Trettiotusen läkarsamtal senare är man på pappret slutkörd och därmed sjukskriven.
Hade ett samtal med en väninna igår som är i precis samma situation och som egentligen har lika svårt att acceptera "utbränd" som ett sjukdomstillstånd som jag tidigare haft..
Och när konstaterar man att man faktiskt nått hela vägen dit?
När man "bara" ligger sömnlös på nätterna?
När man "bara" gråter som en besatt och inte pallar att kliva ur sängen?
När man "bara" inser att man inte kan fokusera i ett samtal, svarar på tilltal men inte har en aning om vad man pratat om?
När man "bara" tappar syn och minne?
När man "bara" gråter ohämmat ca 10 ggr per dag?
När man "bara" känner sig helt hopplös och inte ser nån väg upp?
Men om man bakar ihop alla dom där då?
Har inom loppet av 3 månader separerat, flyttat 10 mil, blivit varannan-vecka-mamma, renoverat som en idiot, blivit sjuk, blivit frisk, blivit sjuk igen, hamnat i jävla dödsångest och som grädde på moset fått ett dödsbesked mitt i natten...
Där liksom kraschade jag totalt!
Vet inte riktigt hur man kommer härifrån...
Antar att farbror doktorn och nåt piller (hatar piller) kommer vara hjälp på vägen...
Hur som haver, det som hjälper mig allra mest igenom allt just nu, förutom Ärt och mina goa, är fysisk aktivitet.
Jag går typ 300 mil om dagen, mockar boxar, tränar hundar, målar och fejar i trädgård.
Allt för att hålla igång och slippa tänka.
Så fort jag tänker så rasar jag!
Tänkte att jag behöver skaffa mig en hobby som upptar min tid.
Lära mig nåt nytt och få plugga lite så huvudet får annat att fokusera på.
Håll i er nu då: tant skall lära sig att rida!
Red ju en hel massa när jag var yngre, blev ganska illa avkastad, mamma blev rädd och därmed var min ryttarkarriär över.
Har inget intresse av hästar, är rädd och tycker dom är ganska så jäkla obehagliga.
Men va häftigt det hade varit att klara av att hantera ett sånt jättedjur i full galopp över ängarna!
Och rädslor är väl till för att övervinnas eller?
Dessutom är det ju tokigt fysiskt!
Hästar och all kunskap i världen har jag ju precis inpå mig!
Nu skall här övas balansövningar så skjortan står syd syd-väst!
Ses på en äng nära dig inom kort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar