torsdag, november 21, 2013

Bakslag

Jag tänker inte på något vis måla fan på väggen men...
Det som styr mitt vara eller icke vara isolerad på Sahlgrenska framöver är mina halter av kalk och kalcium. Det bokstavligen styr min framtid just nu.
Fick med mig tabletter hem om jag skulle få några känningar...
Har inte märkt av någonting alls och hade höga förväntningar på morgondagens provtagning.
Men, så imorse, domnade halva ansiktet bort och det blev aktuellt att kasta i sig en sån där ändå...
Röret med tabletterna står på bänken och blänger.
Jag vill inte ha dom! Vill slippa ta dom! För så länge jag slipper så innebär det att mina värden är bra!
Jag kan/ska leva med dom andra tabletterna resten av livet.
Jag kan tom lära mig att leva med sprutorna resten av livet om det skulle krävas!
Men snälla, låt mig inte hamna där hän att jag måste ta en ny "sån där"!
För "den där" innebär att det inte är bra!
Och jag vill så gärna att det skall bli bra!
Inga mer stickningar eller domningar nu, okej!?!

1 kommentar:

Unknown sa...

Har följt din blogg så där lite sporadiskt, mått lite illa över att du inte mår bra, påbörjat en och annan kommentar men raderat..Det finns liksom inga bra ord att skriva, skriva till någon jag inte känner, än om vi druckit en och annan kaffe ihop, delar intresset för hundarna, men känner för i hennes kamp mot denna obehagliga och skrämmande sjukdom. Jag vill bara att du ska veta Elle, jag tänker på dig och önskar av hela mitt hjärta att du snart är frisk och får leva ditt liv så som du vill, utan att behöva ta hänsyn till sjukdom, bra eller dåliga värden.. Stor kram till dig från mig// Jessica