När jag väl fick chansen att lätta mitt hjärta så gjorde jag det med råge!
När käften väl babblat färdigt fick jag råpanik och ångrade att jag sagt nåt alls!
Korkat att slåss mot väderkvarnar tänkte jag...
Responsen jag fick var att det var inte alls dumt att tala om det jag gjorde.
Och när jag tänker efter; nej, det var fan inte dumt!
Har alltid varit så jäkla rädd för att öppna och tala om vad jag faktiskt känner men vem vinner på att hålla igen?!?
Vissa saker känner man bara instinktiv att det är rätt och riktigt.
Detta var en sån sak... Ja, så är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar