Min nya vardag består av nål i arm.
Nål i ett par av västsveriges mest svårstuckna armar.
Men tanten idag va grym så det gick fint.
I med nålen, i med koksalt och sen fram med Tjernobyl!
Radioaktivt ämne i en kapsel av glas som i sin tur är inkapslad i ett tjockt hölje av metall.
Känns hälsosamt...
Två såna ampuller, rätt ut i blodet bara!
Som hon sa; man väger ju såklart alltid för och emot inför sådana här behandlingar.. Jo då så att..
Efter det, in i kameran.
Påminde om ett solarium och dom är man ju van vid. ;)
Där låg jag ca 15 min och tänkte på saker som gör mig glad för att försöka hålla paniken borta..
Läkarn kom och gjorde sitt (öststatsbrud med knackig svenska så jag fatta inte så mycket) men hon avsöndrade lugn, trygghet och kompetens så jag känner mig sansad.
Nu blir det vänta igen..
En remiss till öron-näsa-hals och en kallelse till ultraljud skall dimpa ner vad det lider.
Dessutom möte med "min" läkare på VC för genomgång om.. Nåt..
Lyssnar inte så mycket, glider mest med..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar