I bilen på väg till jobbet idag satt jag, som vanligt, och lyssnade på Bandit Rock.
Likt varje morgon kör dom en fem tycker till, idag om huruvida föräldrar skall bli betalnings skyldiga om deras barn vandaliserar eller förstör någonting allmännt....
Till en början är alla brinnande överens om att det är klart att föräldrarna skall betala!
Sen tänker folk efter.... och då pockar plötsligt tvivelnerven på uppmärksamhet.
Är det verkligen rätt, att dom som redan ÄR drabbade skall drabbas ytterligare?
Alla är så klart berättigade till sin högst personliga åsikt... Så här lyder min:
En förälder besitter GIVETVIS högsta ansvar för sina barn.
Men det kan bli en lurig balans gång mellan ansvar , kontroll och styre med järnhand till slut.
Att ett barn i tonåren är i allra största behov av integritet och privatliv tror jag att dom allra flesta håller med om.
Och HUR skall en förälder kunna ha total kontroll över vad dennes barn gör 24 timmar om dygnet?
När det har gått så långt så att barn springer runt och vandaliserar står föräldrarna redan maktlösa, självklart inte i alla fall, men i många.
I mitt fall var det i allra högsta grad så:
Min mamma gjorde allt i sin makt för att få mig att stanna hemma eftersom jag sket fullständigt i henne och var borta tre, fyra dygn åt gången medans hon harvade runt hemma, sjuk av oro, eftersom hon inte hade en aning om vart jag befann mig!
Ut såg jag dock till att komma varenda gång och inte helt sällan, med hjälp av att utöva våld gentemot min mamma!
Skulle HON betala för saker som jag stal och förstörde???
Hon som redan har det knapert ställt som det var?
När jag fyllde 18 år och blev "vuxen" hade jag ex. antal betalningsanmärkningar och skulder på
en mängd tusen lappar som var BARA mitt problem!
I maj förra året var jag äntligen skuldfri!!!
I maj nästa år kommer jag inte längre att ha kvar min "plump i protokollet" och kommer att kunna börja leva som en "normal" människa, i det avseendet att jag kan ta mig ett lån om jag skulle vilja.
Det har alltså tagit mig nästan 10 år att bli skuldfri... och det har inte varit någon dans på rosor vill jag lova, men det är inte heller någon annan som satt mig i situationen från första början!
Jag har lärt mig en enorm läxa på vägen och kommer ALDRIG att hamna i den situationen igen!
men, om min mamma istället hade varit den som varit skyldig att betala för allt som jag gjort under min tonårsperiod, så hade det (tragiskt nog) inte rört mig i ryggen då!
Jag hade harvat på precis som innan och fortsatt med mitt "häftiga liv".
Däremot hade jag haft SJUKT dåligt samvete idag , men vad hade det hjälpt henne?
Summan av kardemumman är då alltså enligt min åsikt:
Om du inte personligen får ta konsekvenserna för ditt agerand så lär du dig INGENTING!
Det sätts ju åldersgräns på allt annat, varför inte även här?
Om du är över bla bla år gammal så blir det du själv som får ta ansvar för ditt handlande.
För vem är vinnaren i en situation där alla förlorar?....
Dagens tanke....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar