Har i dag lärt mig att jag är hyfsat bra på att lyssna på min kropp...
Varenda kväll/natt har vår bebis varit galet aktiv å hållt mig vaken några timmar.
Det hände aldrig igår, vilket medfört att jag legat hela natten å puttat å knuffat på magen för att få respons där inne ifrån, men tji fick jag.
Så efter lite gröt i morse ringde vi till förlossningen som tyckte vi skulle åka till Östra å göra en koll...
Vi kom dit å gjorde en CTG (lyssnade på hjärtat).
Detta såg bra ut å sköterskan ville skicka hem oss men bara, för säkerhets skull, göra ett ultraljud först.
Där visade det sig att min kropp inte producerar fostervatten och vi fick åka till förlossningen på Mölndal, pronto!
Här har vi nu varit i 7 timmar... När vi kom hit kom läkarn, som förövrigt heter Snorre, och körde lite ogenerat upp en ballong i min livmoder... Den fyllde dom med vatten för att vidga å på det sättet dra igång allting.
Det händer en hel del med min kropp nu som för förlossningen framåt,
men inget på naturlig väg...
Tog ett tag innan hjärnan fick smälta å lugna sig men nu e d ändå rätt ok att sitta här, med en ballong i Gretchen, å vänta på att ballongen ska göra sitt å simsalabim så kommer vi att vara föräldrar!
Det var inget jag räknade med över mannagrynsgröten i morse...
1 kommentar:
Ja alla sätt e bra :) Det är det dom e så lustigt att man aldrig kan veta när det är dax. Man blir lika överraskad varje gång. Hoppas det sätter i gång nu snart så ni slipper vänta tills i morgon. Kram
Skicka en kommentar