Förbannade barn!!

Igår föll många bitar på plats i pusslet. Jag hade en heldag med en av dom bästa människorna jag vet nämligen min svärmor. Hon jobbar på ett boended för missbrukare och har gått ungefär en driljon utbildningar i allt från hjärnans belönings system till hur man bearbetar och går vidare. På detta boendet bor en kvinna som får dom flesta jobbiga uppväxter att blekna och att hon överhuvudtaget lever idag och dessutom tagit tag i sig själv är ett mirakel! Hur som helst, vi pratade om denna kvinna igår och jag grät. Jag grät som ett barn. Inte över hennes situation utan för att Marina, min svärmor, satte ord på min situation och berättade vad jag måste göra genom att prata om vad denna kvinnan behöver göra för att bli klar med det förflutna. Den senaste tiden har det kommit minnesbilder som får mig att vilja gräva ner mig och inte komma upp mer. Inte minnen som jag förträngt innan men minnen som jag förskönat. Situationer som jag förminskat hemskheten i och okejat. Nu kommer dom , fast på riktigt, som dom faktiskt utspelade sig och jag måste ta itu med det. Nu är det inte den vuxna, på något vis förlåtande Ellenore som minns utan den lilla sårade Ellenore som gråter, får ont och inte förstår. Det är den lilla flickan Ellenore som måste få komma fram och få avslut. Som måste få vara arg och ledsen, inte förlåtande! Jag trodde att hon var borta men hon har bara legat där inne och pyrt i väntan på rätt tillfälle att åter få träda fram och kräva sin tid i rampljuset. Den vuxna Ellenore har tagit upp hela scenen men blir nu bortknuffad av den lilla tjejen som vill få gråta färdigt! Det lilla barnet stjäl tid av den vuxna Ellenore, tid som jag istället borde ha med mitt egna lilla pyre. Just därför är det så otroligt viktigt att den lilla tjejen får sin tid nu, så att hon faktiskt kan sjunka undan på riktigt och inte bara puttas in i sitt hörn av mitt vuxna jag. För i hörnet försvinner hon inte, där står hon bara och fortsätter må dåligt, fortsätter att gråta och fortsätter undra varför hon blir så illa behandlad. Så kom fram förbannade lilla barn, uppta så mycket tid du behöver så att du sen kan vila på riktigt. Kom fram och få frid så att den vuxna Ellenore på riktigt kan engagera sig till fullo i nuet istället för att bara låtsas att allt är över, bortglömt och förlåtet. För det är det inte.