Har ägnat mycket av den senaste tiden åt att grubbla.
Grubbla över vad olika man tycker och vad jobbigt det blir när man reagerar annorlunda än vad man trodde sig göra.
Jag har funderat över, reagerat på och sörjt förluster av olika slag och det har varit jobbigt men nu får det räcka!
Slutsatsen gällande samtliga förluster är att dom är jobbiga men antagligen nödvändiga.
Jag prioriterar på ett annat sätt.
Jag prioriterar fr.o.m. nu allt det positiva jag har runt omkring mig!
Micke; tack snälla du för att du orkar med mig!
Gudarna skall veta att jag är långt ifrån lätt att ha med att göra alla gånger men du orkar och det älskar jag dig avgrundsdjupt för!
De människor som tagit enorm plats i mitt/vårt liv och som blivit Ärtans familj, blodsband eller ej!
Jag är så tacksam över att han har er så ni anar inte!
Moster Annika, Linda och Linda framför allt!
Ni är hans tre musketörer! :)
Mina älskade svärföräldrar Owe och Marina; alltid där, alltid vänliga , alltid förstående!
Och världens bästa farmor o farfar såklart! :)
Jag HAR så mycket: min egna lilla familj, vårt lilla hus, mina djur som får mig att må bra när ingen annan kan!
Alternativen var: njut av det du har eller sörj det du saknar.
Valet var enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar