Fram till nån gång mitt på dagen den 11 juli 2011 hade jag helt klart för mig vad jag å min lilla familj skulle göra sista veckan i juli.
Vi skulle hoppa in i svärföräldrarnas husvagn å åka på hundläger med GMBK i Kosta.
Jag såg verkligen inget konstigt med den planen över huvud taget!
Pojken skulle ju födas runt den 6.e, 20 dagar räcker väl att få kötta på sig innan man åker på sin första husvagns semester?
Det här var innan jag blev inkörd i den fantastiska världen som mamma.
Innan mitt liv plötsligt styrdes av larmet på min telefon som ringer var tredje timme, dygnet runt, för att lotten att utfodra sina barn i början faller på oss kvinnor!
Det är jättemysigt att amma, men inte 24-7 å garanterat inte i en husvagn bland massa hundgalet folk som skall träna hela tiden.
Kul å sitta å titta på liksom...
"Jaha ja, gå å träna ni, själv sitter jag här å trycker tutte i mun på ungen å hinner knappt stoppa undan den innan d e dags igen".
Nä, det roar jag mig hellre med hemma.
Skickade ett mail till ordförande på GMBK å sa att vi tyvärr får hoppa över i år...
Han svarade att jag nog varit den enda som trott på deltagande själv... Alla andra hade bara sett det som en bonus om vi faktiskt lyckats hänga med! :-)
Tur att andra inser ens begränsningar när man inte gör det själv!
Synd bara, för ordförandes fru hade lovat att lära mig massa fula ord på franska över en pava rödtjut under lägret... Får komma ihåg å ta igen det nästa år... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar