Låt tiden ha sin gång...

Ja, det har jag väl gjort i allra högsta grad.
Slog mig härom dagen att jag har ju faktiskt en blogg att hålla liv i med.

Tog nån dag att komma på vad jag hade för lösenord och ytterligare en dag att läsa igenom alla mina gamla inlägg (för vilken gång i ordningen vet jag inte riktigt) och nu äntligen är det dags
att komma igång igen.

Vet ju att jag mår bra av att skriva av mig emellanåt men nu har det varit så sjukt turbulent en tid så jag har inte ens orkat ta tag i det!

Så detta första inlägg efter många månader blir nog mest en sörja av det mesta och lite om ingenting mest för att uppdatera mig själv om min faktiska status så kan jag börja på noll sen.

Vad har då hänt sen sist...
Kroppen har åkt på ett ex antal törnar i olika former.
I påskas bestämde jag mig för att det var dags att försöka återgå till "det normala" och därmed bli av med ca 70% av kroppsmassan!
Sagt och gjort, kost lades om och massiv träning infördes i vardagen.
4 månader senare är man en god bit på vägen, har tappat x antal kilon och mår såklart mycket bättre än på väldigt länge.
Löpning varvas med styrketräning och simmning, mycket svett, tårrar och en och annan bloddroppe har det varit på vägen men oj så värt!

Men, som ett brev på posten när man är som mest aktiv, så kommer bakslaget...

Har en längre tid haft en "knöl" på/i halsen som jag inte brytt mig så mycket om för att
"den skall väl vara där".
För ca 2 veckor sedan växte den dock markant från dag till dag och jag vart så illa tvungen
(med lite övertalning ifrån min kusin) att gå till läkaren.

Domen ifrån denna löd: Giftstruma
ORKAR inte ens gå igenom vad det innebär så nedan text är en direkt ripoff ifrån Wikipedia:

Några direkta symptom på giftstruma, som en direkt följd av den höga ämnesomsättningen, är hög puls, hjärtklappning, högt blodtryck, klåda och hudproblem, onormal trötthet (fatigue), rastlöshet, nervositet, irritabilitet, koncentrationssvårigheter, darrhänthet, oro och ångest, sömnproblem samt muskelsvaghet, särskilt i överarmar och lår.
Några patienter har en svullnad på utsidan av halsen (struma), dock inte alla.
Struman beror på sköldkörtelns överaktivitet och överproduktionen av sköldkörtelhormon. Giftstruma gör att personen får svårt att tåla höga rumstemperaturer, samtidigt som kroppstemperaturen är högre än normalt.
Giftstruman påverkar musklerna och nervsystemet bl.a. genom att den ökar basalomsättningen, minskar kolhydratomsättningen, ökar kalciumupptaget, stör omsättningen av natrium och kalium, samt förändrar katabolismen av NET-protein, vilket kan orsaka några av nerv- och muskelsjukdomarna.
Huvudsakliga kliniska tecken är viktminskning tillsammans med ökad aptit, ångest, värmeintolerans, muskelvärk, svaghet, trötthet, motorisk hyperaktivitet, irritabilitet, hypoglykemi, apati, polyuria, polydipsia, delirium och tremor.
Patienter kan dessutom uppvisa varierande symptom, som palpitationer och oregelbundna hjärtslag eventuellt med förmaksflimmer eller hjärtsvikt, andnöd, förlorat libido, amenorré, illamående, kräkningar.
Psykisk påverkan av giftstruma förekommer ofta.
Vanliga symtom är knutna till kognitiva funktioner, som koncentrationssvårigheter och försämrat minne.
Affekterna påverkas också, i form av depressioner och fobier.
Upp till 40% av alla patienter med giftstruma har depressioner.
Ju mer intensiv depressionen är, desto större negativ påverkan finns på arbetsminnet.
Giftstruma verkar antingen kunna skjuta upp utbrott av bipolär sjukdom, eller leda till bipolär sjukdom sedan den behandlats.

Så summan av kardemumman är att jag just nu är ett deppigt, irriterat, ångestfyllt och svettigt flickebarn med förhöjd puls och hjärtfrekvens, överarmar och lår som säckar trots tusentals olika gymnastiska övningar och som dessutom inte kan koncentrera sig och i många fall inte kommer ihåg början av ett samtal innan det ens är avslutat.
Lägg därtill att jag skakar som ett asplöv, faller in trötthet som inte går att beskriva SAMTIDIGT som jag är rastlös som en jäkla dåre och därför måste hålla igång hela tiden och kan nästan inte sova alls.

Inte konstigt att folk tittar på en som om man vore en förrymd pundare från psyk för det är lite så jag beter mig just nu!

Åsså en klump på halsen på det...Den är het... Verkligen!

MEN, förbränningen är ju på topp för satan!
Får ta det onda med det goda som flickan sa...

Väntar för tillfället på remiss ifrån läkaren (den verkar dom förövrigt ha slarvat bort) så att jag får göra en scintigrafi så att dom kan operera skiten nån gång!

Så, hur kan jag inte ha märkt det här tidigare då?...

För ca 2 månader sedan separerade jag och Micke...
Historien kring detta tar vi i ett senare (förmodligen oxå det ganska snurrigt) inlägg.

Jag bestämde mig för att flytta ca 10 mil ifrån stan och har sedan dess bott hos min kusin i väntan på tillgång till mitt egna hus.
Separationen har medfört mängder med påfrestningar vilket har gjort att alla symptom ifrån Struman har misstolkats utav mig och istället har härletts till vårt uppbrott.

Skakningarna, oron i magen , den extremt höga pulsen och hjärtklappningen har jag
trott haft med oro för både min egen framtid men även Mickes att göra.

Sömnbristen har jag trott berott på osäkerheten om vad som komma skall.

Jag har suttit mitt emot min kusin och seriöst ställt frågan om det är möjligt att på Damp eller ADHD vid vuxen ålder för det har inte spelat någon roll HUR mycket jag än sysselsatt mig både psykiskt och fysiskt under en dag för så snart jag satt mig ner så bara bokstavligen kryper det i kroppen på mig och jag måste göra nåt nytt!

Allt detta är ju symptom på Giftstruma men i samband med allt annat som varit så förstår jag hur lätt jag kunnat missa det.

Hade det inte varit för att själva körteln vuxit så markant det sista så hade jag fortfarande inte trott att det varit nåt annat... Tänk så fel man kan ha...

Ja,ja... Nu vet jag i alla fall att jag inte ÄR dum i huvudet och att mitt beteende just nu är helt normalt
med tanke på omständigheterna.
Tyvärr kommer behandlingen att medföra vissa tråkigheter men det går vi inte in på nu.
Hoppet är bekant det sista som lämnar människan...

I övrigt har jag ju det faktiskt bra!
Världens bästa vänner, världens bästa släkt och framför allt världens bästa inställning till livet löser även denna lilla "bump in the road"!

Se där, redan nu blev det bättre! :)
Återkommer med nästa blubbiga inlägg inom kort.