen samt ställer några rutinfrågor.... Vänta...
Min kirurg (världens mest förtroendeingivande lilla farbror) kommer och ser snäll ut... Tyst...
"Varför säger du inget"? Frågar jag
"Jag väntar på att du ska säga något" säger han.
"Nej tack. Prata du"
Har du några frågor?"
"Det enda jag orkar bekymra mig över just nu är om jag kommer att bli stum"'
"Risk finns men det är inte intentionen"
"I övrigt undrar jag inget. Orkar inte tänka... Tar på mig flytvästen och flyter med bara... Låter er som kan göra ert"
"Då så. Då ses vi på måndag."
Klockan har hunnit bli 11.00.
"Nu får ni fritid fram till 13.00" (är vi i skolan eller)
"Men lämna inte området i fall ÖNH ringer"
Intar en räksallad i restaurangen och sedan väääääääntar vi igen.
Klockan blir 13.00 och jag blir lotsad till Öron Näsa Hals där vänster halva av ansiktet blir bedövat (SJUKT obehagligt, smakar skit och det känns som att jag inte kan andas).
En kamera förs ner i min hals via näsan och efter att ha fått utstöta massa lustiga " hihi haha hooooo" ljud får jag konstaterat att mina stämband ser heeeelt normala ut!
Tackar tackar.
Därefter vidare till operationsavdelningen där en av dom mest estetiskt tilltalande människorna jag sett i hela mitt liv tog emot.
"Hej, jag heter Paul. Vad oroar du dig mest över?"
"Att jag har cancer! Att jag skall bli stum. Och att jag inte skall vakna efter operationen."
"Själva sjukdomen i sig samt din röst, det svarar din kirurg för. Men du har fått, enligt mig, sjukhusets absolut bästa kirurg och det känns tryggt i min värld. Att du skall somna gott och att du skall vakna däremot, det svarar jag för och det behöver du inte oroa dig över det minsta!"
Paul går igenom narkosprocessen, säger lugnande saker och skojar lite.
Konstant ögonkontakt inger lugn, trygghet och ro...
Nu får vi gå hem!
På söndag skall jag ringa för att få reda på vilken tid jag skall opereras på måndag.
Lustigt att dom inte ens kan informera en om en tid utan tom det skall man behöva hålla reda på själv.
Men, men... Dom skall ju ändå rädda mig från cancer... Kan ju inte begära så mycket mer än så...
Skall försöka hinna med så mycket skoj som möjligt innan måndag.
Det har världens bästa psykolog Malin (som verkligen är en av dom som håller mig flytande igenom det här) sagt att jag MÅSTE göra!
Det är en bra rekommendation tycker jag! :)
Imorgon blir det en timme med just henne på förmiddagen och sedan köpa cykel.
Torsdag blir det hockey på Scandinavium med världens bästa Nichole (som mest hänger med för att spana efter snygga spelare).
Goa Chris har sett till att det ligger 2 biljetter i VIP.en och väntar på mig! :)
Helgen är inte planerad ännu men nåt måste jag ju fylla dagarna med!
Lite pill o trix hemma måste jag hinna med också så jag inte behöver tänka på det sen...